...och så varje jul- Det tycker jag är kul!

 

 

Men inte mörda

på en lörda

för det verkar skumt.

Det tycker jag är dumt.

 

 

 

Jag och Carisma är inne på vår andra vecka med förkylning, jag låter för närvarande som att jag tillhör kråkfolkets släkte och har gjort ett tag nu, i övrigt är det mest hostan som sitter i. Carisma börjar också vara på bättringsvägen, även där lite hosta kvar främst på mornarna innan hon har hunnit komma igång.

Att Emilio har klarat sig så länge är ett under, han man framförallt väntade sig skulle bli sjuk så fort han kom innanför dörrarna på dagis men icket. Däremot så märkte man att det nog var någonting på gång för ett par dagar sedan och igårkväll var vår feberkille och hälsade på men efter att ha fått alvedon i natt så är han mycket piggare på morgon så får se hur dagen artar sig. Utan att säga för mycket så har det varit en ganska "snäll" förkylning och vi har blivit skonade från allt snor, lite nässpray till natten har räckt och Emilios hosta är inte alls farlig vilket är väldigt skönt och långt ifrån vad vi är van vid.

 

Eftersom Emilio inte skulle på dagis på morgon så funderade jag först hur jag skulle göra med Carisma men jag hann inte fundera speciellt länge så ringde dom från dagis och sa att dom erfarade magsjuka på avdelningen så då var det liksom slutfunderat så NÄE... inget dagis idag.. Jag hoppas verkligen inte eländet ska börja redan.

 

Vidare så var det en omtumlande dag igår. Informationsmötet på Ps jobb bekräftade allas misstankar. Premium(avdelningen där P jobbar) läggs ner. Jag tror inte att man kan vara tillräckligt förberedd på att förlora jobbet så vi befann oss nog båda två i något slags chocktillstånd. Vi sitter väl inte i det ultimata läget precis men det finns inte mycket man kan göra utan man får gå in med inställningen att det löser sig och hoppas på det bästa och tacka gudarna för avgångsvederlag.

 

 

 

 

Lördag och pappan i huset jobbar. Det är dyster stämning där i helgen då dom har fått veta att dom kommer bli påverkade av varsling, i vilken omfattning är det ingen som vet utan alla är inkallade till ett informationsmöte nu på måndag. Därav chokladbollskladd i köket. Dom som skulle jobba idag skulle tydligen ha med sig något att trösta sig med. Jag kan inte låta bli att bli full i skratt samtidigt som det självklart inte är roligt att inte veta om man har något jobb kvar men jag kan se dom framför mig, sittandes mellan diverse samtal och kundmöten och tycka synd om sig själv och trycka i sig allt mellan himmel och jord eller varför inte under tiden - Ursäkta jag ska bara tugga klart bullan först så kan vi fortsätta hehe. Nå ja, kan fikat ge dom lite hopp om livet så är det väl bara att dom tuggar på. Jag tycker bara det låter som att många har dragit egna slutsatser och i stort sett ha börjat packa ihop sina grejer. P är nog en av dom få som är av den åsikten att det inte finns så mycket man kan göra och att det inte är någon idé att gräva ner sig i onödan innan man vet vad som händer. Han ser nog mer sin chans att få gotta sig i fika ;) Håll tummarna på det bästa!

 

 

 

 

 

 

Undra egentligen vart jag ska börja? Sommaren är över, lika så den urdåliga uppdateringen förhoppningsvis. Har varit helt underbart med lite ledighet tillsammans, så mysigt att bara vara och släppa efter för diverse rutiner. Glömma bort tiden, svälja sista middagstuggan vid läggdags, vara ute sent på kvällen och kunna åka iväg på äventyr. Lekland, kräftfiske och bad med tupplurer på stranden är bara några av dom.

 

 

Men nu till första sidan på ett helt nytt kapitel. Hösten betyder vardag och ordning i ledet igen. Den gågna veckan har Carisma skolats in på dagis. Våran bebis..? Det är med blandade känslor jag har sett den här dagen komma. Inskolningen har överlag gått bra. Hon är tuffare än Emilio, inget oväntat. Det enda som har varit lite sisådär med är sovandet men även det börjar sakta men säkert att ordna till sig. Förvisso enligt Carismas mått men det får man lov att vara nöjd med. Visst blir hon ledsen när jag lämnar henne, det blir hon, faktiskt när jag hämtar henne också men det hoppas jag ska gå till sig och att jag snart ska slippa dom där hjärtskärande skriken efter mig. Och andra sidan så hör jag vissa dagar fortfarande Emilio bakom mig :(

 

Det nya kapitlet innebär förståss också att mamman i huset inte har någon att vara hemma med längre och att det börjar vara dags att gräva ner sig i "jobbletarträsket" igen. Första steget är gjort. Idag skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. Trevligare men minst lika omständigt som när jag var där sist för ungefär 5 år sedan men nu är det gjort i alla fall. Från det ena stället till det andra så avslutade jag på försäkringskassan innan det var hög tid att ta helg och hämta hem småtrollen från dagis. 

