Blodsvite


Idag sprang Emilio i soffan med glimten i ögat SOM VANLIGT får jag väl säga (morr från mamma) men till skillnad från tidigare gånger så gick det tokigt. Sånt man egentligen bara väntar på. Han ramlade med munnen rakt in i armstödet och det visade sig att han blödde massor för att inte tala om hur ledsen han blev.

Vi gick till toaletten men det var svårt att se vart allt blod kom ifrån. Vi väntade en stund och tänkte att Emilio skulle få chansen att lugna ner sig lite men det satt långt inne och han grinade i evigheter och det ville inte sluta blöda och han såg ut som om han hade varit i ett riktigt slagmål runt munnen.

Under protester tog vi oss en närmare titt och fick se att åtminstone en tand var intryckt. Aj,aj,aj! Vi ringde in och fick tid direkt.

Emilio fick ligga på min mage medan dom kollade honom i munnen. Dom bekräftade vad vi åtminstone trodde oss ha sett bland allt blod och att två tänder var lite lösa men han verkade åtminstone inte ha ont i skelettet. Som plåster på såren för att dom varit "dumma" fick han med sig en bil som han höll hårt i när vi gick ut därifrån. 

Bil

 
Han har blivit beordrar mosad mat och att han har tutte så lite som möjligt. Tack och lov att han inte är något tuttbarn utan bara har den på natten, annars hade det kunnat bli tufft.

Vi får ge honom alvedon om han verkar besvärad och har ont och hjälper inte det så kan dom måsta dra ut dom två söta små tänderna :( Ett återbesök bokades in till nästa vecka.

Stackars hjärtat, du måste lunga ner dig. 




Kommentarer
Postat av: Sofia-mamma till Vilja och Tintin

Ajj ajj,gör ont i hjärtat när man läser sånt där. Hoppas han inte har ont nu!

2012-03-16 @ 18:38:52
URL: http://www.fran3till4.blogspot.com
Postat av: Sara

Usch stackars :(

2012-03-16 @ 21:15:14
Postat av: Lisa - mamma till Knut & gravid med nr 2

Nämen stackarn =/

2012-03-17 @ 09:02:58
URL: http://mammatillknut.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!