Emilio är så rolig. Han vet mycket väl att han inte alls tycker om bubbelvatten men tigger ändå om att få dricka det, gärna med påfyllning, knäppunge hihi. Idag fick vi det på film :)

Måndag- IGEN! Det går inte att komma ifrån att det är så mycket roligare med fredag, eller hur?

I veckan jobbar P hel vecka så hans föräldraledighet faller bort på fredag eftersom han och en kollega som också är föräldraledig fredagar skulle vara schysst med några i teamet att byta dag så att dom kunde åka på ett bröllop men sedan när P skulle välja en annan dag så visade det sig att han inte fick vara ledig alls..? Så jäkla dåligt. Det innebär ju att man inte kan vara hjälpsam mot andra om man inte vill "straffas" av det själv. MORR!! Nå ja.

Idag har vi ett bvc besök på schemat. Jag undrar just vad vågen visar idag. Min lilla tjej som har blivit så stor. 4 månader i lördags. Vart tar tiden vägen? Storebror har barnens farmor tingat under tiden så han ska få stanna där. Emilio brukar i vanliga fall få följa med vilket går bra men det ska faktiskt bli ganska skönt att i lugn och ro kunna koncentrera sig på lillasyster.

Obeskrivlig kärlek ♥

Igår var vi på koll med Emilio igen. Det verkade tack och lov okej, han slipper vara utan tänder i flera år. Nu är det fritt fram att börja tugga igen men vi skulle hålla lite extra koll så han inte får ont men det hoppas vi att han slipper. Den här gången kom han därifrån med en ny tandborste.

Båda barnen sover, hör och häpna. Det är så skönt med en lugn stund på eftermiddagen, att bara kunna vara och passa på att njuta av lugnet lite. Det behövs.

Mamma och pappa kom hit igår eftermiddag, lagomt till middag. Jag provade att göra lchfpannkaka vilket faktiskt blev riktigt gott. Pappa åkte hem på kvällen medan mamma stannade för att sova över tills idag :) I skrivande stund är hon snäll och gör en välbehövlig omplantering av våra blommor.

Sofia var förbi en sväng tidigare innan hon skulle börja jobba vilket alltid är lika trevligt om än det blev en snabb visit.

Vidare så är det "helg" när P kommer hem från jobbet i kväll. Han är ledig onsdag, torsdag och fredag. Jobbar tyvärr lördag men är ledig söndag. Kul att få ha pappa hemma lite :) Undra just vad vi ska hitta på..?

Har verkligen börjat bli en gladskit till unge. Det är så roligt att hon äntligen börjar få må bra, det är på tiden. På förmiddagen och på kvällskvisten är hon visserligen ofta missnöjd men inte bara pga magont utan hon vet fortfarande inte vad sova är för någonting och sover bara ordentligt en gång om dagen vilket resulterar i en hel del trötthetsgnäll men hur som helst så är det ingenting i jämförelse med hur vi har haft det dom sista månaderna. Det är ingen hemlighet att det har varit tufft. 

För någon vecka sedan ramlade jag över information om vad som kännetecknar kolik och det var som att spola tillbaka bandet sedan Carisma föddes och återuppleva det igen. Varenda grej kunde i princip bockas av och grädden på moset i vårat fall har väl varit mjölkintoleransen. Stackars lilla hjärtat!

Den senaste tiden har Carisma börjat prata väldigt mycket, gärna högt och tydligt. Ska man säga någonting är det lika bra att göra det ordentligt :) Idag låg hon på mage och rullade över till rygg för första gången och såg så där allmänt förvånad ut. Därefter drog hon upp sig själv med armarna från liggandes till sittandes ett flertal gånger, det också för första gången. Hon har alltid varit väldigt med men dom sista veckorna har det hänt så mycket och hon har blivit så duktig. Mammas bebis börjar bli stor. Fy så fort tiden går...

Hjärtegull ♥


 

Vi har aldrig haft särskillt tur med våra grannar. Alla har på något sätt antingen stökat mycket eller inte varit särskillt trevliga. Bara sedan vi flyttade hit vilket inte ens är två år sedan har det hunnit flytta och komma fyra nya, dom senaste och dom värsta bara för några veckor sedan. Dom går in under båda kategorierna. Säger inte hej och härjar och lever om.

