Do, did, done!!


Man ska inte döma boken efter omslaget, nu har jag testat på de här med kognetiv terapi för min tandläkarskräck.. Ja, jag är som ni kanske märker inte överförtjust över upplevelsen. Steg upp kring 10 efter en ganska god natts sömn, följde dagens avsnitt av Days of our Lives och därefter drog det ihop sig inför terrapin, drog dit för att ge det en chans men kan väl inte påstå att jag blivit mindre skeptisk än tidigare. I min värld känns det bara väldigt konstigt och överdrivet, där nivån är mer eller mindre för dagisbarn?!... Nå ja..

När dagens första måste var avklarat fortsatte vi att bocka av ärenden, bla någon skum sak till P:s pappa på Volvo och fixade sedan lite eftermiddagsfika från den galna tanten på Bergviken. När både lunch och fikat var nere i magen började en trötthet dra sig över mig och trodde jag skulle somna sittandes på baksidan på Leris. Fick rycka upp mig då P började trampa omkring för att vi skulle åka iväg och hämta de nya dynerna till soffan på EM.

Sagt och gjort, vi drog till EM, det hela gick förvånansvärt smärtfritt. Annars brukar det oftast vara lättare sagt än gjort att göra sin röst hörd på det där stället, så vet inte hur många fler prylar det blir därifrån i framtiden. Men,men vi fick i alla fall våra dyner och kuddar utan problem, packade in de i bilen och åkte tillbaks till Leris för en sista pratstund. Nu däremot är vi hemma igen och de nya avsnittet av Paris Hilton's my new bff är i rutan.

Men nog om dagens bestyr. Nu ska vi bara varva ner och mysa på, för imorgon blir det hårda tag! På agendan står först och främst jobb från tidigt i ottan till fyra snåret, och efter det så blir det träning. Jogging runda med lite hemmafys, hoppas man får in vanan så man får igång flåset.

Sköt om er nu så hörs vi mer i morgon!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!