Jag har suttit och skrivit handelslista inför i morgon. En ganska lång sådan då det fyller pappret fort när man väl börjar. Jag ska åka in till stan då P slutar (observerar att jag tar med mig Emilio, än känns det lite väl tidigt att lämna honom hemma) för att kunna åka direkt så att vi kommer hem i någorlunda vettig tid då Emilio ska gå och sova.

Menyn är färdig. Det blir en lax och räkcocktail till förrätt. Till huvudrätt blir det foundy med potatis och rofrukter i ugnen, sås, bröd och sallad och sist men inte minst en passionsfruktscheesecake till efterrätt. Jag tror det kommer resta smaklökarna alldelens utmärkt och är det inte ätbart så får vi väl i värsta fall stilla hungern med chips och annat tilltugg hehe.

Undra just om det kommer vara en miljon människor på systemet idag? Gissningsvis så är vi inte dom enda som är ute efter lite bubbel. Nå ja det lär visa sig om vi får nöja oss med butikscider :-P

Men nu ropar gossen från sovrummet, bäst att lyda. På återseende!

Jag förespråkar egentligen inte nyårslöften eftersom det är väldigt få som lyckas hålla dem. Jag minns knappt när jag avlade ett löfte senast om jag någonsin har gjort det. Men någongång ska vara den första. Nu jävlar! 2011 ska bli mitt år.

Dom återstående gravidkilona ska bort plus några till. Jag måste sluta skjuta upp kampen och istället ta tag i den. Det gäller att bestämma sig. Jag tror att jag innerst inne är rädd för att misslyckas och att falla på eget grepp. Att sätta alldelens för höga krav på mig själv, mål som jag inte når och istället bli besviken. Men jag måste försöka. Det blir inte lättare ju längre jag väntar, snarare tvärtom.

Motivationen är för tillfället på topp och jag känner mig riktigt taggad för att komma igång, det är nästan så att jag längtar men jag är medveten om att motivationen inte alltid kommer att vara så tydlig och att vissa dagar blir tyngre än andra. Det är inte alltid lika kul och fantastiskt men jag antar att det hör till. Jag måste försöka skapa rutiner som förhoppningsvis gör det lättare.

En sundare livsstil med minst en timmes promenad om dagen, bättre kost och en uppställd motionscykel i vardagsrummet, det är min plan.

Då var julfirandet över och den sista tuggan julmat är svald för i år. Sammanfattningsvis har det varit snabbt förbipasserade men mycket trevliga dagar. Roligast av allt har självklart varit att fira Emilios första jul, vår första jul som familj :)

Men nu lämnar vi julen bakom oss och riktar in oss på vad som komma skall. Det nya året närmar sig med stormsteg. En mindre sammankomst är inplanerad på nyårsafton. Frågan är bara vad som ska stå på meny? Tidigare år har verkligen både hjärta och själ lagts ner i allt från duktning, mat, dryck och andra påhitt men i år har vi sagt att det bjuds på en lightverson. Större festligheter orkas tyvärr inte med för tillfället.

Men nu vänner ropar sängen. Natti,natti!

I morgon sägs det vara julafton. Skulle det inte vara för att jag har suttit och slagit in paket och för att det faktiskt står i allmanacken skulle jag tråkigt nog inte känna vid det. Den efterlängtade julstämningen har inte återfunnits. Men trots det så ska det bli mysigt att vakna upp i morgonbitti och fira Emilios första jul :) Se hur han med stora ögon spanar in granen, reagera på tomten och smakar på alla paket, oavsett om det är hans eller inte. Innehållet är väl inte så noga?

I år firar vi julafon gånger 2. I morgon med P´s familj och i övermorgon åker vi till Kalix för att fortsätta firandet med min. Men först uppesittarkväll ikväll.

I P´s familj har det blivit lite av en tradition att sitta med var sin bingolott, dricka glögg och äta gott. Trevligt, men för guds skull låt oss slippa familjen Walgren det här året!