 

Nu middag och därefter tårtpyssel. Ha de fint!

 

 

 

 

 

 

 

Tider bokas på +46(0)920-SNYGGIHÅRET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev inge mer kräk för Carisma, inte för någon utav oss andra heller- Åtminstone inte då.

 

På måndag var vi bjuden på kalas och vi tog oss dit som det halvslitna gäng vi var. Vi åt middag och i väntan på fikat så bajsade Carisma som mest har petat i maten den senaste veckan en katastrofblöja från att ha varit hård i magen och det var en byxlös tjej vi tog med oss hem. Väl hemma var det två trötta barn som nannade kudden.

 

Morgonen efter kom mormor och hälsade på för att vara med Emilio då det var provtagningsdags för Carisma. Provtagningen gick över förväntan då hon var jätte duktig och dom på labb tyckte hon var en riktig stjärna :) Emla plåstren tyckte hon gjorde lite ont att ta bort och blev ledsen men därefter gick allt jättebra och hon satt helt stilla när dom stack henne med vindruvor som muta. Väl klara mötte vi upp Emilio och mormor som hade promenerat för att möta oss och Carisma som hade åkt cykelvagn till VC fick byta plats med brorsan och inta liggläge i vagnen och somnade direkt. Väl hemma sov hon vidare ett bra tag ute i vagnen och jag passade på att slänga ihop lite matburkar till frysen. Väl klar vaknade hon och mormor möttes av en odör när hon skulle hämta henne. Dagens lass var serverat i lös konsistens.

 

Morgonen efter vaknade jag strax efter 05 av att Carisma hade bajsat igen och det krävdes både byte och renbäddning innan hon kunde somna om.

 

Vi cyklade och lämnade Emilio på dagis i vanlig ordning och hann inte mycket mer än att komma hem så var det bajsdags igen och hon var därefter väldigt trött så det fick bli en något tidigare lunch. Åtminstone ett försök till lunch men det tog stopp efter några enstaka tuggor och hon fick istället i sig lite yoghurt och en halvbanan innan hon fick gå ut i vagnen och sova.

 

Klockan börjad närma sig 14.00 och hämtning på dagis då jag plötsligt hör Carisma börja vråla ute i vagnen och möttes då av en totalt nerspydd vagn och unge :(

 

Jag ringde till P och sa att han var tvungen att åka och hämta Emilio från dagis.

 

Sagt och gjort så var det dags att ta reda på eländet. Först Carisma och därefter vagnen. Carismas hår var jag tvungen att tvätta i TRE omgångar för att få det rent.

 

P och Emilio kom hem och resterande av dagen kom att bli hektisk. Carisma fick inte behålla det hon fick i sig, var ledsen och skrek ajajaj, tvättmaskinerna snurrade, jag tog lös klädseln från vagnen och skrubbade den ytterligare, Emilio skulle sysselsättas osv. Det hela slutade med att mamma kom och hämtade honom på kvällen så han skulle slippa vara mitt i allt ståhej och det var en exalterad och spänd kille som packade väskan i väntan på hämtning.

 

På morgon pratade jag med mamma som hastigast och hörde en glad kille i bakgrunden, det värmde i hjärtat. Våran stora älskling som är på äventyr :)

 

Här på krongyllen är läget under kontroll idag. Inga spyor än så länge, inga bajsblöjor heller. Däremot så är hon väldigt trött och hängig. Hon vaknade första gången strax efter 8 på morgon men somnade om i våran säng till 10.30. Därefter steg vi upp och hon fick en halv välling innan hon gick och duschade med P. I duschen somnade hon i famnen efter en liten stund och så fort dom kom ut från toaletten så intog hon sovposition igen och hon fick lägga sig i sängen (utan protester) och sov nästan en och en halv timme till så inte är hon i form. I skrivande stund sover hon igen.

 

Vi ringde in igår och rådfrågade om det ev kunde ha med vaccinet att göra då vi tycker att det vore konstigt om det är magsjuka då det har pågått så länge och ingen annan har blivit sjuk och det kunde dom hålla med om men det är förstås inte heller något som hör till dom "vanliga" biverkningarna från vaccinet så frågan är vad som är på tok men nu måste hon bara bli frisk snart. Vi känner inte igen henne :(

 

Men nu ska jag passa på att vicka omkull på soffan en stund, kroppen värker och nattens brist på sömn gör sig påmind. P hör jag redan andas tungt. På återseende!

