Våran lilla älskling blir inte bättre och igår blev han åter sämre igen mot eftermiddagen och orkade tillslut inte hålla upp ögonen och sov non stop och det gjorde ont att se honom så dålig. Vi ringde in för rådfrågning och dom tyckte att vi skulle komma in och efter några timmar halvsovandes på akuten så blev "vi" inlagda på barn i sunderbyn för observation och dropp. Kanylen var fruktansvärd att få dit och emilio var helt hysterisk, rädd och utmattad av den otäcka erfarenheten av att först och främst bli stucken mitt i natten gång på gång då dom inte hittade kärl och sedan dessutom bli fasthållen. Jag ville bara lyfta upp honom i famnen, krama om honom och ta honom därifrån. Hans skrik var hjärtskärande. Efteråt slocknade han på två sekunder och har sovit helt utslagen hela natten först med ett femtimmars dropp som tickade på ganska snabbt för att sedan byta påse till ett långsammare.

På morgon var han trots det och andra intravenösa medikament fortfarande febrig och hängig och gnällde att han hade ont i magen. Han fick alvedon och i samma veva ett lavemang för att få fart på magen då dom misstänkte att han var förstoppad eftersom han har legat så mycket och inte hade bajsat på några dagar i förhoppning om att det också var en bidragande bov i dramat. Sagt och gjort så tog det inte länge innan resultatet hade anlänt vilket verkar ha gjort susen för det onda i magen men febern kvarstår och han totalvägrar att äta och dricka :( saft, juice, mat, glass, smörgås, ja, det spelar ingen roll vad dom försöker med. Vatten i små klunkar funkar men dom tycker inte riktigt att det räcker eftersom det inte ger särskilt mycket energi, precis det han behöver. I skrivande stund sover han åter igen.

Läkaren var precis in och det var inge snack om att han är i någon form för utskrivning. Däremot får vi permission till i morgon om vi vill eftersom att dom nu vet att han är upptankad. Vi har väl inte riktigt bestämt oss men det är klart att man helst hade sovit i sin egen säng. Samtidigt så är det ju inte med en piggare gosse vi åker hem med vilket vi förstås hade hoppats på. Frågan är om det är värt att prova åka hem och se hur det går. Är han inte bättre i morgon så antar jag att dom vill ha tillbaka oss men förhoppningsvis så slipper vi det. Det kan ju om inte annat vara skönt att komma hem en stund men nu måste detta vända. Tycker så himla synd om honom