Godkväll! Hur har ni det? Här har vi äntligen slagit ner rumpan i soffan efter en lång dag. Tvätt, tvätt och åter tvätt har varit prio ett. En promenad och en mindre inhandling har vi också hunnit med. Benen värker och jag känner mig allmänt ur form. Jag hoppas på nya krafter i morgon.

Men nu till kvällens höjdpunkt- Solsidan!

Morgonen började med en långpromenad på närmare två och en halv timme. En promenad som kom att bli en mördarrunda då snön tilltog allt mer efter det att vi gick. Det rent av vräkte ner och efter drygt en timme rullade knappt vagnen längre. Tack och lov så var P med idag så han också fick känna på hur det är och ploga Luleås gågator. Pjuuh!

Efter några timmars återhämtning var det hög tid att ställa sig i duschen och göra sig klar för kvällens middagsbjudning som kom att bli lite av det hektiska slaget. Dagens tidsplanering hade spruckit för värdarna och saker och ting gick inte som planerat så det var precis så att vi hann svälja sista tuggan innan det var dags att vända om hem igen då det närmade sig välling och kudden för Emilio. En halvtimme senare och vi hade blivit tvungen att ta med oss varsin matback hehe. Nå ja, det är sånt som händer och trots att det var med andan i halsen vi satt oss till bords så var maten jätte god.

Nu sover Emilio sedan en och en halv timme tillbaka och jag och P har myst ner oss i soffan. Gissningvis så blir det en hyffsat tidig kväll ikväll också.

Igår fick Emilio äntligen inviga sin pulka som av någon anledning inte har blivit av. Han verkade tycka att det var ganska kul och bjöd till och med på några glädjetjut även om han främst var fokuserad på det nya vrålåket och allt som hände runt omkring.

Godmorgon! Här har vi just ätit frukost och Emilio ligger och lever rövare på golvet och mamman passar givetvis på att köpa sig tid här en stund.

När vi landade hemma efter middagsbjudningen hos Andreas, Hanna och Otto i gårkväll hade Emilio hunnit somna till i bilen på vägen hem och var inte alls särskillt trött längre. Själv var jag däremot knäckt. Dagen tog ut sin rätt så fort jag satte mig i soffan och jag sa till P att det är illa när man är redo för sängen före Emilio.

Emilio åt sin välling, mös en stund och nannade sedan kudden medan jag kämpade vidare i soffan till strax efter 21 då jag gav upp och gick och gjorde honom sällskap i sovrummet. Varför inte gå och lägga sig om man är trött? Så jäkla skönt!

Trots någon extra bonus timme sömn avlöser den ena jäspen den andra. Ja, jag sa väl inte att jag är pigg. Det tar tid att ta igen över ett års vaka.

Idag blir jag och Emilio ensam hela dagen då P jobbar sent. Trist att han alltid lyckas göra det på fredagar. Schemaläggarna har knappast hört talas om fredagsmys.

Så vad ska man hitta på idag? Jag har ingen aning. Dagen är som ett blankt papper som väntar på att fyllas. Så vi får se.

Men nu ska jag göra Emilio sällskap på golvet en stund. Ha en bra dag!

Har myst ner mig i soffan för lite morgonmys medan Emilio sover. Skönt!

Igår var Emilios mormor och morfar och hälsade på :) Precis som dom flesta andra gånger så hade veckorna hunnit springa iväg sedan sist vi sågs men så blir det när man inte bor i samma kommun. I vissa fall så är 8 mil tillräckligt för att inte träffas så ofta.

Dagen kom att bjuda på surr, lunchbufé på Waldorf och en sväng i diverse butiker ute på Storheden innan det blev dags för dom att rulla hemåt igen. Kort och gått en ganska trevlig dag.

Jag och Emilio stannade i stan och hälsade på pappa (P) en stund på jobbet innan han slutade. Därefter åkte vi och handlade innan vi åkte hem för kvällen.

Idag är vi bjuden på middag hos Andreas, Hanna och Otto men först en promenad till stan på eftermiddagen. Men nu ropar bossen ute i vagnen. Jag hade hoppats att han skulle ha sovit en stund till men icket. Nå ja, bäst att lyda. Ciao!

Hej vänner! Hur har ni det? Här började morgonen i vanlig ordning- tidigt.

