Söndagen eller "våran dag" visade sig bjuda på en överraskning som jag aldrig hade kunnat vänta mig. Jag hade inga som helst föraningar om vad som skulle komma att hända.

Dagen i sig hade varit innehållsrik och mysig men väl hemma igen så var snart mysfaktorn högre än någonsin. Plötsligt kom P in till vardagsrummet där jag satt i min nyfikenhet och undrade vad han egentligen pysslade med för hemligheter och tyckte att vi skulle skåla för dagen med lite bubbel. Självklart tyckte jag!

Till saken hör att när han närmade sig soffan så gick han ner på knä och gav en vink om att jag skulle se ner i glaset. Där låg en ring. Det började genast pirra i magen och tårarna föll. Han tog min hand, tittade in i mina ögon, sa några väl valda ord, och avslutade sedan med att han älskar mig och om jag skulle vilja förlova mig.

Vid det här laget sprutade minst sagt tårarna och jag fick inte fram ett ljud. Hur hade han hunnit med allt det det här tänkte jag? Hur hade han kunnat köpa en ring som passar mitt korvfinger utan att jag har varit med? Ja, tankarna var många och det kändes som en enda gröt i huvudet medan tårarna fortsatte i samma takt.

Vi höll om varandra.

Några liter tårar senare säger han plötsligt, du har fortfarande inte sagt någonting och tittar på mig lite frågande. Min gulleplutt! Var egentligen inte mitt svar ganska självklart?

Timmarna därefter lyssnade vi till varandras hjärtljud, torkade tårar, skålade och pratade. Därefter tog vi med oss den inköpta skumpan och tårtan som hade smygits in i kylen till Lerbäcksborna och firade kvällen. Alla blev glada för våran skull!

Natten var även den utöver det vanliga. Jag sov för omväxlingsvis som på rosa moln, knäckt efter alla glädjetårar, om än jag var tvungen att med jämna mellanrum känna efter så att ringen faktiskt satt där den skulle och det gjorde den :)

Morgonen efter ringde jag också till mamma och pappa och berättade om nyheten och mamma målade snabbt upp ett scenario och blev genast övertygad om att nu hade vi minsann fått reda på att vi väntar tvillingar eller trillingar, haha. Men icke sa nicke. Tack gode gud! Hon är för söt ibland men det ska vara hon för att hinna dra sådana förhastade slutsatser :-P Även dom grattade så mycket.


Idag har allt lagt sig och det har hunnit sjunkt in om än det fortfarande känns lite overkligt. Det visade sig vara verklighet och ingen dröm <3