Det är inte varje dag man sitter i soffan med tofflor, mössa, jacka och överdragsbyxor och bloggar. EH VA!! tänker ni nu!? Har hon blivit vräkt, utställd på gatan med bara soffa och laptop?... Så är givetvis inte fallet.

Vi målade i Emilios rum igårkväll och på morgon när vi öppnade sovrumsdörren för att stiga upp möttes vi av en hemskt tjock färglukt som hade spridit sig i hela lägenheten, något som vi inte tyckte var lämpligt för Emilio att vara i så det var en frågande gosse vi tog upp från sängen, kastade på kläder och tog under armen för att traska iväg till P´s föräldrar för att äta frukost. Han såg verkligen ut att undra vad tusan vi höll på med. Hallå vart är gröten?

Nu sover han i vagnen och vi passar på att vädra igenom lägenheten ordentligt, därav den aningen udda utstyrseln. Jag behöver ju knappast påpeka att det inte är varmt. Tur att termometern inte visar allt för många kallgrader. Men snart är här utvädrat så att vi kan stänga igen och återfå värmen.

Frusen som jag är kan jag inte låta bli att ägna en tanke åt stackarna som inte har någon dörr att stänga, som inte har tillgång till värme eller kläder och som förmodligen inte heller fick det vi mumsade i oss till frukost. Dom som får finna sig i att bo ute, inlindade i kartonger och annat dom hittar. Jag tycker att vi lutar oss tillbaka, ägnar en tanke till dom som har det betydligt sämre och faktiskt förstår hur bra vi har det. Det är så lätt att ta saker för givet.