Efter frukosten fick Emilio pyssla på i gåstolen en stund. Det har hittils mest gått bakåt men på morgon tog det fart i rätt riktning. Han rullade in i sitt rum och kollade läget och på utvägen såg han mycket intressanta teknikprylar som givetvis var tvungen att checkas upp. Åh kontroller, en boxer, åh en dvd, en knapp- kan man trycka på den? Vipps så var dvd:n igång som matade ut för en ny skiva. Äsch ingen film nu tänkte Emilio och fortsatte beskåda den blå displayen som gjorde det hela extra spännande. Det bara lös i ögonen på honom och med jämna mellanrum tog han sig tid att titta upp på mig med ett leende. Mamma, mamma visst ser du vad jag gör!? Gullunge.

Igår mötte vi upp Hanna och Otto för en promenad och lite surr. Väl hemma igen var det dags att förbereda middagen. P kom hem och vi åt och satte sedan upp den exemplariskt sydda gardinen i Emilios rum :-P Resten av kvällen tillbringades i soffan. 22.00 gav jag upp efter att redan ha plågat mig en lång stund för att se färdigt Rum för en stjärna.

Idag är det dags för babymassage igen. Kul! Efteråt blir det sång som vanligt. Ska möta upp Terese och Ronja för att promenera dit i eftermiddag.

Men nu soffan en stund. Ha en bra dag!

Jag hoppar över god morgon på morgon då den inte känns särskillt god. Jag tror ni kan gissa varför.

Mötet med Terese och Ronja igår kom att bli en minst sagt LÅNGpromenad då jag inte landade hemma igen förän 3 och en halv timme senare. Snabbt uträknat så pinnade vi nog på över milen. Ja, jag vet inte riktigt vad som tog åt oss men skönt var det i alla fall. Konstigt nog så var benen inte så fasligt trötta efteråt heller även om det nu var med segare kliv vi tog oss fram dom sista kilometrarna.

Igårkväll åkte dom blivande gardinerna fram igen. Tack och lov så visade det sig vara lättare än första kvällen jag satt och svor. Så nu ni är dom nästan klara och jag är preliminärt med i nästa säsong av Projekt Runway :-P Jag är ju född till att sy.

Passar på att surfa runt bland lite bloggar, kolla mail osv medan Emilio sysselsätter sig själv en stund vilket man inte är särskillt bortskämd med då han för tillfället kräver uppmärksamhet till 100%. Mamma,mamma,mamma!

Jag tror att jag ska ta och se efter vad han pysslar med. Han stökar på värre bakom soffkanten.

-1,6 kg visade vågen på morgon. Minst hittils men absolut ett resultat att vara nöjd över. Jag hade faktiskt trott att det skulle visa mindre eftersom jag har känt att den här veckan har varit lite kämpig. Inte med risk för att falla dit för frestelser utan just det att ta sig ut och promenera. Motionera ur huvudtaget. Det har verkligen varit jag mot orken. Energin har inte varit densamma och jag har automatiskt lagt i en lägre växel på mina promenader. Cyklat har jag gjort några gånger men det har också känts tyngre än veckan innan. Nå ja, nu visade det sig ha lönat sig i alla fall så jag är som sagt nöjd. 4:e veckan here I come!

P åker snart och jobbar och vad ska jag göra? Ja, jag vet faktiskt inte.

Igår promenerade jag in till stan. Träffade Sofia av en händelse en kort stund och gick sedan på Olssons tyger och köpte tyg på metervara som förhoppningsvis ska bli gardiner till Emilios rum. Jag ångrade mig dock kort efter att jag lämnat stället. Va f*n har jag gett mig in i?

Igårkväll satt jag och skulle mäta, klippa bort, nåla och fålla och då blev det allt mer tydligt. Jag är verkligen ingen stjärna på något utav det och framför allt inte bakom symaskinen. En och annan svordom passerade förbi gå om jag säger så. Jag började fundera om man kanske skulle kunna använda tyget som trasor istället? Aningen dyra kanske men då kommer det åtminstone till användning.

Men nu mina damer och herrar ska jag passa på och mysa ner mig i soffan en stund medan Emilio sover.


Trodde jag! Får hoppa över myset och klä på mig istället. Ska möta upp Therese och Ronja för en promenad. Det nappade jag självklart på. Det är så mycket roligare med sällskap.