Under kvällen förväntar vi oss också tomtar bakom fönstren. Något som också har kommit att bli en tradition då pappa med barn från grannhuset i flera år har klätt ut sig kvällen innan julafton för att ge sig ut i kvarteret för att göra alla barn om möjligt ännu mer förväntasfulla och spända inför det som komma skall. En väldigt fin gest tycker jag. Det är inte bara barnen som uppskattar det då även vuxna tränger sig i fönstren för att titta. Förra året kastade dom sig bakåt i snön och gjorde snöänglar med P´s systers barn så dom bjuder verkligen på sig själva. Vi får hoppas att dom inte pensionerar sig innan Emilio börjar förstå lite mer och kanske också kan göra snöänglar hihi. Men nog om det.

Emilio har precis lagt igen ögonen för förmiddagsluren inne i sängen, få se hur det går idag? I går sov han också inne vilket kom att bli den längsta sovstunden någonsin. Det som vanligtvis brukar bli omkring 25 minuter blev 30 min, 50 min, 1 h och 30 min. Ja det var så att man började fundera om något var fel när han inte vaknade. Drygt 2 timmar senare vaknade han upp och hade satt tidspress på våra planer, nämligen att hinna äta lunch på stan innan P började jobba.

Med drygt en halv timmes marginal landade vi uppe på Mat och Prat. P slängde i sig en focaccia, jag pasta och Emilio åt oxkött, grönsaker och potatis. Gott!

När sista tuggan var svald skyndade sig P till jobbet och jag och Emilio fortsatte vidare på stan och kom inte hem förän efter 18.00.

Väl hemma landade vi i soffan, Emilio fick kvällslurken och gick och lade sig och 21.30 kom P hem. Vi tittade på tv en stund och därefter avrundades kvällen.

Idag blir det lugnt fram tills dess att det är dags att bege sig till uppesittarkvällen. Men nu soffan en stund. Take care!

Morgonen började med svidande ögon och stapplande steg, precis som vanligt nu för tiden men så möttes jag av ett flertal gulliga post-it lappar. Först ovanför skötbordet, därefter på Emilios matstol och sist men inte minst på datorn.

Det är konstigt att något så litet kan betyda så mycket, att man kan bli glad över lite tusch på ett papper. Det behövdes verkligen. Vad vore livet utan min underbara sambo, min stöttepelare. Jag älskar dig också!

Hela morgonen gick jag med ett leende på läpparna. Lapparna fick sitta kvar eftersom jag inte alls hade något emot att se dom igen.

Kring 9.30 mötte jag upp Carro och Neo för en promenad, en skön och trevlig sådan. Vi planerar hårträning till efter jul och nyår. Det är verkligen på tiden att bli av med dom återstående gravidkilona!

Dagen som hittils hade varit kanon gjorde en totalomvändning på nytt då P ringde från jobbet och hade fått reda på vad lagningen av bilen kommer att kosta. Det värsta som kunde hända har hänt. 28 000 (minus arbete) så i slutändan landar det på över 30 000. Pengar som vi absolut inte har i bakfickan. Behöver jag säga något mer än GOD JUL? Drömmen om att kunna åka iväg någonstans gick genast i krasch :( Svordomsramsan är lång men jag besparer er den lästiden. Som om det inte vore nog.

Jag är medveten om den kassa uppdateringen dom senaste dagarna. Till mitt försvar så växer dom mörka ringarna runt ögonen sig större. Vissa dagar går bra medan andra verkligen är kämpiga. Jag vill lägga mig ner, gråta för att jag inte orkar med det jag vill göra, jag blir besviken, framför allt på mig själv men också på andra. Man förväntas göra saker eller bete sig på ett visst sätt, jag försöker vara stark och leva som vanligt, le och se glad ut. Det är väl så man brukar göra? Jag vill ha det fint omkring mig men berget på diskbänken bortprioriteras. Jag orkar inte. Jag vill ställa upp för andra- ja, jag försöker i alla fall men ibland brister det.

