Hemma

 
På morgon inledde vi 6:e dagen med feber men den var inte jätte hög så därför bestämdes det att vi skulle avakta med alvedon för att se vart den var på väg. Sagt och gjort så var den dryga två timmar senare inte särskillt förändrad och vi fick på ronden veta att han skulle få inhalera för astman och därefter få åka hem så vida ett prov som skulle tas såg bra ut.
 
Det dröjde inte länge efter att dom hade gått så märkte jag att Emilio plötsligt började bli hängigare igen och han började klaga på att hah hade ont i örat. Kort därefter somnade han och under tiden han sov var en sköterska in och tempade honom igen och mycket riktigt så hade febern stigit på nytt.
 
Läkaren från ronden var tillbaka och tittade honom i öronen men det slutade med en remiss till öron barn på eftermiddagen bara för att vara på den säkra sidan. Hon var lite fundersam över febern som hade stigit igen och det lät inte lika säkert för hemfärd längre och Emilio fick sin välbehövliga alvedon.
 
Han sov en stund till och var därefter piggare igen, satt upp och babblade på för första gången på flera dagar och det blev dags att gå över till öron. Emilio var inte riktigt sugen på några nya undersökningar men det gick med lite bus och tjorv ganska bra tillslut och det visade ingen öroninflammation eller liknande.
 
Väl tillbaka på avdelningen så hade P och Carisma anlänt och vi blev trots allt utskrivna då provet såg bra ut för att i värsta fall få komma tillbaka och det var en glad Emilio som trampade på sig sig skorna. Mamman tyckte också att det kändes väldigt skönt.
 
Vi hann inte mer än ner på glasgatan så blev Emilio trött och ville bli buren och vi stannade till på apoteket innan vi traskade vidare ut till bilen. 
 
Väl hemma blev det mat vi hade köpt med oss på vägen men Emilio ville hellre ha yoghurt vilket han fick men det blev inte många skedar ätet, något som dessvärre inte har blivit bättre. Därefter kom barnens farfar förbi en snabbis för att säga hej och Emilio blev verkligen jätte glad och han visade både plåster och surrade på tills allting bara tvärvände och han ville sitta i famnen, ögonen blev blanka och han sa att han frös och knottrorna på kroppen gjorde entre och han intog soffan med sin ny vän och följeslagare som han fick efter att ha satt kanylen i handen. Såg man på klockan så var det ungefär 4 timmar sedan han hade fått alvedon.
 
 
Febern fick mig att tänka på en termometer som barnens farmor köpte med sig när hon var på stan dagen Emilio blev sjuk. En väldigt smart mackapär egentligen som man utan minsta hudkontakt kan kolla febern. Man lyser bara med en lampa över pannan men tyvärr har vi inte riktigt upplevt den helt pålitlig under den lilla tid vi har hunnit använda den då vi tycker att den har haft en tendens att diffa med lite väl mycket från den ena "tagningen" till den andra vilket gjorde att vi bestämde oss för att byta den till en beprövad örontermometer istället. Sagt och gjort så ville jag få det bortgjort och satte mig i bilen för att åka på apoteket.
 
Väl hemma igen så fick Emilio turboduscha med sitt medgivande men blev lite ledsen innan han var torr och det var en ordentligt hängig kille som låg på skötbordet. För att testa hur termometern funkade tryckte jag först in den i mitt egna öra och upptäckte till min förvåning att jag själv också hade feber..? Kanske inte så konstigt att personalen på sjukan tyckte jag såg trött och sliten ut. Jag har visserligen känt att jag inte har varit i någon vidare form men min fokus har varit på annat. Emilio tempade till 39 och fick efter alvedon, inhalering och lite vatten då välling inte var ett alternativ nanna kudden och sover nu för natten.
 
Snälla, låt honom slippa feber i morgon! 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!