Nu sitter jag här och printar ner några rader i min ensamhet. Barnen är på dagis och det är väldigt tyst. Bara OS- studion gör mig sällskap. Jag inser att jag verkligen inte är van ett liv utan liv och rörelse. Vad är grejen med att höra fläkten från datorn framför sig surra..? Det känns underligt och konstigt. Nästan lite tråkigt. Passa på och njut sägs det.... men nja, jag vet inte. Jag ska bara komma på hur man gör först men det ger sig väl.

 

Det är sådana här gånger man (jag) verkligen inser hur mycket jag faktiskt har varit med våra barn, 24/7 i 3 och ett halvt år i princip och hur lite dom faktiskt har varit på dagis. Hur mycket sjuka "vi" har varit eller att jag medvetet har hållit dom hemma efter signaler om magsjuka som illa kvickt har fått mig att låsa dörren. Inte konstigt att man glömt bort vad man gjorde innan. Förra veckan var dom visserligen också på dagis, första veckan sedan efter jul men då hade jag fullt upp, ja jag tror knappt att jag var hem under tiden dom var på dagis så jag hann inte lägga märke till att dom var borta på samma sätt. Dom må vara oootroligt jobbiga mellan varven men man kan ändå inte låta bli att sakna dom.. Vad vore egentligen livet utan barn..?

Nu dags att tömma diskmaskinen... På återseende!

 

 

 

 

 

 

Kvällens obligatoriska Morasträsk rullar. Dom är så pinsamt fula så man nästan skäms åt dom men barnen gillar dom :) Carisma har tjatat och grinat sedan strax efter middagen men så kul ska vi inte ha det. Nä dom får allt nöja sig med en stund på kvällen med vissa undantag. Det blir inte alls det minsta tjatigt ;-P

 

 

 

 

 

Det är praktiskt med en hund som går på toa och knyter fast sig själv i vår minst sagt härjade gran när den tycker att det behövs.

 

 

I skrivande stund har den nu även knytit lös sig och det ser ut som att det är apportering på gång hehe. Vart får dom allting ifrån?! 

 

Mellan kasten fortsätter jag att stöka undan julen medan systeryster sover. På återseende!

 

 

 

 

Igår blev jag medtvingad till IKEA. P hade bestämt sig att han minsann skulle dit. Jag hade tydligen slängt hans favorittallrikar. Det lustiga är att det må ha varit jag som tog tag i saken och lyfte ur dom från skåparna men det var han själv som bar ut dom till sophuset så vem var det egentligen som slängde dom..? Nä skämt och sido så var det på tiden. Bye, bye stengods! 

 

Vi hade en mysig dag och vi fick med oss en hel del grejer hem men faktiskt för mindre peng än väntat. Det är inte ofta det brukar vara till ens fördel så jag kan väl inte annat än att säga att jag är nöjd ........ i alla fall fram tills på morgon då jag vaknade av att magen lät som en motor på ett jetplan. Därefter har jag inte alls mått nå vidare och både toaspray och desinfektionsmedel går varm här hemma. Så njaaa jag vet inte riktigt om det var värt det :-( Hade jag stannat hemma och skött mina vanliga söndagssysslor istället hade jag nog inte legat här... isolerad i carismas rum som är vänt upp och ner för att få plats med en (dubbelsäng) luftmadrass. Det värker som 17 i kroppen och jag är livrädd att smitta ner någon av dom andra så av två onda ting faller valet på detta. 

 

 

 

På nyårsafton var det först tänkt att vi bara skulle vara hemma, ta det lugnt, laga god mat och bara vara men det kom att bli ändrade planer i sista stund. Istället firade vi tillsammns med några vänner. Vi åt och drack gott och jag njöt av en avslappnad kropp för första gången på veckor. I detta fall var lite förfriskning rena medicinen. Vi surrade, spelade spel och skrattade så att tårarna sprutade tills ögonen bokstavligen talat trillade igen. Man är inte riktigt van att delta i dom nattliga föreställningarna längre, åtminstone inte på det sättet. Tjorvande barn är något helt annat ;-P

 

Eftersom att våran tänkta nyårsmiddag var halft inhandlad så bestämde vi oss för att göra den ikväll istället. Det riktigt vattnas i munnen bara jag tänker på det. Det bjuds på oxfile, potatisgratäng, rödvinsås, vitlöksbröd och sallad. Mums! 