Bloggen har inte precis gått varm dom senaste dagarna. Bloggtorkan har varit och hälsat på, jag har haft fullt upp och en trytande ork. Ja, skittrött är det rätta ordet.

I torsdags var Hanna, Andreas och Otto på besök. Jag hade kokat ihop en thaisoppa som verkade gå hem hos folket. Nästa vecka är det våran tur att åka till dom. Är alltid lika trevligt att umgås :)

Igår var vi och lunchade tillsammans med Sara, Niklas och Tyra på Waldorf innan det bar av för några ärenden och landade inte hemma förän 18.30. Drygt en timme senare blev den välling och sängen för Emilio medan jag och P mös ner oss framför Let´s Dance.

Idag är vi ensammen eftersom P har jobbhelg-suck! Det brukar kunna bli långa dagar speciellt då ingenting är inplanerat. Någon?

Men nu ska jag klä på mig och knalla iväg en runda. Emilio sover redan ute i vagnen. Ciao!

Mycket riktigt visade sig föregående natt vara en engånsföretelse. Jag hade i och för sig inte trott något annat men hoppet är det sista som sviker en. Emilio har levt rövare som vanligt så det var med ögonen i kors jag tvingade mig upp från sängen på morgon.

När det var dags för Emilios förmiddagsvila då jag vanligtvis brukar gå ut och promenera var det bara att ge upp tanken och gå och lägga sig istället. Gåvan att somna direkt huvudet landar på kudden har aldrig funnits hur trött jag än är så jag låg vaken närmare 45 minuter innan jag somnade (finally).

En kvart senare var Emilio vaken igen. Tack och lov så började P sent så att han kunde ta honom medan jag sov vidare. Tjugo i tolv tvingade jag mig upp på nytt, om möjligt ännu tröttare än innan.

P åkte till jobbet och jag gjorde lunch till Emilio något som har kommit att bli mer och mer krångligt. Han som tidigare har gapat som en fågelunge blir nu skeptisk och strejkar efter några få tuggor. Han kniper ihop munnen, surrar, tittar på mig som om jag håller på att ta livet av honom och väntar på efterrätten. Ja, han tycker sig kunna leva på frukt men det tycker inte hans mamma.

Det känns trist att mer eller mindre måste tvinga i honom. Luras går ett tag men sen är kvälvningarna tillbaka. Idag blev han till och med rent förbannad när han fick in maten i munnen, skrek och spottade. Man vill ju trots allt inte göra maten till något tråkigt. Nå ja. I morgon ska jag prova ge honom spagetti och köttfärssås igen vilket han har verkat tycka bäst om hittils så håll tummarna att det duger.

När matkampen var över mötte vi upp Marina för en promenad med hopp om att lite friskluft skulle göra susen  mot tröttheten men icket!

Ikväll är ögonlocken fortsatt tunga. Det är så att jag hör hur sängen ropa men nån måtta får det vara. Inte riktigt ännu :-P

Men nu ska jag sysselsätta min son en stund innan det är dags för blöjbyte, pyjamas och kvällens höjdpunkt- lellemys. Ciao!

I natt har Emilio chockat oss genom att sova hela natten, närmare bestämt från 20.00 igårkväll till 07.00 på morgon utan ett enda uppvak. Vad hände? Från att knappts sova alls till en hel natt. Är det vällingen som gör underverk eller är helt enkelt hotellvistelsen som har brytit den hemskt tröttsamma period som han har varit i? Ja, jag klagar inte men jag ropar heller inte hej för tidigt. Däremot så har det varit väldigt skönt att för en gång skull få sova en 8 timmars natt. Det var verkligen inte igår. I love it!

Har precis hoppat av motionscykeln och pulsen börjar hitta sin normala rytm. En sådan där skön känsla infinner sig i kroppen. Jag hoppas att Emilio inte vaknar ute i vagnen för jag vet inte om benen bär mig för att hämta honom. Han får gärna sova en stund till så jag hinner återhämta mig.

Tänkte promenare in till stan senare i eftermiddag. Vi är bjudna på middag hos Sofi och Andreas så istället för att P ska måsta komma och hämta oss efter jobbet så ser jag till att vara där redan när han slutar. Men nu soffan och tv:n en stund. Take care!

