Leenden
Jag vågar inte ropa hej riktigt ännu men det går inte att undgå att vi har en helt annan tjej här hemma. Så här nöjd och glad har hon aldrig varit. Visst har hon fortfarande magknip men det är ju inte något som går över på en natt eller två och lite knip kan man nog få räkna med. Det har varit lite tjorv på kvällarna men i jämförelse med tidigare så skriker hon nästan ingenting. Hon ligger nöjt och tittar sig omkring vilket inte har hänt förut och hon har som från ingenstans börjat prata med oss även om det fortfarande mest är viftande med båda armar och ben för att få fram dom där små men samtidigt väldigt härliga ljuden. Inte nog med det så har hon hunnit bjuda oss på sina första solskensleenden och som vanligt kommer man på sig själv att stå och hänga över henne, helt förtrollad utan en minsta tanke på att hämta kameran men några leenden har vi i alla fall lyckats föreviga :)
Tänk vad ett leende kan värma hjärtat hos en natt-trött och sliten mormor. kram,kram
Men så söt :) Va skönt att det förhoppningsvis börjar vända. Håller tummarna!
Hoppas lilltjejen får må bättre nu! Jag har ju inte sett Emilio i verkligheten men utifrån bilderna tycker jag de är jättelika! :-) Tycker du?
Ha det gott!
Men så gulligt :) och hon är Emilio upp i dagen! Det syns ännu mera nu :D