Jag önskar att dom två kvarvarande veckorna av året också var slutet på den känslan. Att tröttheten skulle försvinna och att jag skulle få vara Sandra igen, också en pigg och glad mamma. Som när man byter batterier i en teknikpryl eller klarar av en bana i ett tv-spel då gubben återfår sina ursprungliga krafter men så är inte fallet riktigt, jag vet. Jag skulle vilja lämna vardagen med dom jag älskar, njuta och öppna upp den tomma energibehållaren och låta den fyllas, släppa alla måster, må bra och återväda som en ny människa. Drömma kan man alltid.

Är benen trötta och längtan efter soffan stor. Energinivån är låg men jag tänkte åtminstone försöka skriva att jag lever men förvänta er inget jätteinlägg.

Dagen har varit trevlig. Mötte upp Sofi och Andres kring 09.00 på morgon för att samåka mot IKEA. Vi hade förberett oss på att vi skulle vara långt ifrån ensam på stället men till vår förvåning så var trängas det sista vi behövde göra. Nästan tvärtom. Kanske var det fler som tänkte som vi men skulle föreställa "smartare" som inte gav sig in i leken och åkte dit? Tjiii fick dom. Kanske var vädret också en bidragande orsak då snön fortfarande faller. Nå ja nog om det.

Sitter och skrattar för mig själv och blickar upp mot taket. Jag tror våra grannar har fått sig mer än en klunk stärkande ikväll. Kareokemaskinen är igång och vad ska man säga... Dom är knappast nästa års Idoler. Det pitchas värre hehe men kul verkar dom i alla fall ha.

Nu ska jag luta mig tillbaka. Vi hörs mer i morgon, godkväll!

Snö i massor har vi fått. Igårmorse när vi vaknade så var det mer eller mindre storm. Perfekt tajming!! En promenad till vårdcentralen och läkaren med Emilio stod på schemat. En promenad som kom att bli kämpig då jag tvingade agera plogbil näst intill hela vägen- Pjuuh! Det var med andan i halsen, ill rött ansikte och maskarn nerrunnen till hakan jag traskade in genom dörrarna på BVC, precis i tid.

Emilio gick igenom utan anmärkningar och vi fick som tur var hämtning för hemfärd så vi slapp en favorit i repris.

P åkte till jobbet och jag och Emilio passade på att ge en hjälpande hand till Emilios farmor under eftermiddagen innan det var dags att på nytt ge sig ut i skitvädret för att ta sig an ytterligare vallar och drivor. Den här gången tack och lov för en kortare färd.

Idag har vi varit och gjort stan osäker. Hela dagen har sprungit iväg och det var en trött gosse som lade huvudet på kudden för drygt en timme sedan.

Själv har jag placerat mig i soffan. Benen värker. Kudden ser skön ut, jag tror att jag ska känna efter.

Ha en fin kväll!

Vaknade upp till årets kallaste dag på morgon, 22 minusgrader. Emilio fick sova inne vilket i vanlig ordning innebar en kort sovstund och annat än raderna här på bloggen prioriterades.

På eftermiddagen kom mamma och pappa på besök. Äntligen har Emilio fått träffa sin mormor och morfar. Det var verkligen jätte länge sedan.

P slutade jobbet 16.30 och det blev dags att bege sig till Andras, Hanna och Otto på middag, en mycket god och trevlig sådan. Vi hoppas på fler trevliga kvällar efter jul och nyårsfirande. Tänk att ett nytt år snart knackar oss på axeln. Vart tog 2010 vägen?

