Ändrade planer


Kalla mig fånig, nojig, hönsmamma eller vad ni vill men jag har bestämt mig. Jag måste ha ett andningslarm för att kunna sova lugnt om nätterna. Lättast vore helt enkelt att lämna igen den vi köpt och köpa en som har båda funktionerna istället för att ha två separata.

När Emilio har sovit med oss så har jag alltid kunnat lyssna mig till hans andetag och hört om han har rört sig, något som givetvis inte går längre. Bara det att han har varit nära har gjort mig lugn.

Dom här två nätterna som han har sovit i eget rum (tredje i natt) har den ständiga oron om att något ska vara fel funnits där och otrevliga tankar om att jag ska hitta honom livlös på morgonen dyker upp i huvudet. Hemskt men sant.

Ett flertal gånger har jag hittat honom liggandes i sängen med någonting över ansiktet, en nalle eller något annat som givetvis inte låg där vid läggdags. Värst var sist när jag hittade honom liggandes helt stilla på mage med ansiktet nerborrat i kudden. Ja, jag hann faktiskt bli riktigt rädd innan jag hade kastat mig över honom, ruskat om och vändt på honom. Tänk om det händer igen och jag inte upptäcker det i tid. Det är faktiskt inte alla gånger han säger till, som den gången till exempel. Med ett andningslarm skulle jag kunna vara lugn eftersom att jag vet att larmet går igång om något skulle hända.

Jag tittade på kombinerad nanny/andninglarm från början men eftersom det skiljer en hel del i pris så tänkte jag att vi gott skulle klara oss utan. Är det verkligen nödvändigt?

Nu vet jag, det är det! Det är inte värt oron att vara utan. Det kommer finnas tillräckligt med andra saker att ägna den energin till. Jag menar vad kostar en bilbarnstol? Ingen människa som får barn skulle ens drömma om att inte köpa en godkänd bilstol till barnet. Då lägger man hellre lite extra. Så varför inte se andningslarmet som en billig livsförsäkring?!




Kommentarer
Postat av: Josse

Vi har ett angelcare andningslarm/barnvakt, köpte det när Frida var några veckor och det används ännu! Vi har ju ändå alltid igång barnvakten eftersom hon har sitt rum på andra sidan huset och då kan lika gärna andningslarmet vara på också. Det sägs ju vara minimal risk efter 1 års ålder och när hennes syskon kommer får ju h*n ta över det, men just nu finns det ju ingen anledning att inte ha det. För oss har det varit superbra och vi har känt oss trygga med det så det har varit värt varenda krona. Har fellarmat någon enstaka gång när plattan legat typ i ena änden och Frida i den andra så den inte känt av rörelse och därmed larmat. Känner man sig lugnare med ett larm tycker jag man ska köpa det, ni vill kanske ha fler barn och då har ni ju kvar det också så i längden är det ju inte så dyrt!

2011-02-09 @ 23:13:38
URL: http://annajosefin.bloggagratis.se
Postat av: Anna

Jag tycker absolut inte att du ska kallas nojig eller hönsmamma bara för att du/ni vill ha ett andningslarm. Tycker helt klart att man ska se det som en självklarhet. Go for it!

2011-02-10 @ 07:48:17
Postat av: Lisa - mamma till Knut

Vi har andningslarm! Så inte är du ngn fånig hönsmamma! Jag skulle aldrig ha klarat mig utan andningslarmet tror jag! Inte ens när han låg bredvid mig! Jag kunde vaknade på nätterna i början och var tvungen att kolla om han andades :P



Vad roligt att Emilio fått sin första tand :D då kommer nog andra tanden snart oxå :D så vare för Knut, första tanden i nederkäken och sen typ 2 veckor senare kom tand nr 2 bredvid den första :D

2011-02-10 @ 08:09:02
URL: http://mammatillknut.bloggplatsen.se/
Postat av: Lotta, mamma till Lucas

Ser i å för sig inte hönsmamma som något negativt... inte än i alla fall, de är ju så små och totalt beroende av oss!! Tack för tipset!

Ha det gott!

2011-02-10 @ 08:55:08
URL: http://sotnosenattol.blogg.se/
Postat av: Lisa - mamma till Knut

Vi har oxå ett angelcare :) hoppas att ni får hem det snabbt!



Nästa gång ni kommer till Kalix, så skulel vi kunna hoppa ner i badet här och simma med våra killar :D jag tror Emilio tycker att det är superkul att simma :D

2011-02-12 @ 09:46:13
URL: http://mammatillknut.bloggplatsen.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!