 

Gott Nytt År och god fortsättning :) 

 

 

 

 

 

 

Bättre sent än aldrig finns det ett uttryck som säger :) Har ni haft en bra jul? Här har det varit fullt upp. Julafton firades med P's familj vilket kom att bli en mysig kväll med god mat och massa klappar. Mötet med tomten var spännande och gick över förväntan. Carisma vinkade och tittade lite så där nyfiket på behagligt avstånd men brorsan som tinade ganska snabbt fick sköta hämtningen av julklapparna. Man får inte förhasta sig. 

 

På kvällen snöade det, flingor stora som lappvantar. Mysigt men tungt att ploga sig hem med vagnen genom kvarteren. Några grannar var ute för en julrök och ropade och frågade hur det gick när jag kämpade mig fram i en mer eller mindre vågrät position. Jo då, ropade jag med andan i halsen. Det är bra med lite extra träning så här efter kvällens godsaker fast än jag innerst inne var väldigt trött och inte alls upplagd för något plogarbete. Men är det jul så är det :)

 

På juldagen vaknade jag upp med världens huvudvärk och ont i kroppen och det var med tunga steg jag packade ihop grejer för att rulla vidare mot Kalix och nästa firande. Väl på plats dröjde det inte länge så trillade resterande av sällskapet in och årets andra julbord dukades fram. Det var god mat. Mätta och belåtna var det julklappsutdelning och Emilio och Carisma hade fullt upp med att hinna med och ännu en lyckad dag var passerad.

 

På kvällen när barnen hade gått och lagt sig blev det lite gott att dricka och spel för oss vuxna.

 

Igår var ytterligare en tung dag. Ont i huvudet och värk dagen igenom men vi tog oss ut en stund på förmiddagen för att åka pulka och leka i snön och till och med Carisma som annars brukar tycka att ta sig fram i snö är överskattat trams var glad och med på noterna. Bjuder på en bild där jag lyckades fånga ett ögonblick när hon tittade på fåglarna som var och flög bland träden och åt utsatta frön. Tyckte hon var så fin :) 

 

 

 

 

 

Titta, titta vem som tar sig tid att skriva. En klapp på axeln till mig :)

 

Morgonen började med uppstigning vid 7. En timmes sovmorgon dagen till ära. Kanske dock ska tilläggas att vi hade kvällsmys(all day long) hos Emma och Christoffer igår vilket resulterade i att barnen inte kom i säng för än halv elva. Så oansvarigt tänker ni nu men ibland får man lov att busa till det. Huvudsaken att det är glada miner. Ikväll blir det ordning i ledet och vanlig tid i säng inför vad som komma skall. Julafton är en stor dag då man är liten :) All väntan och längtan på tomten, klappar och bus kräver ordentlig uppladdning!

 

Idag kom min (skäggige) storebror och hans tjej Elin hem från Göteborg. Så himla roligt att se dom. Jag önskar att vi hade fått ha dom närmare oss. Dom finns i vårat liv men lite så där på håll, lite som ett tomrum som längtar efter att fyllas. Nu har dom efter ett par timmar här tillsammans med mamma och pappa åkt hem till Kalix men på juldagen syns vi igen för att fira julafton nr 2. Det ser vi fram emot. Morgondagen firas här i Luleå med P´s familj.

 

 

 

 

 

 

 

Jag vet knappt om jag vågar mig in här för att skriva några rader. Jag missköter mig så förbaskat, gång på gång, så den här gången lovar jag ingen skärpning. Jag ska försöka men se hur det har gått de sista gångerna. Jag har faktiskt för första gången övervägt att lägga ner bloggandet men det är trots allt jättekul att kunna gå tillbaka och läsa så nä jag behåller den ett tag till. Jag ska bara komma tillbaka till skrivandet, det är svårt att gå tillbaka och läsa om man ändå inte skriver någonting, inte sant!?