Nu ropar sängen. Ögonen kämpar för att inte korsa varandra. 23.15- ett nytt rekord!! Godkväll

Sötare gick inte att hitta :)

P har åkt till jobbet för en stund sedan, Emilio sover och jag har myst ner mig med en filt i soffan med datorn i knät för den dagliga dosen av surfande. Värken fortsätter, suck! Ur Spotify dunkar julmusik, ett desperat försök att återfå julstämningen som för några veckor sedan fanns där men som sedan plötsligt försvann. Skit!

Tredje advent idag, gösses vad veckorna springer iväg. Jag tycker att det var nyss vi tände det första ljuset. 12 dagar kvar till Julafton.

Idag blir Emilio 6 månader, ett helt HALV ÅR. Det är knappt så att man förstår att det redan har gått så lång tid sedan dagen D, den bästa dagen i mitt liv. Den dagen vår älskade gosse såg ljuset, låg på mitt bröst så skör och vacker. Smärtan försvann och lyckan infann sig. Du kunde inte ha blivit mer perket!

Sitter och ser på Nyhetsmorgon och en Interljuv med Jay, gårkvällens Idolvinnare. Var det rätt som vann? Han har verkligen ett speciellt sätt att te sig och svara på reporters frågor. Hur känns det? Jay- (observera den skånska dialekten) Jah det är som att gå igenom sin trädgård och må skitbra och så trampar man på en kratta som åker rakt upp i nyllet och så springer det fram en massa folk och frågar hur det känns... Jah jag vet inte... Det är inte förän det blir rött och svullet jag kan svara på den frågan. En annan hade kanske svarat att dom inte riktigt har fattat det ännu och att det måste få sjunka in men inte Jay. Men nog om det.

Vi hade en rätt mysig fredag igår bortsett från att jag hade värk i nacken och var stel som en pinne men kunde som tur var överlåta Emilio till P som var ledig. Tyvärr fortsätter det idag men till skilland från igår så jobbar P i helgen. Något som känns mindre kul. Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte riktigt hur det ska gå? Jag pratade med Emilios faster tidigare på morgon som genast sa att hon kunde ställa upp men efter att ha pratat en stund så kom hon på att hennes andra hälft (Niklas) har varit sjuk och har fortfarande ont i halsen vilket fick både mig och P att backa tillbaka lite och undra om det verkligen är värt att chansa ifall att hon själv har fått någon bacill fastän det inte har brytit ut ännu. Det är jul snart och då vill vi verkligen inte ha en sjuk gosse. Så jäkla typsikt! Men tack ändå.

Det blir kanske till att trycka i sig alvedon och hoppas att man överlever dagen, vi får se.

Emilio har för en kort tid tillbaka börjat visa lite smått när han vill komma genom att sträcka armarna emot oss men det har varit långt ifrån tydligt. Men igår kom det. Jag fick ligga kvar i sängen på morgonen och när jag steg upp så låg P och Emilio i soffan och mös. Jag satt mig vid P´s fötter och såg i ögonvrån hur Emilio började vifta med armarna men tänkte inte så mycket mer på det. Efter en stund tittade jag på honom och insåg då också vad han egentligen ville. (Trög mamma) Det är så roligt och se hur han hela tiden utvecklas.

Vidare så fick han smaka på banan första gången igår vilket jag tror han tyckte var riktigt gott även om han såg värre frågande ut när jag efter lunchens rotmos tryckte in en sked med banan istället för vad han trodde var mat. Trots stora ögon gapade han stort och ville ha mer vilket jag tar som ett bra betyg.

Sedan hittade fötterna munnen för första gången också. Man skulle kort och gott kunna säga att det var mycket första gången igår. Tidigare har han mest beskådat och hållt i dom men nu var det på tiden att smaka också :)

Stortån var en självklar vinnare :)

 

Men nu hör jag ett bestämt rop utifrån vagnen, bäst att lyda. Jag gruvar mig redan. På återseende!

