Godkväll i bloggträsket! Är ni lika trött som mig? Det var verkligen som om någon kom åt off-knappen. Dagens tvättande tar ut sin rätt- Zzz

Har precis vinkat av kvällens finbesök. Sofia och Lisa kikade förbi vilket var jätte trevligt. Det var länge sedan sist. Dom hade med sig en present åt Emilio, en gullig liten outfit. Till oss vuxna hade Lisa bakat muffins som vi gottat i oss.

Nu blir det soffan fram tills det är dags för sängen, något som tyvärr är ett par timmar bort då gossen ska ha sitt kvällsmål först. Det blir till att ta fram tändstickorna så ögonlocken inte faller igen. Sockret från muffinsarna räckte tydligen inte.

Natti,natti med er!

God eftermiddag! Hur har ni det? Här sitter vi inne och kurar. Det är mys för hela slanten. Utanför spelar regnet sin egna melodi mot fönsterbläcken och trädtopparna "vajjar" från ena sidan till den andra. Det ser inte alls särskillt lockande ut, brr! Nä jag tror vi håller oss inne resterande av dagen också, det har vi all rätt till tycker jag.

Jag önskar att energin hade funnits för att få stökat till här hemma. Flyttröran har liksom stannat av helt. Det här är inte vi och ha det så här.

Jag gör ett försök och sluter ögonen för att förhoppningsvis mötas av något trevligare när jag öppnar dom igen men än har det inte lyckats..... Märkligt, tycker ni inte?!

 

Nu har vikten börjat ta fart på gossen. Han får äntligen i sig ordentligt och det har visat sig med bra viktökningar dom två senaste kollerna. Gårdagens BVC besök visade 3470g på vågen så på dessa 5 veckor har han nu tjockat till sig drygt en kilo, närmare bestämt 1065g så snart är han uppe och fightas med dom stora pojkarna.

Något som däremot var sämre var mitt kvarvarande höga blodtryck. Jag är hopplös när det gäller att komma ihåg att ta medicinen. Ena stunden finns det där för att sedan vara totalt bortblåst en kort stund senare. Ja, det är en enda gröt i huvudet. Jag måste skärpa mig om än jag hade hoppats på att jag skulle slippa den vid det här laget.


Vidare så har jag en önskan om att få ta en dusch här senare då vi är bortbjudna på middag till Sofi och Andreas ikväll. Det hade varit trevligt att slippa lukta en blandning av alla möjliga bebisolyckor som nu kan inträffa hehe. Frågan är bara om det är värt att chansa och misslyckas den här gången också? Nå, om inte annat så får jag invänta pappan i huset.

Men nu är det snart dags för mat här, Emilio slog precis upp ögonen.

Take care!

Hej vänner! Hur har ni det en lördag som denna? Här inväntar vi P från jobbet. Jag och Emilio har haft en mysig hemmadag idag bortsett ifrån en misslyckad dusch som ledde till en mycket missnöjd gosse. Han sov så gott när jag tittade till honom sista gången precis innan jag studsade in i duschen men hann bara blöta mig och schamponera in håret då jag hörde att han låg och grymtade på soffan. Är det inte typiskt? 30 sekunder senare var tutan igång och det blev inte bättre den minuten han tvingades vänta på att jag skulle skölja mig. Det var den duschen och dom tovorna i håret. Nå ja, bättre lycka nästa gång.

Nu var det drygt en vecka sedan jag printade ner några rader- IGEN! Jag har verkligen varit en usel bloggare på sista tiden men dagarna går i en ruskig takt. Jag förstår inte vart tiden tar vägen..? Man hinner bara stiga upp så är det snart dags och lägga sig igen.

Som ni säkert förstår så styrs dagarna av en viss herre här hemma men jag kan inte skylla den dåliga uppdateringen på honom, inte den här gången, utan snarare på den dåliga energin efter att ha insjuknat av en andra och mycket värre mjölstockning än tidigare, SUCK!

Feber, frossa, värk i kroppen, ångest, ont i brösten, trött, huvudvärk - ALVEDON - Svettas, må bättre en stund, pumpa, och så tillbaka till ruta ett igen.

Ja så har dom senaste dagarna sett ut. Det har varit hemskt. Som tur är så verkar det gå åt rätt håll igen då formen är mycket bättre. Rodnaden på brösten är nästan borta och dom är inte lika spända och knöliga längre. Febern har också tackat för sig, tack och lov!

