Kombinationen av tandsprickning och att bli storebror har varit tufft dom senaste dagarna. Emilio har varit gnällig från morgon till kväll och bokstavligen gråtit åt allt. Han har inte riktigt vetat vad han har velat, vart hans plats är i och med lillasyster, om han ska hjälpa eller stjälpa, skratta eller gråta. 9 av 10 gånger har gråten vunnit och det har varit jobbigt för oss alla. Verkligen ingenting har varit till belåtenhet. Varken att sitta i famnen, vara ner på golvet, leka eller se på tv och det har gjort ont i hjärtat att se honom så ledsen. Vi har kämpat på och försökt hålla igen på frustrationen även om man givetvis måste skilja på rätt och fel.

Idag har han också varit gnällig men det har gått mycket, mycket bättre. Både mamma, pappa och Emilio har varit mycket gladare och vår gladskit till unge har stundtals varit tillbaka :) I överlag har vi haft en väldigt mysig dag med lite inhandling och annat bus.