Det kom att bli ett annorlunda nyår på mer än ett sätt. Dagen började lite deppig då det helt plötsligt kändes tomt och konstigt utan varken gäster eller några som helst planer inför kvällen att se fram emot. Kombinationen av det och att jag prickat in årets sista dag att fylla år på kändes lite ledsamt. Något som dock gick till sig framåt eftermiddagen. P´s föräldrar kom och snabbfikade och när dom gick hem började vi med middagen som P varit och handlat inför. Vi åt gott och skålade tillsammans. Jag med cider och P i öl, mest bara för att det faktiskt var nyårsafton men mycket mer än så blev det inte då vi snabbt insåg att cola var godare. Jag själv har sedan graviditeten med Emilio bara druckit 2-3 cider 2 gånger, P några fler men inget nämnvärt vilket efter en ynka cider/öl kändes i kroppen. P tyckte benen gick långsammare än vad han hade tänkt sig så vi fick så skratta. Ett bevis på hur ofta vi dricker alkohol kanske?

Mätta och belåtna diskade vi undan och upptäckte att det var mörkt i kylen lagom till efterrätten. Tack och lov så var det ingen propp som gått utan lampan som var sönder men har ni egentligen tänkt på vilken självklarhet man tycker att det är att det ska vara ljust när man öppnar kylskåpsdörren?

Vi lekte en stund med Emilio innan det var dags för honom att ta på sig pyjamas, dricka välling och nanna kudden. Jag och P drog fram Emilios blivande kök och fixade med det en stund (kommer bilder när det är klart) och därefter kunde vi för ovanlighetens skull sätta oss i soffan och mysa bara han och jag då båda barnen sov i stort sett hela kvällen (läs Carisma). Bara det var lyx då det inte har hänt sedan hon föddes.

Klockan närmade sig 22.30 och Carisma åt, P gäspade i soffan och själv var jag inte heller särskillt pigg men tolvslaget kunde man väl inte missa, det var ju nyårsafton!?

Det kändes som om det var nyss jag hade tänkt just det tanken när jag slog upp ögonen och såg att klockan var 02.30. Carisma ville ha mat igen. Tolvslaget hade med dunder och brak helt obemärkt passerat. För första gången på många många år hade det nya året firats in bakom stängde ögonlock, konstigt men ack så skönt det var att sova.

Nu lämnar vi ett år bakom oss som varit både jobbigt och otroligt lyckligt. En vän har lämnat oss och ett nytt liv, Carisma har kommit till oss. Emilio har vuxit och blivit storebror och även om ingenting kan toppa det så blickar vi nu fram emot 2012, ett nytt kapitel i livet, numer livet som tvåbarnsförälder.