 

De sista veckorna har jag inte haft något att skriva, eller med handen på hjärtat massor men inget jag skulle ha delat med mig av här. De raderna skulle ha skrivits ner i min dagbok med två hänglås som jag skulle ha gömt så bra att jag knappt hittade den själv. Jag önskar åtminstone att det var så. Istället har det printats ner i hjärnan vilket inte alls är lika lätt att gömma....eller glömma.... Men nog om det.

 

I natt har tomten varit och hälsat på och lämnat klappar under granen. Att vi inte har vaknat..? Emilio har klämt och känt på alla. Han hittade snabbt ett stort paket och kan ni tänka er vem det var till!? WOW!!! Det är så roligt att se han vara så förväntansfull. Carisma blev nog lite rädd och ville vara i famnen. Igår velade hon fram och tillbaka hur vida hon faktiskt ska säga hej till tomten eller inte men jag tror att låta bli var det som vägde tyngst. Det var mycket daaah nääääe (skaka på huvudet) dopte nääääe.....nääääe... nääääe... Jag- Nä men du behöver inte säga hej till tomten. Daah dopte....näääe....nääääe (skaka på huvudet) och så fortsatte det gång på gång. Tittade jag inte på henne så var hon noga med att försäkra sig om att jag verkligen hörde och förstod henne. OM HON BARA VISSTE! Sötungar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Febern kvartstår och Emilio sover för natten. Stackarn var totalt slutkörd när värktabletterna ÄNTLIGEN tog bort den värsta smärtan och han somnade innan han ens hade kommit till sängen. Han orkade verkligen inge mer. Som han har gråtit :( Jag hoppas för allt i världen att han får sova nu.

 

Kroppen säger ifrån och jag har blödit näsblog idag, något som brukar vara ett tecken på att det har variit lite mycket. Ska bli skönt att få mysa ner sig i soffan efter att ha nattat Carisma. Godkväll!

 

 

 

 

 

I torsdags när vi hämtade barnen så hade Emilio fått nå utslag i ansiktet, något som blossade upp ordentligt på eftermiddagen och kvällen. Efter lite googlande så ställde vi "självdiagnosen" nässelutslag. Från vad däremot har vi ingen aning om.

 

Igår blossade utslagen upp på nytt och han fick ordentligt med feber och vi ringde 1177 för att rådfråga vad dom trodde och efter att ha mailat in bilder så trodde dom precis som vi och att feber inte hörde till utslagen utan att han även hade fått en förkylning. På kvällen hade han fortfarande hög feber och jag bestämde mig för att väcka honom för att ge alvedon innan vi gick och lade oss. Sagt och gjort så fick han alvedon och jag gick och satte mig i soffan för att vänta tills han skulle somna om. Drygt en kvart senare ropade han på mig och när jag kom in i rummet och frågade vad han ville så sa han att han behövde kräkas. Mycket riktigt så hann vi inte mer än till toaletten så kom dagens ranson. Natten har varit hyffsat lugn. Bara jag som legat vaken, nojjat och lyssnat. 

 

På morgon var han piggare men inte PIGG men det dröjde inte särskillt länge så var febern hög igen och han ojade sig, grinade och var jätte hängig. Klagade på ont i örat och i händerna..? Efter alvedon blev det bättre men nu är det igång igen men på tok för tidigt för mer alvedon. Man orkar inte se honom ha det så här, hjärtat går sönder så vi ringde in till rådfrågningen nu precis som tycker att vi skulle komma in. Ska bara svänga förbi och lämna Carisma till farmor och farfar först.

 

 

Update: Nu hemma igen efter några riktigt jobbiga timmar för Emilio. Han har grinat och haft jätte ont och det har varit otroligt tungt att se honom ha det så jobbigt. Mellan allt gråt så har han av ren utmattning somnat för att sedan vakna en kort stund senare och fortsatt ojja sig. För er som följer bloggen vet nog vid det här laget att Emilio har en förmåga att bli riktigt dålig när han blir sjuk vilket han nästan har varit mer än vad han har varit frisk mellan varven :( Öroninflammation sa dom på jouren i alla fall så nu lägger vi även det på listan tillsammans med hög feber och nässelutslag. Har varit på apoteket och fixat hem medikament som vi ska varva med, samt höja upp huvudänden på sängen för att minska trycket på trumhinnan. Låt eländet ge med sig snabbt!