 

 

 

 

 

 

 

Igårkväll började P också känna sig krasslig, Emilio är lite hes och hostar peppar, peppar bara än så länge och morgonen startade vi 04.15 med att Carisma kräktes i sängen. Stackars! Efter upputsning, renbäddning och ny pyjamas somnade hon om och vaknade igen vid 07.00. Morgonens välling har hon fått behålla och nu har hon precis fått lite yoghurt och ska gå och duscha med pappa. Själv försöker jag behålla lugnet.... Inge mer kräk...Ingen magsjuka tack!

 

 

 

 

 

 

 

De sista veckorna har tagit knäcken på mig, som vanligt får man nog säga då värk är priset jag oftast får betala när jag varit igång mycket. Dom sista dagarna har inte varit roliga och igår började jag som pricken över i:et känna mig tjock i halsen. Jag brukar kunna få så ibland när jag är trött eller ha suttit med ac i bilen, något som går över men inte den här gången. Har inte alls sovit bra i natt och jag känner mig allmänt ur form.

 

Dagens insats är gjord- Lämning på dagis, midsommarhandling, hämtning av emla plåster på VC och hämtning på dagis. Nu däremot är filten uppdragen under näsan och där ska den få fortsätta vara. Brrr! Kurrering pågår så man orkar med något midsommarfirande i morgon.

 

I fredags var jag på 18-mån koll med Carisma vilket gick bra. Hon fixade vaccinet galant, blev bara ledsen en kort stund innan det gick över och hon fick mumsa i sig jordgubbar som tröst :)

 

Något som Lotta (BM) var mindre nöjd över var att damen har planat av väldigt mycket i vikt (8680, 74cm lång) då hon bara har gått upp 400g på ett halvår och hon skulle visa det för en läkare och idag ringde hon upp och sa att dom vill kolla upp henne och ta prover till veckan (var av hämtning av emla plåster) för att se så att det inte ligger någon allergi bakom. Jag minns inte vad hon kallade det men hon kommer till att börja med att testas mot gluten, mjölk, soja, fisk och vete. Jag hoppas för allt i världen att det inte är anledningen till att hon har planat av i vikt och att proverna inte visar någonting, som om det inte räcker med att hon inte tål mjölk. Samtidigt är det givetvis nödvändigt och bra att få veta men drömmen skulle inte vara laktos och ex gluten som kom på tal så håll tummarna.....Nu åter till kurreringen!

 

 

 

 

... på Emilios kalas så finns nu bilder upplagda på Sockerchock

 

 

 

 

Hipp Hipp Hurra för vår stora men ändå lilla kille! En stor dag för Emilio som var väldigt nöjd och mallig på morgon vid uppstigning. Han vågade bara tjuvklämma lite på paketen innan han kom in i vårat sovrum men han skuttade snabbt iväg för att hämta dom när vi frågade om han sett något han ville ha. Sötunge! Oj vilken lycka att få öppna paket, ögonen bara lyste på honom. Jag ville knappt själv att det skulle ta slut. Det värmde så i hjärtat att se hur roligt han tyckte att det var och hur han stolt visade upp det han fått och ville testa det direkt. Sen att den mysiga stunden övergick till tjafs med lillasyster och ett slag i pappas ansikte efter en stund var något helt annat. Jag antar att inte ens födelsedagar ger disspans för sånt hur gärna man än hade velat.

 

 

 

 

 

 

 

 

P och Emilio står i duschen när Emilio plötsligt blickar uppåt och pekar och säger - Pappa, dooh (stor) samtidigt som han ser ner på sig själv, skakar på huvudet och säger näääe.... Nä han har visst inte lika stor snopp som pappa...Vilket mysterium..? Ett gott skratt förlänger livet. God morgon måndag!

 

 

 

 

Carisma har varit lite trött på sistone efter sin förkylning, av tänder som är på väg och tidiga mornar och har egentligen somnat varje förmiddag när vi kommit hem efter att ha lämnat Emilio på dagis. Igår höll hon på att göra en Emilio, somna ståendes hängandes över soffan men jag hade bestämt mig för att försöka hålla henne vaken eftersom hon förstås inte alltid är särskilt trött då det faktiskt är sovdags vilket resulterar i att hon istället blir jättetrött och gnällig mot kvällen.