Inatt hade dom rakt över oss fest och vad säger man när dom skriker och höjer volymen så det bara dånar nere i lägenheten och på köpet väcker Carisma...? Dom sänkte visserligen ganska fort men skadan var redan skedd och efter att Carisma fått mat och så småningom somnade om igen låg jag själv vaken länge till deras oväsen. Jag kunde tydligt höra deras skitmusik, precis som om det vore i rummet intill, hur dom tjoade och hade sig. Jag blir så j*vla irriterad på sånt. Vissa människor har verkligen förmågan att inte visa respekt för andra. I huvudet författade jag snabbt ihop en lapp med STORA bokstäver som jag bestämde mig för att jag skulle slänga i deras brevlåda direkt på morgon men ingen lapp ligger där än i alla fall. Vilken är deras brevlåda..? Man vill ju helst vara säker på att den hamnar rätt. Jag tror jag måste hålla utkik och händer det igen är lappen färdigskriven.

Luleå missade uppenbarligen hälsningen. Förlust- IGEN.. Skärpning! Det kan dock bli tufft då dom måste vinna återståenda matcher.

Idag sprang Emilio i soffan med glimten i ögat SOM VANLIGT får jag väl säga (morr från mamma) men till skillnad från tidigare gånger så gick det tokigt. Sånt man egentligen bara väntar på. Han ramlade med munnen rakt in i armstödet och det visade sig att han blödde massor för att inte tala om hur ledsen han blev.

Vi gick till toaletten men det var svårt att se vart allt blod kom ifrån. Vi väntade en stund och tänkte att Emilio skulle få chansen att lugna ner sig lite men det satt långt inne och han grinade i evigheter och det ville inte sluta blöda och han såg ut som om han hade varit i ett riktigt slagmål runt munnen.

Under protester tog vi oss en närmare titt och fick se att åtminstone en tand var intryckt. Aj,aj,aj! Vi ringde in och fick tid direkt.

Emilio fick ligga på min mage medan dom kollade honom i munnen. Dom bekräftade vad vi åtminstone trodde oss ha sett bland allt blod och att två tänder var lite lösa men han verkade åtminstone inte ha ont i skelettet. Som plåster på såren för att dom varit "dumma" fick han med sig en bil som han höll hårt i när vi gick ut därifrån. 

 
Han har blivit beordrar mosad mat och att han har tutte så lite som möjligt. Tack och lov att han inte är något tuttbarn utan bara har den på natten, annars hade det kunnat bli tufft.

Vi får ge honom alvedon om han verkar besvärad och har ont och hjälper inte det så kan dom måsta dra ut dom två söta små tänderna :( Ett återbesök bokades in till nästa vecka.

Stackars hjärtat, du måste lunga ner dig. 

Folk både pratar och skriver om vår nya kronprinsessa Estelle men dom verkar inte ha uppmärksammat att vi har en liten prins i landet också.

En väldigt söt prins tycker jag :)

Igår efter frukost bestämde vi oss för att åka iväg till Skelefteå för lite miljöombyte, gå på stan och ha det mysigt tillsammans. Sagt och gjort skyndade vi oss att packa ihop för att komma iväg för att hinna fram till barnens lunch.

Vädret var strålande och det kändes som om det skulle komma att bli en riktigt bra dag. Vi tog oss ut på E4an och hade hunnit köra en bit då jag svor för mig själv. Utan att egentligen veta säkert så visste jag... Vi hade glömt Carismas flaska hemma...termosen med kokt vatten och dosetten med pulver, och mycket riktigt. Så går det när man är sist att göra sig färdig och inte är den som virvlar runt i köket strax innan man ska åka vilket jag brukar ha för vana att göra men av någon anledning så gjorde jag inte det. Vi hade inte tid att vända då klockan skulle hinna bli för mycket men en flaska kunde vi ju köpa och vi hade med oss kokt kylt vatten som vi kunde värma och första stopp fick helt enkelt bli ett apotek för att hämta ut nya Althera burkar.

Klockan hann bli drygt en halvtimme senare än vad vi hade tänkt oss innan vi var på plats på Max för att kunna värma deras mat, ingen katastrof med andra ord.

Emilio åt makaroner, grönsaker och korv och Carisma förstås det vanliga. När hon hade slurpat i sig allt och jag jag lyfte upp henne spydde hon ner mig så jag kände hur det rann ner längs efter sidan. Mysigt.. perfekt lukta gott inför dagen. Nå ja bara att gilla läget.

Vi packade ihop oss och åkte in till stan och påbörjade våran shoppingrunda och vi kunde äntligen dra ner på tempot och bara vara, precis som vi hade planerat. 