Gårdagen gick verkligen i vilans tecken här på valör. Emilios feber gav sig inte och den ena zuppen avlöste den andra. När eftermiddagen kom orkade han inte gnälla över eländet längre utan låg med mig i soffan stort sett hela dagen, helt stilla. Han bara låg, tittade sig lite om kring och såg på tv och sov om vart annat utan att säga ett pip. Det gjorde ont i mammahjärtat att se hur hängig och olik sig han var. Man känner sig verkligen hjälplös.

Idag har jag fått mitt finger tillbaka och en betydligt piggare unge. Skönt! Han har till och med lekt en stund i babygymmet på morgon innan det var dags att sova. Nu ligger han nerbäddad ute i vagnen och sussar, där han trivs som bäst. Dom 25 minutrarna han sover inne har passerat sedan länge.

Gårdagens BVC besök gick bra men gossen fortsätter att följa förra gångens avplanade kurva. Ingen hysteri om det annat än att han ska äta mer fett och på drygt en vecka ska proteiner införas på menyn. Det ska bli spännande att se vad han tycker om det.

Sitter och ser på bilder från BB och avdelning 56. Fy så liten han har varit, så mager och ranglig hehe. Säga vad man vill men men nog är det skillnad alltid.

Mätstickan visade 46,5cm när Emilio föddes. Igår mätte han 64cm, 4 cm längre sen sist men 17,5cm längre sedan han föddes. Det är svårt att förstå att han har vuxit så mycket.

Vidare till vaccinet som gick hyffsat bra. Lite ledsen fick han förstås bli. BM trodde att hon kunde avleda honom med någon plinkande leksak- hmmf icket! (Hur dum tror hon att jag är?) hehe.

Biverkningarna kom smygandes igårkväll innan läggdags. Vi slapp dom inte den här gången heller. Han fick en zupp och sov fram till 02 innan det var dags för första ledsna uppvaket. Därefter har det som väntat varit oroligt och på morgon kändes han stekhet så jag tempade honom vilket mycket riktigt visade feber, 38,8. Zuppade honom igen och hela morgon har han varit ynklig.

Pga febern fick han sova sin förmiddagslur inne, tyvärr! Efter dom bestående 25 minutrarna var han vaken igen, ledsen, men har nu efter många om och men som tur var somnat om. Så nu håller vi tummarna att han sover. Det behöver han! Får se hur han mår resten av dagen, P jobbar självklart sent- suck!

Dags att lyfta rumpan och göra något nyttigt så länge man har armarna fria. Ha en bra dag!

Utvädringen visade sig vara tillfällig och lukten kom tillbaka (vad trodde vi egentligen?) Därför evakuerade vi till P´s förlädrar i två nätter vilket har funkat fint. Jag var inställd på jobbiga nätter eftersom tidigare övernattningar med Emilio har inneburit LITE sömn men inte den här gången. Han har varit jätte duktig och sovit riktigt bra, på sin höjd vaknat några gånger vilket han gör hemma också så på den biten finns det ingenting att klaga på. Sen vill jag väl inte påstå att man är pigg och utvilad men you get my point.

I natt har vi sovit hemma igen. Skönt! Jag har sagt det förut och säger det igen- Borta bra men hemma bäst!

Igårkväll när Emilio skulle nattas blev han tvärledsen när vi lade honom i sängen, något som aldrig har hänt förut. Jag tog upp honom och han bara grinade och var näst in till otröstlig. Stackars liten! Efter en lång stund av mys och tröst i famnen somnade han och jag kunde lägga ner honom i sängen och han sov vidare utan problem. Kanske var det magknip som spökade? Sådana gånger önskar man verkligen att han hade haft talets förmåga för att kunna säga vad som var fel. Nå ja.

Idag är det dags för BVC och vaccin. Äntligen får vi göra bort eländet. Håll tummarna att vi inte får en lika dålig gosse som vid förra vaccinationen.

Men nu ska jag återgå till fixandet i Emilios rum, P står på alla fyra och väntar. Haha INTE SÅ, fy på er!!!

