Jag älskar att sova, sova så där skönt en hel natt, en natt som inte består av att vrida och vända sig samt känslan av att måsta stiga upp för att gå på toaletten. Den goda sömnen har många fiender och sviker mer ofta än sällan men inatt fanns inga fiender. Det var jag mot sömnen och ingenting annat. Jag ville inte vakna på morgon, allt för att få behålla den underbara känslan i kroppen, jag bara älskar den men här sitter jag nu nermyst i soffan.
Ute är det grått och trist men smattret på fönsterbrädorna har upphört. Måste iväg till försäkringskassan men det får vänta tills pappa har kikat in med GPSen som P ska försöka uppdatera innan Gotland. Förhoppningsvis har vädret klarnat ytterligare tills dess så jag slipper trotsa regnet.