Hängigt på valör

 
Det var en hängig dag igår och Emilio låg utslagen i soffan och mådde inte alls bra. Som vanligt när han är sjuk så fick han knappt i sig någonting på hela dagen och vid ett försök till att få i sig lite frukt kräktes han (vilket han nu har gjort sista gångerna han har haft hög feber) över köksbordet för att sedan avsluta det inne på toaletten och han var därefter tillbaka på soffan igen, ynkade sig och gnällde. Efter alvedon på eftermiddagen fick han en gnutta energi som visserligen inte höll i sig särskillt länge men han hann under tiden få i sig några klunkar välling och sätta fötterna på golvet en vända innan han dippade och var tillbaka i soffan åter igen.
 
P som tajmade in det hela med att först sitta i möte hela dagen och därefter ha teamträff bestämde sig efter en fjärde placering i en pingisturnering att komma hem för att hjälpa till vid nattningen och tack och lov för det då Emilio som pricken över i:et bestämde sig för att avrunda kvällen med att först börja stortjuta för att sekunden senare börja kräkas... (trumvirvel).... i soffan!! Som tur var hade han en filt över sig som jag hann dra till så den fångade upp det mesta men divandynan var ändå i behov av en uppskrubbning och det var toaletten och Emilio också innan det var färdigt och han frös och skakade nå fruktansvärt under tiden jag duschade honom. Stackarn! Med slemmet borta så kunde han därefter få i sig lite välling innan han fick lägga sig i sängen som han hade längtat så mycket efter och slocknade på två sekunder.
 
Under kvällen vaknade han och var lite ledsen men somnade ganska snabbt om igen och under natten har han varit lite orolig och jag fick efter lite övertalning ge honom alvdeon kring 02.00 då det förmodligen hade gått att steka ett ägg på honom. När han sedan somnade om så har han sovit tills på morgon och var betydligt svalare igen. Inte febrfri men kring 38 vilket i Emilios fall är rena barnleken. Jag tycker dock att han börjar kännas tröttare och hängigare igen så vi får väl se hur det artar sig. Håll tummarna att han bara är matt.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!