Som ni kanske förstår av rubriken så fortsätter Emilio med sitt ropande på nätterna. Det håller på att göra mig tokig. Jag orkar inte med det längre så låt eländet snart vara över. Det var lugnare i några veckor men nu är det som att det har eskalerat igen. Vissa nätter kör han sitt race i 3 omgångar, andra två eller en, ingen hör till ovanligheten. Om det ändå vore så väl att han gav med sig efter att man varit upp till honom men icket. Slutar han tjorva och somnar om inom en timme så är det bra då det lika gärna kan pågå i en timme till. Jobbigast utav allt är när han ropar så mycket att han många gånger väcker Carisma, som tidiga mornar tex då hon är ganska lättväckt. Då har man plötsligt inte bara en utan två som tjorvar. På morgon vaknade Emilio just innan 04 och när jag kom tillbaka till sovrummet så möttes jag av en solstråles fnissiga heeeeeeeeej! Jag låtsades som att jag varken såg eller hörde henne och peppar, peppar så förstod hon vinken trots att jag var tvungen att gå upp till Emilio ett par gånger till innan jag tillslut gav upp och han faktiskt fick ligga och ropa för att hon ur huvudtaget skulle kunna somna om. Emilio var inte det minsta ledsen utan hade som dom flesta andra gånger bara fastnat i grejen i att ropa och somnade om kring kvart i fem men det är långt ifrån alla gånger det går så smidigt.

 

Men nu dags att sätta punkt. Jag och Carisma ska strax cykla iväg och hämta hem gaphalsen från dagis. Därefter vidare mot apoteket för att hämta ut nya inhaleringsmediciner. På återseende!