P har precis begett sig till jobbet, Emilio är inne i sista rycket innan det är dags att sova. Jag hittade honom precis i sitt rum när han rev ut fint sorterade högar av kläder som är för små men som inte har hunnit bli nerpackade ännu. Tack för hjälpen skitunge!

Vidare så blev den mycket älskade skitungen åtta månader igår, ÅTTA månader. Han är snart ingen bebis längre. Den mysiga famntiden är förbi. Nu ska det helst hända något hela tiden och i brist på annat så är förståss saker som att slita i mamma, lugga mamma, äta på mamma, klösa mamma JÄTTE kul. Jag kommer på mig själv att ta omvägar när jag ska passera vissa gånger när han är som värst.

Igår åkte vi in till stan och strosade en stund för att få tiden att gå lite fortare. Strax efter 16 mötte vi upp Sofia som slutade jobbet och vi tog bussen hem till henne. Några timmar senare kom P och hämtade oss för hemfärd. Emilio fick på sig pyjamas, drack välling och gick och lade sig medan jag och P slog oss ner i soffan för Melodifestivalen och förberedde oss för sängen.

Idag har vi än så länge inga planer, det ekar tomt i agendan. Dessutom är det kallt så någon promenad känns inte heller särskillt lockande. Jag kanske skulle passa på att fota lite i Emilios rum och lägga ut dom lovade bilderna nu när det börjar vara klart där inne, bara lite småfix kvar. Nå ja, jag får se.

Nu dags för gossen att sova. På återseende!