Årsdag och påhälsning från andra sidan


Igår hade jag och P årsdag. Ytterligare ett år har passerat, ett helt fantastiskt år men samtidigt som det har varit fantastiskt så har det även varit jobbigt mellan varven. Den senaste tiden tex... Emilio som fortsätter vakna upp gråtandes tidigt varje morgon och som dessutom har börjat tjorva vid läggdags både på dagarna och kvällarna och som är ganska så intensiv mellan varven och Carisma som sover sämre än någonsin vilket resulterar i massa trötthetsgnäll. Däremellan ska hon helst underhållas hela tiden för att vara nöjd. Det tar på krafterna och jag har blödit näsblod dagar gånger många. Men nog om det, jag älskar mina småtroll över allting annat, ja mitt stora troll också förståss :) Jag kunde inte ha fått en finare familj.

Vidare så var en oinbjuden gäst och hälsade på för någon dag sedan- igen. Skillnaden var att P äntligen fick vara med om det på riktigt och inte bara höra mig berätta alla konstigheter. Emilio låg och sov och Carisma som i vanlig ordning låg ute i vagnen vaknade som vanligt bara en kort stund efter att han lagt igen ögonen och vägrade somna om och fick därför komma in. Till saken hör att hon alltid fortsätter vara grinig eftersom hon egentligen är jätte trött så därför stängde vi in oss i lillrummet för att inte väcka Emilio. Carisma höll låda och plötsligt öppnades dörren och jag sa lite irriterat till P att jaha nu har hon väckt honom och därefter sa jag hej hjärtat har du vaknat nu..? ungefär som jag brukar men fick inget svar. P ropade Emilio men ingen Emilio syntes till så han ställde sig upp för att gå och titta efter honom och i samma veva sa jag- fatta vad sjukt om det inte var han och då sa P men sluta jag hörde ju fotstegen. Men mycket riktigt sa fanns där ingen Emilio. Dörren tills hans rum var stängd och han låg lugnt och sov fortfarande. Förutom att Emilios leksaker börjar låta mellan varven så var det länge sedan någonting sånt här hände. Det är som att man bara hinner skaka av sig obehaget så händer det någonting nytt.

Men nu mina vänner, dags för sängen. Jag minns inte sist jag vara vaken den här tiden. Nattsuddets tider är förbi hihi. Natti, natti!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!