 

Tillbaka till gårdagen så "hajjade" hon till när jag började prata med henne och hon vände på klacken och lämnade soffan och gick in till köket istället och när jag kom dit minuten senare så hade hon intagit knä position över Emilios fåtölj och var på väg att somna igen. Carisma sa jag och hon tittade upp med sina trötta ögon och flinade och lade ner huvudet igen och vilade en stund innan hon ställde sig upp och tröttheten var så gått som borta och hon lekte fram till lunch.

 

Idag när vi kom hem från dagis drack vi först lite vatten och jag ställde mig därefter vid diskbänken och diskade morgonens vällingflaskor innan jag började se mig omkring för att se vart hon var då jag insåg att det var så väldigt tyst och det här var vad jag hittade

 

 

 

Inne i Emilios rum låg hon och snarkade på mattan och ligger där fortfarande i skrivande stund. " Det är bäst att jag gömmer mig så inte mamma börjar bry sig" Sötunge! Har man bestämt sig så har man, låt mig sova!!

 

 

 

 

Helgen närmar sig med stormsteg och jag klagar inte. Veckan har gått förvånansvärt fort vilket jag skulle vilja påstå är vädrets förtjänst. Jag bara älskar att kunna vara ute från morgon till kväll och det gör verkligen våra barn också som tycker att livet leker. Carisma som tidigare har blivit skitsur så fort vi har varit ute blir nu istället jätte arg när hon måste gå in. Det är nog inte bara jag som uppskattar varmare väder och att slippa ta på och av en massa kläder.

 

 

 

I morgon är det dags för 18 månaderskollen för damen vilket också innebär vaccin. Jag håller tummarna för att hon slipper biverkningarna så hon slipper vara sjuk och att helgen tillåts bjuda på roligheter istället för tårar.

 

 

 

 

 

Snart dags att cykla iväg och hämta finaste och trotsigaste storebror

 

 

 

 

Som ni kanske förstår av rubriken så fortsätter Emilio med sitt ropande på nätterna. Det håller på att göra mig tokig. Jag orkar inte med det längre så låt eländet snart vara över. Det var lugnare i några veckor men nu är det som att det har eskalerat igen. Vissa nätter kör han sitt race i 3 omgångar, andra två eller en, ingen hör till ovanligheten. Om det ändå vore så väl att han gav med sig efter att man varit upp till honom men icket. Slutar han tjorva och somnar om inom en timme så är det bra då det lika gärna kan pågå i en timme till. Jobbigast utav allt är när han ropar så mycket att han många gånger väcker Carisma, som tidiga mornar tex då hon är ganska lättväckt. Då har man plötsligt inte bara en utan två som tjorvar. På morgon vaknade Emilio just innan 04 och när jag kom tillbaka till sovrummet så möttes jag av en solstråles fnissiga heeeeeeeeej! Jag låtsades som att jag varken såg eller hörde henne och peppar, peppar så förstod hon vinken trots att jag var tvungen att gå upp till Emilio ett par gånger till innan jag tillslut gav upp och han faktiskt fick ligga och ropa för att hon ur huvudtaget skulle kunna somna om. Emilio var inte det minsta ledsen utan hade som dom flesta andra gånger bara fastnat i grejen i att ropa och somnade om kring kvart i fem men det är långt ifrån alla gånger det går så smidigt.

 

Men nu dags att sätta punkt. Jag och Carisma ska strax cykla iväg och hämta hem gaphalsen från dagis. Därefter vidare mot apoteket för att hämta ut nya inhaleringsmediciner. På återseende!

 

 

 

 

Oj vad skönt att slå ner rumpan för kvällen. Kroppen protesterar efter några dagars cyklande och kvällens tvättning. I lördags införskaffade jag mig en ny cykel, en "kärringhoj" närmare bestämt och vilket rull! Jag har döpt den till pärlan ;) Med hem följde också en cykelkärra till barnen så nu jäklar ska det cyklas i sommar. Det blev lite uppvärmning i söndags då vi tillsammans med barnens kusin och faster cyklade iväg på en utflykt, grillade vid vattnet och hade det trevligt. Igårkväll cyklade vi också, då en tur till delfinen och tillbaka och på morgon fick Emilio åka cykelvagn sin första dag till dagis sedan han var sjuk. Därefter fortsatte vi vidare till coop och handlade och sedan hem igen men OJ vad det kändes i benen på hemvägen efter gårdagens runda. Man är verkligen inte van. Kanske inte så konstigt när man har haft cykelpaus i 4 år och bara har promenerat men det ska det bli ändring på. Omväxling förnöjer.

 

 

Strålande sol och 15 grader, åtminstone så var de det tills det plötsligt blåste upp till storm. Rädda vad som räddas kan.....