Jag överväger att trappa ner amningen så att man kanske hittar sig själv igen, börjar må bättre och slipper all smärta och strul i fortsättningen. Jag vill återfå orken som inte finns och ha energi för gossen. Tar tanken emot..? Ja absolut, jag vill amma men inte till vilket pris som helst.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Tycker ni inte?


Nu är äntligen det värsta flyttkaoset över eller rättare sagt förflyttat till den nya lägenheten. Det har verkligen inte varit lätt att flytta med en liten Emilio som gärna velat ha uppmärksamhet hela tiden. Har det inte varit blöjbyte eller mat så har han gärna sett att man "lullat" runt med honom på ena armen eftersom att han tyckt att sova har varit ett överskattat nöje.

Det ska bli skönt att så småningom börja få i ordning här och göra sig hemmastadd, något som förhoppningsvis inte kommer ta allt för länge då det är svårt att börja trivas innan man kan börja se ljuset i tunneln. Fram tills dess är det bara att acceptera läget med kartonger, säckar, möbler och andra prylar som ligger överallt, något annat går inte att göra då det inte kan vara första prioritering.

Mitt i allt detta har vi kämpat på med ammningen och den önskade viktökningen som förhoppningsvis skulle visa sig vid måndagens BVC besök. Sagt och gjort så hade gossen gått upp 225 gram, 75 gram mer än vad han egentligen behövde.

Tyvärr ledde det ena till det andra och mina bröst tog stryk. Nu vet jag också hur det är att ha såriga bröstvårtor. Aj,aj,Aj!!!

Jag började bli hängig och en hemsk feberfrossa infann sig. Brr!

Efter att ha gråtit mig igenom amningen så bestämde jag mig två dagar senare för att det inte skulle bli hållbart och införskaffade mig en pump för att få vila brösten lite. Pumpningen visade sig dock inte bli någon hitt då det inte alls vill rinna till på samma sätt som när han suger och det har kommit att bli ett evigt pumpande (på tok för mycket) för att försöka få ihop till alla målen.

På morgon ringde jag till våran barnmorska, och berätta hur läget såg ut. Jag orkar inte hålla på så här och dom senaste dagarnas strul har sugit ur all min energi och jag är konstant trött och nätternas uppstignigar är plågsamma.

Jag sa att jag hade börja fundera på att köpa ersättning som jag kan ge tillsammans med det jag pumpar ur ifall det inte är tillräckligt vilket hon inte alls tyckte var någon dum idé. Vi fick också en tid drygt en timme senare för att väga gossen och mycket riktigt bekräftades mina misstankar om att han inte får i sig tillräckligt som det ser ut nu då han hade stannat upp i vikt, till och med gått ner litegrann.

Vidare så nämnde jag också att jag hade haft feber och hon upptäcke några stockningar i högra bröstet när hon började undersöka saken och erbjöd sig att komma hem till oss för att hjälpa mig att bli av med dom vilket nu är avklarat om än det fortfarande finns kvar lite knutar. Hon skrev också ut Syntocinon, ett nässpray som ska göra att mjölken rinner till bättre.

Men nu får det vara färdigskrivet för den här gången. Jag ska passa på att luta mig tillbaka en stund innan dom små blå tittar upp på mig och vill ha mat igen. Igår var första dagen vi var ensammen här hemma då P har återgått till jobbet efter pappadagarna. Vi längtar självklart efter semestern :)

Ta hand om er!

Idag var våran älskade gosse beräknad till världen. 4 Juli - ett efterlängtat datum. Istället fick vi träffa dig den 12 Juni. En mer perfekt liten varelse hade inte gått att hitta.

 

I månader växte vår nyfikenhet sig starkare på vem vi skulle få träffa... Vem var det den eländiga hickan hade gett sig på och vems straffsparkar var det vi kände? Förväntansfulla och lite smått nervösa inför vad som väntade närmade sig den stora dagen med stormsteg.

Idag har våran lilla familjebubbla varit komplett i drygt tre veckor, väldigt fina veckor. Dagar som bara swischat förbi. 3 veckor är ingen lång tid men på något underligt sätt känns det som om du alltid har funnits här. Tiden innan graviditeten känns väldigt suddig. Vi är obeskrivligt glada och tacksamma över att få vara dig nära.

Ni kanske tycker att jag lindar in mina ord i bomull, men då förstår ni inte vad jag pratar om. Det är en obeskrivlig känsla hur man på så kort tid kan känna så starkt för någon ♥