Igår var Carisma piggare, forfarande väldigt famnig men gjorde ändå sina egna små upptåg då och då under dagen. Det var första feberfria dagen på gud vet när i det här huset så nu hoppas jag verkligen att det förblir så och att vi får vara pigga, krya och glada under jul.

 

På morgon var inget undantag när Carisma vaknade och lade i högsta växeln direkt. Ja, hon hinner knappt slå upp ögonen innan hon är igång och det är fruktansvärt jobbigt att vakna upp till varje morgon och tro inte att det hjälper att lyfta över henne till våran säng utan hon skriker lika mycket där. Hon ger inte upp utan hon ska upp DIREKT och kan till och med vissa mornar tjura en stund efter det också. Som på morgon till exempel då hon gnäller och grinar fortfarande, över en timme senare :( Jag förstår inte varför hon inte bara kan vakna upp glad och pratandes någon gång..? Hon är ju fortfarande jätte trött men vaknar ändå. (Våra älskade gannar hjälper knappast till) Visst har det hänt att hon vaknat upp glad men jag skojar inte när jag säger att det går att räkna på två händer och det under ett års tid. Suck! Det här med sömn vet vi nog alla vid det här laget aldrig har varit hennes grej vare sig det gäller dagtid eller att vakna upp utsövd på morgonen men det börjar vara väldigt påfrestande. Ja nu fick jag klaga lite också.

 

Nu tillbaka till soffan och mys med Emilio. På återseende!