Det finns mycket som man borde vara glad och tacksam för, som man kanske bara tar för givet men som inte är en självklarhet för en del. Ändå sitter jag här nerstämd.

Det är synd att det ska kännas dumt att vara ärlig. Att visa sanningen. Vad vi än har för "problem" finns det alltid någon fler därute. Det skulle inte behöva vara hyschhysch kring allt. Men så ser vårt samhälle ut. Vi spelar en slags teater för varann. Vi frågar "hur är det" men vill egentligen inte höra annat än "jo tack det är bra" tillbaka. Något annat vill man inte ha. Ja, rätta mig om jag har fel.

Jag hade hoppats på att jag kunde börja det här inlägget med något possitvit. Men natten har varit fruktansvärd med risk om att låta lite tjatig. Jag vill inte att det ska vara så och försöker verkligen att tänka annorlunda men vad kan jag göra. Jag har bokstavligen talat hållt på att sprängas av värk. Kan den inte bara låta mig vara?!

Men nu var det sagt! Visst hade jag kunnat låta bli och istället skriva hur bra allting var. Ljuga både för mig själv och er. Jag hade ju egentligen kunnat hitta på vad som helst. Det är ju ingen annan än jag själv som vet vad jag gör eller hur jag känner mig. De flesta bloggare är trots allt rädda för att lämna ut sig själv vilket inkluderar mig själv till viss del. Visst väljer man lite vad man vill och inte vill skriva. Tänk egentligen så många människoöden som bara väntar på att få berättas. Än en gång är det vårat samhälle som sätter stopp.

Men nu ska jag börja återgå till mitt. Ha det fint allesammans så hörs vi!

Det har varit långa dagar och evighetsveckor! Ja, verkligen ingen rolig historia. Konstant ont och hemskheter under nätterna. Känslor som sitter kvar. Men vet ni vad? Fast än jag inte kan säga att allting är toppen och som vanligt igen så går det med stora steg i rätt riktning. Jag vågar inte hoppas för mycket men slutet i tunneln är inte längre svart. Det känns positvit. Det känns som om jag gjort något modigt och att resultatet blev en överaskning, en överaskning av den bästa sorten :) Jag växer litegrann emellan åt, viktiga centimetrar. Sånt gillar vi!

Den här gången tror jag faktiskt på vad jag skriver till skillnad från tidigare.

Jag hoppas att allting är bra med er. Jag hade förväntat mig att ni skulle ha gett upp hoppet om att få se någon uppdatering här. Men inte det. Trots att statistiken har sjunkit en del de sista veckorna vilket är helt förståeligt så har mina trogna läsare hållt hoppet uppe och kikat in med förhoppning om att mötas av ett nytt inlägg. Men så har tyvärr inte fallet varit. Men det är dags att ändra på det nu. Göra sig ett försök att ta sig tillbaka, inte bara i det vardagliga livet utan också här på bloggen :)

Sist men inte minst vill jag passa på att säga att jag är tacksam för visad omtanke. Det är sådanna här gånger, då allt ser mörkt ut, man upptäcker dom fina själar som faktiskt bryr sig. Det skapar leenden som man inte trodde fanns under tunga tider.  

Vidare hoppas jag att ni har haft en underbar jul med familj, släkt och vänner. Det har i alla fall jag :) Men nu styr vi vår kosa mot nyåresafton istället. Det nya året 2010 är snart här.

På återseende mina vänner :) Kram