För någon dag sedan skulle pappan i huset ge middag till Carisma och vilket liv det blev. Emilio skrek bokstavligen rakt ut och tårarna sprutade... Jag och P tittade på varandra och undrade först lite vad som tagit åt honom. Det är ingenting nytt att lillasyster äter en stund innan oss andra. Emilio grinade och grinade tills jag tog tag i honom och frågade lite på skarpen vad han var så arg åt då han inte svarat tidigare. Han lugnade sig ett slag och sa Daaaaah(Jag).. Bibbi(Carisma).... nam nam.. Han skulle helt enkelt ge Carisma maten, något han aldrig har gjort tidigare men just denna dag så hade han minsann tvärt bestämt sig för det. Okej men gå och ge henne maten då sa jag.. Tårarna byttes snabbt ut till ett stort flin och det var en mycket nöjd Emilio som satte sig till rätta. Hur kunde vi inte förstå det..?