Snipp snapp snut så var trippen slut. Tillbaka till vardagen.

Efter en tyngre hemresa i snörök landade vi på hemmaplan kring halv sju igårkväll. Helgen har verkligen varit kanon! Några dagar till hade inte skadat. Emilio har skött sig exemplariskt och allt annat har flytit på precis som det ska. Vi har ätit gott, shoppat och haft det jätte mysigt, vad mer kan man begära?

Snön fortsätter att falla vilket gör mig mest irriterad eftersom "gubbarna" är så dåliga på att skotta. Jag vill inte behöva agera plogbil när jag ska gå ut och promenera och påbörja min tredje vecka av sundare livstil. - 1,8kg visade vågen på morgon by the way så sammanlagt har jag hittils gått ner 5,1 kg på två veckor. Det är inte så illa pinkat även om det säkert hade visat -5,3 kg om jag inte hade slöat på hotell i helgen. Men,men det var det värt!

Emilio är verkligen en charmig kille. Han har alltid tungan ute nu för tiden. Sedan några veckor tillbaka har han börjat härma oss och göra pruttljud och i och med det så har den liksom stannat kvar där.

En annan läcker pose är den här. Det ser ut som när en sliskig karl gör ett desperat förök till att få napp på krogen. Hey baby ;) Den måste utan tvekan bort tills det är dags haha.

Då var helgens sista hotellfrukost avklarad. Ni anar inte hur svårt det har varit att inte vräka i sig av allt vilket man vanligtvis gör vid en hotellfrukost. Jag menar, hur ofta äter man frukost av sådant lyxigt slag? Men man har väl något som kallas självdiciplin :-P

Idag har det gått ännu en vecka av det sunda livet men eftersom det inte finns någon våg tillgänglig får det bli invägning i morgonbitti istället. Jag räknar inte med lika bra resultat som förra veckan men jag hoppas att den här mer eller mindre motionsfria helgen inte lämnar allt för många spår.

I natt har vi fått sova bättre än på länge. Ja jag minns inte när vi har fått sova fyra och en halv timme i sträck innan Emilio har vaknat. Det kallar jag lyx på hög nivå. Istället för att checka ut i eftermiddag förlänger vi nog istället vistelsen. Emilio verkar trivas på hotell :)

Då var vi tillbaka på hotellet efter en heldag på stan. Vi har haft det jätte trevligt men vart tog tiden tog vägen? Dagen har gått i rasande takt och helt plötsligt närmade vi oss stängningsdags. En filmkamera, prylar till Emilios rum, lite kläder och ett par skor har kommit att bli helgens inköp. Tack och lov för ett par hela skor igen. (Håller tummarna att mina fötter gillar dom).

Trötta i benen avslutade vi stadsturen på Allstar där vi åt träkolsgrillad entrecote på en bädd av smörslungad haricovert. Till det serverades grillad tomat, majskolv, vitlökssmör och fries. För min del en maffig sallad. Helt klart helgens bästa val. Mums!

Sedan en stund tillbaka är det bf och jag och P ska precis till att mysa ner oss i sängen. Skönt!

Hej vänner! Hur har ni det? Här har vi precis kommit tillbaka till hotellet efter en middag på Pipes of Scotland. Ikväll bjöds det på Filet mignon vilket var jätte gott.

Mätta och belåtna har vi varit på en promenad och nu är vi tillbaka på hotellrummet för att göra kväll. Emilio har fått på sig pyjamasen och snart ska han få prova sin alldelens egna säng som stod färdigbäddad på rummet. Service gäller både dom stora och små :)

 

När morgondagen gryr och frukosten är avklarad sätter vi oss i bilen och åker ner mot Umeå för att ta oss tillbaka till det mysiga designhotellet hotell aveny, något som vi pratat om länge men som inte blivit av.

Sist vi var där levde Emilio rövare i magen och vi fick se honom med ultraljud för andra gången på Norrlandskliniken. Det blev mer och mer verkligt att vi skulle bli tre.

Den här gången, drygt ett år senare är vi en familj och Emilio ska få bo på hotell för första gången, dessutom på samma hotell. Det ska bli jätte mysigt.