 

 

I veckan har barnen varit på dagis igen och Carisma har haft sina första dagar utan tårar vid lämning. Emilio däremot har börjat protestera innan vi ens har hunnit åka hemifrån och har precis som väntat blivit ledsen när vi kommit till dagis och det blivit dags att säga hej då. P har packat ihop sina grejer och tackat för sig på jobbet så han har också varit med, för första gången faktiskt. Pedagogerna brukar skoja och säga att dom alltid blir så fundersamma när dom ser honom och får en ahaupplevelse varje gång - Just ja, det var så han såg ut men i veckan fick dom nog se honom lite "för mycket" då dom i torsdags efter tre dagar i rad istället undrade varför så det säger ju på ett ungefär hur ofta dom har sett honom tidigare. 2-3 gånger sedan Emilio började närmare bestämt. Anledningen hade ju dock gärna fått vara en annan.

 

Veckan överlag har varit intensiv med diverse besök på arbetsförmedlingen, samtal till a-kassan, lönekontor, papper och allmänt fix men i torsdags när vi hämtade hem barnen så tog vi "helg". Helgen har bestått av utelek, middagshäng, tvätt av en överfull tvättkorg, tvätt och försäljning av bil, bak mm mm.

 

I natt har Emilio sovit över hos farmor och farfar för första gången. Som han har tjatat så var det på tiden och det har varit en förväntasfull kille som under en veckas tid har sagt vad han skulle ha med sig och som igår äääntligen fick packa väskan :)

 

I skrivande stund sitter jag och Carisma och myser framför luftens hjältar medan pappan i huset är ute och packar ur bilen för dagens kommande affärer. I övrigt är inte så mycket planerat.

 

Hur har eran helg varit..?

 

 

 

 

 

Det blev inget dagis idag heller då vi först "förmös" oss men framför allt för att Carisma kändes så himla trött. Hon orkade knappt gå upp ur sängen och hela förmiddagen spenderades i min famn i soffan. Hon somnade och vaknade flera gånger, gjorde sina försök till att sätta sig upp någon gång men det tog inte lång stund så var hon tillbaka med huvudet mot bröstet igen. Hon orkade inte ens sjunga vilket säger en hel del om våran lilla sångfågel då hon verkligen älskar att sjunga, helst samma sånger om och om igen :) 

 

Efter lunch sov hon över två timmar och det vet ni som känner henne att det definitivt inte hör till vanligheten. Det händer snarare inte. Väl vaken så var det samma hängfia som entrade soffan så man skulle kunna säga att har blivit hemskt mycket soffmys och barntv idag. Jag försökte aktivera Emilio mellan varven men han fann sig väldigt bra med att sitta i soffan vilket fick sin förklaring då jag helt plötsligt märkte att han också började bli hängig och mycket riktigt så gjorde knottrorna entre där med.

 

P kom hem och vi åt middag, åtminstone vissa av oss. Kvällen har varit fortsatt lugn och det var två trötta och febriga barn som fick alvedon innan dom nannade kudden en stund innan åtta.

 

Men nu till kvällens tvtablå, omväxling förnöjer. Godkväll!

 

Jag inser nu att vi förmodligen kommer vara förkylda non stop fram till sommaren. Det har ju en förmåga att bara gå runt och runt. Det är ju flera veckor sedan jag och Carisma blev förkylda och även om jag är mycket bättre så känner jag mig ändå ur form och det vill inte riktigt ge med sig. Emilio och P hostar och kraxar också en del. Carisma som så gott som var frisk verkar nu ha åkt dit på en andra omgång. Igårkväll vaknade hon, grinade och hostade och man hörde hur det hade slemmat igen för henne. Natten har varit lite orolig och på morgon möttes vi av feber så idag är vi hemma från dagis och myser. Storebror med. Vi hoppas på en bättre dag i morgon men vet ni, hellre en evighetsförkylning än en omgång magsjuka.........Om det ändå hade funkat så...