Dags för ljudisolering?


Vaknade just efter 7 på morgon av att en unge stod och först ropade i trapphuset för att sedan övergå till gallskrika. Han började först med att ropa farmor,farmor, hallå, hallå ett bra tag och därefter började han skrika och grina i fullt ös och röstresurser var det inget fel på kan jag lova. Efter ca 20 minuter började mitt tålamod ta slut och jag blev irriterad eftersom dom inte sa åt honom och började tänka jäkla unge stå inte där och skrik men sen när han sedan började gråta helt hysteriskt så insåg jag allt mer att han inte fick komma in. Hur kan man göra så? Och vadå brist på respekt mot oss andra som bor i huset! Stackarn! Sedan att han säkert gjort några dumheter för att hamna där men ändå..? Hur gammal kan han vara, 3-4år kanske. Jaja nu han har fått komma in i alla fall och skriken verkar ha upphört.

P åkte precis till jobbet och själv sitter jag och kikar lite på musikkanalerna eftersom det mest är skräp på dom andra. Ute regnar det och är inte alls särskillt tilltalande. Hoppas på att det spricker upp lite senare så jag kan ta min inplanerade promenad men det återstår och se. Annars lutar det mot att det blir ganska lugna puckar bortsett från att vi ska och gratta Lova som fyller 5 år idag :-)

Dags för dagens piff puff, vi hörs!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!