Det är inte varje dag man sitter i soffan med tofflor, mössa, jacka och överdragsbyxor och bloggar. EH VA!! tänker ni nu!? Har hon blivit vräkt, utställd på gatan med bara soffa och laptop?... Så är givetvis inte fallet.

Vi målade i Emilios rum igårkväll och på morgon när vi öppnade sovrumsdörren för att stiga upp möttes vi av en hemskt tjock färglukt som hade spridit sig i hela lägenheten, något som vi inte tyckte var lämpligt för Emilio att vara i så det var en frågande gosse vi tog upp från sängen, kastade på kläder och tog under armen för att traska iväg till P´s föräldrar för att äta frukost. Han såg verkligen ut att undra vad tusan vi höll på med. Hallå vart är gröten?

Nu sover han i vagnen och vi passar på att vädra igenom lägenheten ordentligt, därav den aningen udda utstyrseln. Jag behöver ju knappast påpeka att det inte är varmt. Tur att termometern inte visar allt för många kallgrader. Men snart är här utvädrat så att vi kan stänga igen och återfå värmen.

Frusen som jag är kan jag inte låta bli att ägna en tanke åt stackarna som inte har någon dörr att stänga, som inte har tillgång till värme eller kläder och som förmodligen inte heller fick det vi mumsade i oss till frukost. Dom som får finna sig i att bo ute, inlindade i kartonger och annat dom hittar. Jag tycker att vi lutar oss tillbaka, ägnar en tanke till dom som har det betydligt sämre och faktiskt förstår hur bra vi har det. Det är så lätt att ta saker för givet.

Nu skulle jag inte påstå att vi inte har någon jul här hemma längre om än vi inte har spytt upp julen. Nu får resten komma lite som det kommer om det ur huvudtaget blir något mer. Vi får se.

På morgon ringde dom från BVC för att boka in en ny tid för vaccinering vilket blev nästa vecka på tisdag, förhoppningsvis blir det av den här gången. Här tas ingenting förgivet!

Det blev en riktig slappardag igår, jag och Emilio mös mest hela dagen fram till dess att P kom hem från jobbet och drog ut oss i kylan för bla lite inhandling inför dagens middagsbjudning. Hanna, Andreas och lille Otto kommer hit ikväll. Ska bli jätte trevligt!

Det känns som om jag har fått sova på tok för lite i natt. Den ena gäspen avlöser den andra. Det är tur att man har någorlunda koll på vart tangenterna befinner sig, annars hade inte många rader blivit nerprintade för alla tårar. Jäsp igen! Soffan ligger risigt till.

På morgon har jag och Emilio haft adventsmys med tänt ljus till morgongröten. Jag måste medge att jag har gett upp hoppet om att hitta ett fat att ha under blockljusen. Igår drog jag lite tjurigt fram ett vanligt bordsungerlägg och satte under för att ur huvudtaget kunna tända ljusen och nu så här i efterhand tror jag att jag faktiskt struntar i att försöka hitta något fat/bricka. Lite annorlunda kanske men spela roll!

Igår var vi en sväng till Sofi och Andres och glöggade vilket var trevligt om än vi fick avrunda kvällen då Emilio blev trött lite tidigare än planerat men,men. Glöggen och pepparkakorna smakade bra och sällskapet var nice så vad annat kan man begära?

Idag är det riktigt skönt väder så Emilio sover ute i vagnen. Jag har precis lagt på efter att ha surrat med mamma i telefon som egentligen skulle ha kommit hit och hälsat på idag men som tyvärr har börjat känna sig lite krasslig och hit välkomnas inga smittor hehe. Nä skämt och sido så får vi hoppas att hon blir frisk snart, det är länge sedan Emilio har träffat sin mormor och morfar nu.

Det lutar åt en härlig långpromenad efter lunch. Andas in frisk luft i lungorna, rensa tankarna och bara må bra. Vem vet, jag kanske traskar in till stan!?

Men nu soffan en stund. Take care!