Tiden gick som vanligt fort när man har roligt och det sa bara swisch så var det dags för barnen att äta igen. Den här gången mumsade Emilio i sig plättar med hallon. När vi väl var klara hade vi två stopp på vägen tillbaka till bilen där vi lagt undan grejer för att slippa bära. Bla några hyllor till Carismas blivande rum.

Ännu en gång sprang klockan iväg innan vi var färdiga och hade stuvat in oss i bilen men det är sånt man få räkna med när man är på äventyr. Vi skulle vara hemma drygt en timme efter "läggdags". No big deal! TRODDE VI!

P hade precis hållt på att säga att dagen ändå blev lyckad, trots lite onödigt tjorv till en början vilket jag höll med om då ett dån hördes och hela bilen började vibrera. Vi stannade till vid vägkanten och möttes av punktering. DET HÄR HÄNDER BARA INTE!! Där stod vi mitt ute i ingenstans mellan Skelefteå och Piteå med en Emilio som givetvis var trött efter en lång dag och Carisma som precis som dom flesta andra gånger blev orolig då bilen stod stilla.

I bilen fanns inget reservhjul utan en skumsats som man ska spruta in i däcket för att man ska kunna köra till närmsta mack. En kortare färd med andra ord, inte flera mil. P läste bruksanvisningen och for in och ut ur bilen medans jag försökte trösta Carisma som höll låda i baksätet och prata med en sömnig Emilio som undrade vad som stod på. Stress var bara förnamnet. Inte nog med att vi stod vid en högtrafikerad väg med två barn så närmade sig klockan matdags för Carisma igen, något som inte är fullt lika enkelt att skjuta på som Emilios välling men pricken över i:et var ändå att vi inte hade något vatten att blanda till någon mat med. Vi skulle ju vara hemma vid det laget.

Utan en fungerande kompressor på flera mil som kunde fylla upp tryck i däcket fungerade väl skumsatsen sådär men vi lyckades med varningblinkers och låg hastighet ta oss framåt en bit innan det var kört då bilen började kränga och däcket var sönderkört. Mitt i allt elände började även oljelampan lysa så där stod vi. Tack och lov vid en korsning där man kunde se en slingrig väg på upp i skogen där det lyste mellan trädtopparna.

Vi började packa oss ut ur bilen för att börja promenera mot förhoppningsvis någon trevlig själ som ville ge oss lite kokt vatten till Carismas mat. Just då stannade en minibuss till vid vägkanten och frågade hur vi hade det och erbjöd oss skjuts upp till husen vilket vi tackade och tog emot.

Väl framme knackade vi på och berättade vad som hade hänt och frågade snällt efter vatten. - Det ska vi väl kunna ordna fick vi som svar. Oj vad lättad jag blev då jag hela tiden hade sett senariot om en hysteriskt skrikande och hungrig bebis framför mig.

Någonstans i all kaos ringde P sin pappa som skulle fixa ett nytt däck och olja och sätta sig i bilen för att komma och hjälpa oss.

Familjen vi hamnade hos var jätte trevlig och tyckte att vi skulle stanna. Dom bjöd på kaffe och mamman i familjen lekte med Emilio hela kvällen. Dom lagade mat, lekte med kapplastavar och bilar och Emilio for fram helt speedad och hade jätte kul tills batterierna började ta slut och det blev hemskt mycket gnugg i ögonen och han helst ville sitta i famnen. Inte så konstigt när klockan var 23.00.

Efter drygt 2 timmar ringde P´s pappa och sa att han började närma sig så vi började klä på oss för att promenera tillbaka till bilen och tacka så hemskt, hemskt mycket för oss men pappan i familjen tyckte att det var så halt efter vägen att han gärna ville skjutsa oss. Ännu en gång tackade vi och tog emot.

Nere vid E4an hade P´s pappa anländt och börjat byta däck och vi blev inte ståendes där särskillt länge.

Med däcket på plats och påfylld olja kunde vi äntligen börja rulla hemåt och vi landade trötta och frusna hemma kring midnatt.

Emilio fick studsa i pyjamasen och dricka välling och därefter hoppa i säng och slocknade på två sekunder och han som alltid vaknar 04.30 numer sov tacksamt till 07.00 på morgon.

Hade vi inte tidigare under dagen haft sagt att det är skönt att börja komma på banan igen efter en tid med lite tråkiga utgifter och utebliven utbetalning från försäkringskassan.... Då var det dags igen... Otursfåglarna på valör- suck!

Idag är vi alla lite slitna så det blir hemma mys dagen igenom. Sova hade inte suttit fel men vi får se om barnen håller med. På återseende!