Undra egentligen vart jag ska börja? Sommaren är över, lika så den urdåliga uppdateringen förhoppningsvis. Har varit helt underbart med lite ledighet tillsammans, så mysigt att bara vara och släppa efter för diverse rutiner. Glömma bort tiden, svälja sista middagstuggan vid läggdags, vara ute sent på kvällen och kunna åka iväg på äventyr. Lekland, kräftfiske och bad med tupplurer på stranden är bara några av dom.

 

 

Men nu till första sidan på ett helt nytt kapitel. Hösten betyder vardag och ordning i ledet igen. Den gågna veckan har Carisma skolats in på dagis. Våran bebis..? Det är med blandade känslor jag har sett den här dagen komma. Inskolningen har överlag gått bra. Hon är tuffare än Emilio, inget oväntat. Det enda som har varit lite sisådär med är sovandet men även det börjar sakta men säkert att ordna till sig. Förvisso enligt Carismas mått men det får man lov att vara nöjd med. Visst blir hon ledsen när jag lämnar henne, det blir hon, faktiskt när jag hämtar henne också men det hoppas jag ska gå till sig och att jag snart ska slippa dom där hjärtskärande skriken efter mig. Och andra sidan så hör jag vissa dagar fortfarande Emilio bakom mig :(

 

Det nya kapitlet innebär förståss också att mamman i huset inte har någon att vara hemma med längre och att det börjar vara dags att gräva ner sig i "jobbletarträsket" igen. Första steget är gjort. Idag skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. Trevligare men minst lika omständigt som när jag var där sist för ungefär 5 år sedan men nu är det gjort i alla fall. Från det ena stället till det andra så avslutade jag på försäkringskassan innan det var hög tid att ta helg och hämta hem småtrollen från dagis. 

 

Nu middag och därefter tårtpyssel. Ha de fint!