Vaknade på morgon och kände att nu jäklar får det vara färdigt med alla onyttigheter, inte för att jag stoppat i mig något sådant sen dom läckra muffinsarna men ändå! Ska verkligen försöka undvika att detta blir ett uppvaknande precis som alla andra. Det håller för ett tag men sedan kanske man har en jobbig dag eller något annat som tynger en vilket är en perfekt anledning för mig att bryta min självdiciplin, ibland undrar jag om den ens finns!?

Jag kan bli så farbaskat sugen ibland, ta tex choklad och i hopp om att stilla mitt begär länsar man både skafferi och kyl, men hjälpte det? Ne, då mår man illa istället men fortfarande skulle man lätt kunna klämma i sig en 200g chokladkaka som man i början var sugen på. Tänk att man är så dum att man kastar sin självdiciplin åt sidan och hugger loss på "godisförrådet" Jag vet ju att det inte känns bra när man till sist hinner ifatt sig själv och då är det redan försent. Bilden av sig själv blir sämre och sämre men ändå gör man om det igen?
Givetvis finns det andra bidragande faktorer till att det kanske plötsligt framträder en bilring som man först inte hade men just detta sug och bristen på självdiciplin tror jag är boven för många, ändå kan man känna sig så ensammen och tycka att alla andra klara sig så galant? Eller har jag fel?

Jag tror det handlar om att hitta balansen mellan diciplin och en nypa av sunt förnuft. Det får inte gå över styr, självklart ska man kunna unna sig, man blir inte gladare av att alltid stå över när de andra äter efterrätten eller att äta ett hårt bröd istället för ett mjukt. Det är i långa loppet det avgörs och i samband med att man börjar få bättre vanor så förändras även ens välbefinnande som vi alla vet kommer från insidan. Kanske att man en dag passerar spegeln som man en längre tid har undvikit ser en helt ny och gladare JAG

Jag ska i alla fall försöka...