Kroppen uttrycker sin vrede på det tydligaste sättet, en sjukdom med smärtor och ömhet i så gott som varje muskel, med en förlamande trötthet och nedstämdhet. Dessutom ser den till att utsidan ser så frisk ut som möjligt så att misstron mot den drabbade svider lika mycket som i musklerna. Detta är det perfekta uttrycket för just denna vrede.

Natten har varit hemsk och det har inte blivit mycket till sömn. Jag kan verkligen bli så trött på den här värken. Varför kan inte jag få vara en utav dom som får det bättre under sin graviditet? Är det för mycket begärt?

Trillade i och med detta in på Sveriges fibromyalgiförbunds hemsida av ren nyfikenhet för att läsa lite.


Så här står det

Förberedelser både psykiskt och fysiskt är extra viktigt om man har fibromyalgi och vill skaffa barn. Forskning visar att fibromyalgidrabbade kvinnor ofta får förvärrade symptom under en graviditet och att en graviditet ofta innebär ökad smärta, även om vissa läkare menar att vissa fibromyalgisymptom försvinner på grund av hormonförändringar. 

Att ha fibromyalgi medför enligt den amerikanske läkaren Mark Pellegrino inte några ovanliga medicinska risker och ska inte vara en anledning till att avstå från att försöka bli gravid. Det finns en ärftlig komponent i fibromyalgi, som kan överföras till barnet, men han anser inte att detta ska ses som en orsak till att avstå från att skaffa barn.

Det är inte bara de egna, fysiska symptomen som är viktiga att ta hänsyn till vid ett beslut om barn eller inte. Det är även viktigt att man diskuterar igenom saken ordentligt med sin partner och kanske även familj eftersom man på grund av sin fibromyalgi kan komma att behöva extra hjälp, både under och efter graviditeten.


Ska jag vara helt ärlig så är inte det här någonting jag är särskillt påläst i utan är snarare bara någonting som jag har varit tvungen att lära mig leva med. Man har liksom inte så stort val.

Att symtomen har visat sig vara värre kan ju jag egentligen inte säga någonting om eftersom jag aldrig har varit "frisk" gravid. Däremot så var ju framför allt den första tiden fruktansvärt jobbig och skiljde sig från allt man tidigare hade hört och inte ens barnmorska eller lärkare kunde säga vad det berodde på förän så här i efterhand. Fibrymylagin ger helt enkelt ett helt annat utgångsläge.

Något annat som gör det svårare är just det som i vanliga fall kan få vardagen att fungera, nämligen värktabletter. Något som du knappt får stoppa i dig som gravid för barnets utveckling. Alvedon är okej men helst vill man stå över det med men ibland är det inte ett alternativ,(Som idag till exempel).


Läkare menar på att den bästa behandlingen mot kronisk värk under graviditet är mjuk träning, massageterapi, vattengymnastik, vila och avslappning. Något man måste känna efter själv.


Förlossningen
Kvinnor med FM blir lätt utmattade under förlossningen, men det finns inget som pekar på att mammor med fibromyalgi uppvisar något mönster vad gäller defekta sammandragningar i livmodern. Det finns heller inga bevis för att en naturlig förlossning i stället för en epiduralförlossning eller ett kejsarsnitt spelar någon roll när det gäller och om man kommer att få ett uppblossande av fibromyalgismärta i ryggen eller inte.


Efter graviditeten
Det finns inget som tyder på att kvinnor med fibromyalgi skulle vara mer benägna att utveckla förlossningsdepression, men för att förhindra både detta och eventuell värk rekommenderar läkare att man fortsätter i vanlig ordning efter det att barnet har fötts då graviditeten och förlossningen frestar hårt på musklerna. Det är också viktigt att man efter förlossningen kommer in i en rutin och att man får tillräckligt med sömn.


Amning
Studier visar på att det kan vara svårt att amma om man har fibromyalgi. Men med detta inte sagt att det är omöjligt. Det är emellertid viktigt att förstå varför det är svårt och det är viktigt att ha de verktyg som behövs för att överkomma svårigheterna. Amningen påverkar din sömn och din möjlighet till eventuell medicinering och du måste alltså fortfarande ha koll på vad du stoppar i dig och hur det kommer att påverka din baby.

Eftersom stress även kan få fibromyalgin att blossa upp och din bröstmjölk att minska så är det mycket viktigt att skapa en stressfri miljö när du ska amma. Det är bra om du kan skaffa dig en mitella eller en kudde som du kan använda för att stötta upp barnet så att du inte behöver hålla upp babyns vikt själv.

Att avstå från barn pga av det här finns inte på kartan då en allt för stor och viktig pusselbit skulle fattas i livet. Det är helt utan tvekan någonting som vi inte kommer att ångra men visst blir jag orolig ibland, orolig över hur det ska gå under mina sämre dagar. Hur jag ska orka med ett barn när jag inte ens orkar med mig själv. Och andra sidan så kan man inte haka upp sig på det utan man får göra det bästa av situationen och ta det som det kommer. Vill man så går det om än det kan komma kännas tungt. Att veta att P finns där som stöd gör mig genast mycket lugnare men det är tyvärr inte något som tar bort min värk. Den går omöjligt att förneka.


De som har Fibromyalgi säger att det värker överallt, det känns som om man blivit överkörd, som att ha tandvärk i musklerna, det kör som knivar, hugger, bränner eller svider. Den varierar i intensitet med försvinner aldrig helt. Förutom den dominerande smärtan så är tex trötthet, sömnproblem, huvudvärk, känslighet, yrsel och domnningar vanliga.

För den som inte har sjukdomen är den lättast att förstå genom att tänka sig en ordentlig influensa med muskelvärk och trötthet.

Men nu mina vänner ska jag återgå till soffan och kudden en stund. Hoppas ni får en trevlig fredag!