Att sätta guldkant på tillvaron mellan varven tror jag är väldigt viktigt, att faktiskt komma ihåg varandra som par och inte bara som föräldrar. Det är så lätt att ta varandra för givet, göra allt efter rutin och bara vara i den lilla bebis bubbla som man faktiskt lever i. Även om jag och P nu inte åker själva så ska det ändå bli så skönt att komma ifrån allt vad det vardagliga livet innebär för en helg. Att lämna Emilio hemma är jag verkligen inte redo för (Även om mormor erbjöd sig). Sådan "lyx" räcker gott för någon timme än så länge.

Förutom det självklara myset ligger givetvis shopping högt upp på listan. Jag har sparat mig i evigheter för den här trippen så nu mina vänner ska dom feta mammaslantarna rulla ;) Dags att packa väskan!

Idag firar vi i dubbel bemärkelse.

Det var en värre uppsnoffsad och snygg karl som begav sig till jobbet på morgon med skjorta och slips, dagen till ära. P fyller nämligen år, grattis älskling! När han slutar bär det direkt iväg till kvällens firande med middag och läckra frestelser som jag förståss tvingas hålla mig ifrån men det fixar jag.

Sedan har vi den minsta i familjen som blir 7 månader idag. Det är knappt så att man fattar det. Igårkväll insåg jag att han faktiskt har börjat tjocka till sig ordentligt. Min lilla bebis är ingen man bär oberört på armen längre. Älskade unge!


Det blev ingen promenad igår, fötterna började inte kännas bättre. Vilket önsketänkande! Idag gör dom fortfarande ont men betydligt mindre än igår så idag fungerar dom inte som någon undanflykt. Ska traska iväg mot Örnäset och vidare mot stan på drygt en halv timme men först ska fjädrarna putsas.

Ha en bra dag!

Det känns konstigt att sitta i soffan så här på morgonen, närmare bestämt inte alls bra. Det var bara till att glömma morgonpromenaden då gårdagens sviter är tydliga. Trots P´s lyxpaket med fotbad och tillhörande fotmassage igårkväll så är undersidan av fötterna svullna och varje steg gör ont. Tre promenader på samma dag visade sig vara i överkant.

Det är så att man blir påmind om hur det var sista tiden innan förlossningen, när fötterna och benen var sprängfyllda med vätska. Fy vilket elände det var. Det såg ut som om dom skulle spricka vilken sekund som helst. Tack och lov så ska väl inte det här vara lika långvarigt. Förhoppningsvis har det gett med sig till efter lunch så jag kan gå på en promenad då istället, åtminstone av det kortare slaget.

Natten har inneburit många uppvak då Emilio har vridit och vändit, stökat, bökat och vaknat om vart annat. Den ena gäspen avlöser den andra och det blir deffinitivt inte bättre av att sitta nermyst under en filt. Jag hade verkligen behövt den där friskluften för att vakna till liv.

Emilio sover ute i vagnen. Tänk vad graderna har sjunkit bara från igår. Från nästan plusgrader till -12. Jag tycker minsann att det kunde ha fått vara varmt i några dagar till. Då skulle vintern absolut inte bekomma mig. Nå ja.

Ska kila ut till köket för att mildra ner kurret. På återseende!

Passar på att få mig lite datortid medan Emilio ligger på golvet och pratar och för en gång skull är riktigt nöjd. Vi inväntar pappan i hushållet som slutar jobbet vilken minut som helst.

I natt/ tidig morgon var Emilio vaken redan 03.20. HERREGUD sov unge! Tack och lov somnade han om efter stund för att sedan vakna på nytt en kort stund senare och så fortsatte proceduren till uppstigning. Ja ni trodde väl inte att jag gav med mig och steg upp den tiden? Någon måtta får det väl vara. Visserligen sov jag inte särskillt mycket efter det första uppvaket men jag fick ju åtminstone ligga kvar i sängen.

Jag ska prova ge honom gröt ikväll för att se om han står sig längre och kanske sover bättre. Håll tummarna!

Väl uppstigna började vi morgonen med en och en halv timmes promenad tillsammans med Carro och Neo. Hemma igen blev det en snabb återhämtning då jag kastade i mig och Emilio mat innan det var dags att traska iväg på nytt. Den här gången till BVC, givetvis med tidspress. Med andan i halsen avklarade jag besöket och hade bestämt mig för att ta bussen hem men när jag väl kom ut så var det på tok för skönt väder för det så det slutade med att jag gick hem också. Jag tror motionscykeln får vila ikväll, mina ben orkar inte ytterligare en prestation. Pjuuh!

