Carisma blev äntligen feberfri och hon var tillbaka på banan lagom till tisdag då det var dags för dagis igen. Det går inte att med ord beskriva hur himla roligt det är när dom (läs Emilio) trivs så bra nu. Pedagogerna säger att det verkligen syns på honom :-) I Onsdags hade det dock inte varit någon vidare dag för Carisma. Hon hade varit ganska ledsen, inte ätit någonting och varit allmänt hängig och haft febergräns men väl hemma blev hon piggare igen efter lite mellis och febern lös med sin frånvaro och i torsdags var allt som "vanligt" igen.

 

Igår busade vi till det och var på Leos lekland. Åkte rutschkana, skrattade och klättrade oss svettiga. Idag har vi varit på kalas hela eftermiddagen men tyvärr så har Carismas hosta eskalerat under dagen och jag har sett små varningslampor tändas allt eftersom och mycket riktigt så visade det sig att hon har feber ikväll- IGEN! Fy, stackarn har ju knappt hunnit bli frisk :-( Finns det någon rättvisa så hoppas jag den ger med sig illa kvickt!

 

 

 

 

 

Igår efter fyra dygn med 40 graders feber sjönk den plötsligt och höll sig kring 38 hela dagen och ersattes istället av prickar på mage, bröst och upp mot hals och ansikte. Idag har hon äntligen varit feberfri. Prickarna är kvar, hostan sitter i, hon är lite snorig och har varit tröttare än vanligt och varit ganska ledsen, är svullen i ansiktet så hon ser ut att ha levt ett hårt liv men i morgon är hon förhoppningsvis återställd och på bättre humör- Lillgumman!

 

Carisma har varit en hängfia även idag. Efter ipren på morgon så blev hon lite piggare och var "igång" en stund och jag trodde eller snarare hoppades att det var på väg att vända men icket. Det tog inte länge så skjöt febern i höjden på nytt och hon började skaka som ett asplöv och därefter har febern hållt i sig :( Håll tummarna för en bättre dag i morgon. Nu får det lov att räcka! 

 

 

 

 

 

Vi har inte alls någon pigg tjej här ikväll. Tempade precis 40 i feber så något dagis i morgon är bara att glömma. Nu ett försök till lite välling och sen sängen. Det gör ont i hjärtat att se henne så hängig, snudd på fallfärdig :( Hoppas på en någorlunda lugn natt och att hon får må bättre i morgon.

 

 

 

 

 

Bara för att jag tyckte att det var tyst och konstigt igår och jag inte riktigt kunde förmå mig att njuta av lugnet som det så fint heter betyder det ju inte att jag inte tycker att barnen ska få vara friska och få vara på dagis och ha roligt, framför allt nu när det går så himla bra att lämna dom och man faktiskt hämtar hem två glada barn till skillnad från tidigare. Det känns så himla kul och framför allt på tiden! Men idag får jag äta upp mina ord. Jag hade mer än gärna lagt ner huvudet på kudden en stund under tiden dom normalt sätt skulle ha varit på dagis men idag är dom istället hemma då Carisma blev hängig under gårkvällen :( Natten har varit jobbig för henne och det har inneburit många vakna timmar och vändor upp från sängen för min del. Halv fem vaknade hon med världens skrik och tre sekunder senare stod även Emilio i hallen och jag kände för att gräva ner mig då huvudvärken var ett faktum. Han har börja stiga upp lite när som helst och tror att det är morgon och är helt inställd på att sätta sig och se barntv och när man säger att det inte är morgon resulterar det i en ihopknipt mun, snyft och protster. På morgon vaknade han visserligen av att Carisma skrek men det kunde han lika gärna ha gjort i alla fall. Men, peppar, peppar så somnade han om efter att jag med bestämda steg traskat tillbaka med honom till sängen och muttrat lite åt honom att nu var det minsann bara att han sov en stund till och att han inte ens skulle fundera på att stiga upp. Det trodde jag aldrig. Det brukar aldrig funka när han vaknar mot morgonsidan, bara mitt i natten även om det kan ta sin lilla tid.

 

Nästa gång han vaknade var klockan strax innan halv sju och Carisma lyckades efter många om och men också somna om och sov till strax innan 8. Hon var rosig och vimmelkantig när jag lyfte upp henne från sängen och tippade genast omkull då jag satte ner henne i våran säng för att kunna bädda. Jag satt mig vid henne och strök henne i håret och sa att det var trist att hon hade blivit sjuk och att vi givetvis inte kunde fara till dagis idag och hon blev jätte ledsen där hon låg och knappt orkade röra sig. Stackars lillhjärtat som så gärna ville men med över 39 i feber så var hon ändå snabbt med på noterna om att vi skulle bli hemma. Nu ligger hon bredvid mig i soffan och sover. Jag hoppas det går mot det bättre snart. Kanske, men bara kanske kan hon ta brorsan i handen och gå till dagis i morgon igen. Det återstår att se.

 

 

 

 

Nu sitter jag här och printar ner några rader i min ensamhet. Barnen är på dagis och det är väldigt tyst. Bara OS- studion gör mig sällskap. Jag inser att jag verkligen inte är van ett liv utan liv och rörelse. Vad är grejen med att höra fläkten från datorn framför sig surra..? Det känns underligt och konstigt. Nästan lite tråkigt. Passa på och njut sägs det.... men nja, jag vet inte. Jag ska bara komma på hur man gör först men det ger sig väl.

 

Det är sådana här gånger man (jag) verkligen inser hur mycket jag faktiskt har varit med våra barn, 24/7 i 3 och ett halvt år i princip och hur lite dom faktiskt har varit på dagis. Hur mycket sjuka "vi" har varit eller att jag medvetet har hållit dom hemma efter signaler om magsjuka som illa kvickt har fått mig att låsa dörren. Inte konstigt att man glömt bort vad man gjorde innan. Förra veckan var dom visserligen också på dagis, första veckan sedan efter jul men då hade jag fullt upp, ja jag tror knappt att jag var hem under tiden dom var på dagis så jag hann inte lägga märke till att dom var borta på samma sätt. Dom må vara oootroligt jobbiga mellan varven men man kan ändå inte låta bli att sakna dom.. Vad vore egentligen livet utan barn..?

Nu dags att tömma diskmaskinen... På återseende!