Det blev inget dagis idag heller då vi först "förmös" oss men framför allt för att Carisma kändes så himla trött. Hon orkade knappt gå upp ur sängen och hela förmiddagen spenderades i min famn i soffan. Hon somnade och vaknade flera gånger, gjorde sina försök till att sätta sig upp någon gång men det tog inte lång stund så var hon tillbaka med huvudet mot bröstet igen. Hon orkade inte ens sjunga vilket säger en hel del om våran lilla sångfågel då hon verkligen älskar att sjunga, helst samma sånger om och om igen :) 

 

Efter lunch sov hon över två timmar och det vet ni som känner henne att det definitivt inte hör till vanligheten. Det händer snarare inte. Väl vaken så var det samma hängfia som entrade soffan så man skulle kunna säga att har blivit hemskt mycket soffmys och barntv idag. Jag försökte aktivera Emilio mellan varven men han fann sig väldigt bra med att sitta i soffan vilket fick sin förklaring då jag helt plötsligt märkte att han också började bli hängig och mycket riktigt så gjorde knottrorna entre där med.

 

P kom hem och vi åt middag, åtminstone vissa av oss. Kvällen har varit fortsatt lugn och det var två trötta och febriga barn som fick alvedon innan dom nannade kudden en stund innan åtta.

 

Men nu till kvällens tvtablå, omväxling förnöjer. Godkväll!

 

Jag inser nu att vi förmodligen kommer vara förkylda non stop fram till sommaren. Det har ju en förmåga att bara gå runt och runt. Det är ju flera veckor sedan jag och Carisma blev förkylda och även om jag är mycket bättre så känner jag mig ändå ur form och det vill inte riktigt ge med sig. Emilio och P hostar och kraxar också en del. Carisma som så gott som var frisk verkar nu ha åkt dit på en andra omgång. Igårkväll vaknade hon, grinade och hostade och man hörde hur det hade slemmat igen för henne. Natten har varit lite orolig och på morgon möttes vi av feber så idag är vi hemma från dagis och myser. Storebror med. Vi hoppas på en bättre dag i morgon men vet ni, hellre en evighetsförkylning än en omgång magsjuka.........Om det ändå hade funkat så...

 

 

 

                      

 

...och så varje jul- Det tycker jag är kul!

 

 

Men inte mörda

på en lörda

för det verkar skumt.

Det tycker jag är dumt.

 

 

 

Jag och Carisma är inne på vår andra vecka med förkylning, jag låter för närvarande som att jag tillhör kråkfolkets släkte och har gjort ett tag nu, i övrigt är det mest hostan som sitter i. Carisma börjar också vara på bättringsvägen, även där lite hosta kvar främst på mornarna innan hon har hunnit komma igång.

Att Emilio har klarat sig så länge är ett under, han man framförallt väntade sig skulle bli sjuk så fort han kom innanför dörrarna på dagis men icket. Däremot så märkte man att det nog var någonting på gång för ett par dagar sedan och igårkväll var vår feberkille och hälsade på men efter att ha fått alvedon i natt så är han mycket piggare på morgon så får se hur dagen artar sig. Utan att säga för mycket så har det varit en ganska "snäll" förkylning och vi har blivit skonade från allt snor, lite nässpray till natten har räckt och Emilios hosta är inte alls farlig vilket är väldigt skönt och långt ifrån vad vi är van vid.

 

Eftersom Emilio inte skulle på dagis på morgon så funderade jag först hur jag skulle göra med Carisma men jag hann inte fundera speciellt länge så ringde dom från dagis och sa att dom erfarade magsjuka på avdelningen så då var det liksom slutfunderat så NÄE... inget dagis idag.. Jag hoppas verkligen inte eländet ska börja redan.

 

Vidare så var det en omtumlande dag igår. Informationsmötet på Ps jobb bekräftade allas misstankar. Premium(avdelningen där P jobbar) läggs ner. Jag tror inte att man kan vara tillräckligt förberedd på att förlora jobbet så vi befann oss nog båda två i något slags chocktillstånd. Vi sitter väl inte i det ultimata läget precis men det finns inte mycket man kan göra utan man får gå in med inställningen att det löser sig och hoppas på det bästa och tacka gudarna för avgångsvederlag.

 

 

 

 

Lördag och pappan i huset jobbar. Det är dyster stämning där i helgen då dom har fått veta att dom kommer bli påverkade av varsling, i vilken omfattning är det ingen som vet utan alla är inkallade till ett informationsmöte nu på måndag. Därav chokladbollskladd i köket. Dom som skulle jobba idag skulle tydligen ha med sig något att trösta sig med. Jag kan inte låta bli att bli full i skratt samtidigt som det självklart inte är roligt att inte veta om man har något jobb kvar men jag kan se dom framför mig, sittandes mellan diverse samtal och kundmöten och tycka synd om sig själv och trycka i sig allt mellan himmel och jord eller varför inte under tiden - Ursäkta jag ska bara tugga klart bullan först så kan vi fortsätta hehe. Nå ja, kan fikat ge dom lite hopp om livet så är det väl bara att dom tuggar på. Jag tycker bara det låter som att många har dragit egna slutsatser och i stort sett ha börjat packa ihop sina grejer. P är nog en av dom få som är av den åsikten att det inte finns så mycket man kan göra och att det inte är någon idé att gräva ner sig i onödan innan man vet vad som händer. Han ser nog mer sin chans att få gotta sig i fika ;) Håll tummarna på det bästa!

 

 

 

 

 

 

Undra egentligen vart jag ska börja? Sommaren är över, lika så den urdåliga uppdateringen förhoppningsvis. Har varit helt underbart med lite ledighet tillsammans, så mysigt att bara vara och släppa efter för diverse rutiner. Glömma bort tiden, svälja sista middagstuggan vid läggdags, vara ute sent på kvällen och kunna åka iväg på äventyr. Lekland, kräftfiske och bad med tupplurer på stranden är bara några av dom.

 

 

Men nu till första sidan på ett helt nytt kapitel. Hösten betyder vardag och ordning i ledet igen. Den gågna veckan har Carisma skolats in på dagis. Våran bebis..? Det är med blandade känslor jag har sett den här dagen komma. Inskolningen har överlag gått bra. Hon är tuffare än Emilio, inget oväntat. Det enda som har varit lite sisådär med är sovandet men även det börjar sakta men säkert att ordna till sig. Förvisso enligt Carismas mått men det får man lov att vara nöjd med. Visst blir hon ledsen när jag lämnar henne, det blir hon, faktiskt när jag hämtar henne också men det hoppas jag ska gå till sig och att jag snart ska slippa dom där hjärtskärande skriken efter mig. Och andra sidan så hör jag vissa dagar fortfarande Emilio bakom mig :(

 

Det nya kapitlet innebär förståss också att mamman i huset inte har någon att vara hemma med längre och att det börjar vara dags att gräva ner sig i "jobbletarträsket" igen. Första steget är gjort. Idag skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. Trevligare men minst lika omständigt som när jag var där sist för ungefär 5 år sedan men nu är det gjort i alla fall. Från det ena stället till det andra så avslutade jag på försäkringskassan innan det var hög tid att ta helg och hämta hem småtrollen från dagis. 

 

Nu middag och därefter tårtpyssel. Ha de fint!