Gossen fortsatte på den avplandade kurvan, precis som dom två tidigare gångerna så det verkar som om han har lagt sig där för att stanna. Idag visade vågen 6860g och mätstickan 64,5cm.

Jag undrar om man kanske skulle blinka till sig lite fotmassage ikväll. Mina fötter värker. Men nu ska jag göra Emilio och makaronpaketet sällskap på golvet. Take care!

Nu är den första veckan på det nya livet genomliden. Eller genomliden och genomliden, det har gått ganska bra faktiskt. Bättre än förväntat. Jag lyckades hitta den rätta motivationen. Det kändes verkligen som om jag menade det den här gången.

På morgon ställde jag mig på vågen för första gången sedan jag började och till min förvåning så visade den -3,3 kg. Jag var rädd att det inte skulle visa något alls och hoppade åtminstone på runt 1 kg. Tänk vad lite kolhydrater och motion kan göra. Känner mig jätte nöjd!


När Emilio som vanligt vaknade tidigare även denna morgon var det det dags att kasta smockfulla ikeapåsar över axlarna och bege sig ut till tvättstugan för en välbehövlig tvätt! Det kändes som om det var mitt i natten då jag traskade iväg då knappt en lampa var tänd i husen intill. Det gick att konstatera att grannarna hade tagit sovmorgon (Som om inte vi också hade velat det).

Idag ska Emilio mest troligt få inviga den nyinköpta pulkan då det inte är så kallt, förutsatt att han är pigg och glad. Just nu är det likt gårdagens visa men jag hoppas att humöret går till sig när han sover sin förmiddagslur.

Men nu, dags att kila ut till tvätten. Ha en bra dag!

Jag är helt slut i hjärnan. Emilio har varit gnällig heeela dagen idag också. Tack och lov att P har varit ledig. Vi ska vara glad om vi har haft en timmes nöjd vakentid. Jag vet inte riktigt vad han är i för period men jag hoppas för allt i världen att det är snabbt övergående. Jag blir tokig! Jag håller tummarna att han vaknar upp på bättre humör i morgon men just nu är det väldigt skönt att han SOVER.

Motionscykeln är invigd. Första turen tog jag igår. Pjuuuh vad jobbigt det var! Snacka om dålig kondis. Och andra sidan så är en vanlig cykel pice of cake i gemförelse, lika så en spinnigcykel. Jag hade inte räknat med att det skulle vara så pass saftigt motstånd på tramporna. Men,men snart får jag upp flåset och då går tramporna i ljusets hastighet haha.

Men nu efterlängtat mys i soffan. Godkväll!

Har precis vunnit en dust här hemma med en trött och grinig unge. Han har mer eller mindre skrikit sig till sömns. Jag vet inte riktigt vad han har börjat med? Det är tur att man har lärt sig att behålla lugnet då frustrationen är hög mellan varven, annars vette tusan vad man hade tagit sig till.

Tystnaden är som musik för öronen. Jag hoppas den varar länge.

Igår hade vi en softisdag då P var ledig. Vi gick på en morgonpromenad, åt frukost och mös fram till eftermiddagen då vi åkte iväg för att dämpa ner ekot i kylskåpet. Motinoscykeln kom också hem i samma veva så nu finns det ingen återvändo. Väl hemma igen ställde vi i ordning för middagsbjudning då Sofi och Andreas skulle dyka upp vid halv 5. Fläskfile stod på menyn. Mätta och belåtna slog vi oss ner i soffan för filmkväll och därefter blev det sängen.

Ikväll tror jag att jag ska inviga motionscykeln om inte morgonens promenad tar ut sin rätt. Jag känner mig mör i benen då föret var tungt. Det är inte mycket snö som behöver ligga på backen för att det ska bli kämpigt men man får se det från den ljusa sidan, det är desto bättre för kalorierna som ska brännas hehe.

Mysigt med helg, specillt när jag har båda mina män hemma. Få se vad som händer. Men nu ska jag gå och titta till gossen borta i sovrummet. Ha en fin fredag allesammans!

