Godmorgon vänner! Det blev ingen stadstur igår då himlen öppnade sig och det började vräka ner snö och en smygandes huvudvärk kom att bli av det dundrande slaget. Därefter började nacken, axlarna och skuldrorna också värka, en värk som strålade ner i armarna. Framför allt i höger sida. Formen gick utför allt med att timmarna gick.

Det är inte många gånger jag känner FÖRBANNAT JÄKLA UNGE kan du inte bara vara tyst men igår var en sån dag då det enda jag hörde all day long var hans eviga gnällande som skar som knivar i både kropp och huvud. Jag hade gärna låna bort honom i ett par timmar. Efter en lååång dag kom äntligen en efterlängtad P hem från jobbet så att jag kunde få avlösning i rättans tid. Formen blev sämre och jag deckade totalt i soffan.

Idag känns det bättre men värken finns där som om en liten gnagare sitter på axeln. Jag hoppas det inte visar sig bli värre utan att det bara är sviter från gårdagen.

Det är verkligen dagar som igår som jag har varit rädd för sedan jag plusade. Att värken tar över så att jag inte orkar med sig själv. Hur ska jag då orka med ett barn har den stora frågan varit. Det går mot kallare tider vilket oftast innebär mer värk, jag hoppas att jag ska slippa det och att den här vintern ska gå hyffsat smärtfritt förbi.

Men nu ska jag gå och surpla i mig ett glas färskpressad apelsinjuice som jag gjorde tidigare på morgon och mysa ner mig i soffan. En riktig C- vitaminkur. Emilio ligger ute i vagnen och sover så jag ska till vara på lite ensamtid.