Har kommit in genom dörren bara för en liten stund sedan efter att ha varit och lämna Emilio på dagis. På morgon var första gången han blev ledsen när jag skulle gå. Jag vet inte men jag kände på mig det på något vis. Han höll sig så nära mig och när jag sa att jag och Carisma skulle börja gå hem så såg jag hans ängsliga ansiktsuttryck komma, det han oftast får innan han ska till att bli ledsen och mycket riktigt så rullade tårarna strax därefter. Han hängde sig runt min hals med ett stadigt grepp när vi kramades vid dörren. Fy vad jag hade vela låta honom hänga kvar där än. Genom fönstret såg jag honom sitta i en av fröknarnas famn när jag bäddade ner Carisma i vagnen. Är helt övertygad om att han lekte på som vanligt kort efter att jag gått men det kändes ändå i hjärtat att lämna honom.