Har äntligen landat i soffan för kvällen. Emilio sover sedan en timme tillbaka och dagens sällskap har begett sig hemåt. En långpromenad med Marina på eftermiddagen ledde även till middag och kvällshäng. Mycket trevligt!

I morgon är P ledig och då kommer jag förhoppningsvis få hjälp med att få hem motionscykeln som enligt planerna redan skulle ha stått upställd i vardagsrummet. Nu är det dags att öka takten. Åtminstone några kvällar i veckan.

Men nu ska jag vicka om kull och sträcka ut mig ordentligt innan P kommer hem från jobbet och kräver en del av soffan. Hörs mer i morgon, Godkväll!

I natt har jag sovit skit dåligt bokstavligen talat. Jag har vaknat och varit kissnödig med knappt en timmes mellanrum- suck! Jag vette tusan vad som tog åt blåsan. Morgonpromenaden höll på att bortprioriteras eftersom ögonlocken vägde 10 kg styck. Att lägga sig i sängen tillsammans med Emilio lockade betydligt mer än att måsta röra på sig, dessutom i mindre behaglig temperatur då graderna visade - 20. MEN har man bestämt sig så har man, det var bara till att blunda för eländet, dra på sig kläderna och traska iväg och det var en nöjd tjockismamma som låste upp ytterdörren drygt en timme senare :)

Emilio har ätit lunch för en stund sedan, spagetti och köffärsås, en succe. Till efterätt banan och päron, även det en hitt.

Nu ligger han och stökar bredvid mig, gnäller och är allmänt irriterad med rumpan upp i vädret för att han inte tar sig framåt. Gullunge! Man skulle kunna säga att han har börjat i "fel" ände då han istället har börjat ställa sig upp (givetvis genom att hålla någon av oss i handen).

Men nu är han rent förbannad, dags att sätta punkt. Ha en fin eftermiddag!

Har precis landat innanför ytterdörren efter dagens prestation. Vi tog en långpromenad in till stan på morgon med en avstickare förbi Hanna. Det nya livet går ju kanon (observera 2 dagar hittils) om än det var med sega kliv jag kämpade mig fram den sista biten då gårdagens promenad sitter kvar i benen.

Väl på stan blev det lunch på Mat och Prat med P och därefter blev det en kort visit, bla för att reklamera en body som visade sig vara sönder. Såklart fanns det inte kvar någon i storl 62 så jag fick tyvärr nöja mig med en 68 för framtida bruk- suck! Är det bara jag som upplever att det finns jätte dåligt med pojkkläder? (Sämre än i vanliga fall) När ska dom inse att man faktiskt kan göra fina bodys och inte bara sälja tråkiga basicbodys eller sånna med något påhittigt tryck som en traktor på? Och vad är tanken med alla tröjor som ändå bara glider upp över magen och landar i armhålorna? Morr! Nå ja, nog om det, nu fick jag ju klaga lite i alla fall.

Jag ska passa på att lägga mig i soffan en stund innan Emilio vaknar ute i vagnen. Jag känner en smygandes huvudvärk göra entre. På återseende!

Årets första dag är här, 1:a Januari 2011. Den nya början. Bort med det gamla, in med det nya. Är det så enkelt? Att allt ska förändras över en natt. Knappast, men man kan ju alla fall försöka intala sig det.

Det är ruggit vad fort tiden går. Jag minns milleniumskiftet för hela 11 år sedan som igår. Tänk så mycket som har hänt, så annorlunda allting ser ut jämfört med då. Hur mycket man har utvecklats och hur många vägskäl man har passerat och att allting faktiskt blev som det har blivit. Det är egentligen ganska häftigt om man tänker efter. Jag undrar just hur länge det tar innan man vänjer sig att skriva 2011 istället för 2010.

Vad har vi då att säga om 2010? För våran del är det utan tvekan det bästa året hittils, ett mycket svårtoppat år då den totala lyckan infann sig den 12 Juni, större ögonblick finns inte. Vår älskade son kom till världen. Drygt ett halvår senare har han nu firat sitt första nyår. Var det någon som dansade på bordet så var det han :)

Gårkvällen var jätte trevlig, maten satt som en smäck, första drinken intogs på två år och killarna fick storstryk i Alias. Huvudet landade på kudden vid halv 3. Tre och en halv timme senare var Emilio pigg och utvilad och ville stiga upp. Jippi!