Ja som rubriken lyder så blev Emilio ledsen även på morgon, jätte ledsen :( Han började säga mamma med sin allra ynkligaste röst redan när vi började närma oss dagisgården och blev först lite ledsen när jag lyfte honom ur vagnen men jag lyckades prata bort det och därefter var allting lungt tills vi skulle säga hej då. Han blev så ledsen och jag hörde honom gråta och ropa efter mig ända ut. Usch och fy vad jobbigt att inte bara kunna vända sig om och krama om honom. Om han bara visste hur ont det gör att höra honom skrika bakom ryggen och inte få göra allting bra igen. 

 

Igår när jag kom för att hämta honom så berättade personalen att han hade frågat mycket efter mig och att han hade tyckt att det varit lite jobbigt när andra barns föräldrar hade varit och hämta dom och inte jag hade kommit. Direkt han såg mig slänge han duplot han satt och lekte med och sprang fram för att kramas. Sedan hade han brottom, brottom. Han skulle gå genast och drog mig i handen tills vi hade kommit ut i kapprummet. Får se hur det går idag..?

 

 

 

 

Har kommit in genom dörren bara för en liten stund sedan efter att ha varit och lämna Emilio på dagis. På morgon var första gången han blev ledsen när jag skulle gå. Jag vet inte men jag kände på mig det på något vis. Han höll sig så nära mig och när jag sa att jag och Carisma skulle börja gå hem så såg jag hans ängsliga ansiktsuttryck komma, det han oftast får innan han ska till att bli ledsen och mycket riktigt så rullade tårarna strax därefter. Han hängde sig runt min hals med ett stadigt grepp när vi kramades vid dörren. Fy vad jag hade vela låta honom hänga kvar där än. Genom fönstret såg jag honom sitta i en av fröknarnas famn när jag bäddade ner Carisma i vagnen. Är helt övertygad om att han lekte på som vanligt kort efter att jag gått men det kändes ändå i hjärtat att lämna honom.

 

 

 

  

 

Det är inte bara vi utan bloggen har sannerligen också haft semester i sommar men imorgon återgår vi till verkligheten och P börjar jobba igen. Om det ändå kunde vara förevigt. Vi har haft det helt underbart! Ångesten inför hösten och att bli ensam med allting här hemma igen är ingen hemlighet. Kanske för att jag var så oerhört trött och kände mig nedstämd och ville gråta jämnt innan semestern. Sömnbristen var total och näst intill allt kändes tungt. Första veckan på ledigheten var detsamma men därefter började jag ta mig tillbaka på banan. Ja, jag tror jag är rädd för att hamna där igen. Det är nästan så att ögonen tåras då jag tänker på det. Men nog om det och till det roliga istället!

 

Sommaren har bjudit på en massa bus och äventyr, ja jag vet knappt vart jag ska börja. Mysiga utflykter, picknick, grillat, skärgården, och lekparkshäng är bara början. Vi har gjort dagsutflykter lite varstans för lite miljöombyte, fastnat i ett parkeringsgarage, solat och badat.

 

 

Under lulekalaset hade vi helt fantastiska dagar tillsammans med trevligt sällskap. Emilio åkte sina första karuseller, vann några grejer och åt hamburgare tre dagar i rad med god aptit :)

 

 

 

Vidare så har Carisma fått sin första tand. Något som varit väldigt besvärligt då vi har haft en mycket gnällig och ledsen tjej här hemma som bara har gråtit och gråtit :( Fy så det har värkt i hjärtat! 

 

 

Som om det inte vore nog att hon knappt har fått ihop en timmes sömn på hela dagen under sommaren och varit på humör därefter. Dryga timmen har hört till dom få men ack så tacksamma dagarna. Vanligtvis har hon knåpat ihop kring 30-35 minuter. Ibland mindre men tack och lov så har det börjat bli lite bättre om än det inte är några drastiska förändringar. Det är lite från dag till dag men någon storsovare har hon aldrig varit och kommer förmodligen aldrig att bli. 

 

Sedan tar hon sig numer framåt men står egentligen helst och bökar i armhävningsposition och vinglar på alla fyra. Precis som att åla inte skulle duga..? Åla är för småtjejer hehe.

 

 

 

 

 

Emilio har hunnit sova borta sin allra första natt. Inte för något speciellt utan mest för att mormor och morfar har väntat och längtat så länge och för att jag mer eller mindre hade lovat. Allt gick kanonbra. Dom var ute i stugan och Emilio hade förstås superkul med bad, bus, utegräddade våfflor och mycket mer. För oss var det en himla underlig känsla med BARA ett barn.. Var det så det var..!?

 

Istället för att vänta till hösten som kanske dom flesta andra skulle ha gjort så bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen och låta bli dom där mer eller mindre självskrivna sommarkilona som man brukar kunna lägga på sig i år och tog tag i saken nästan direkt P fick semester vilket har visat sig ge resultat på vågen men än är det inte över. Jag hoppas att jag ska lyckas hålla i motivationen.

 

Vidare så har Emilio skolats in på dagis i veckan vilket har gått jättebra. Det visade sig inte blir några som helst problem att lämna honom bara han får följa med till dörren och goas och säga hej då :) Pedagogerna verkar gulliga och Emilio ser ut att ha jätteroligt. Vi hoppas förstås att det fortsätter så!

 

Men nu dags att sätta punkt. Det här var våran sommar i korta drag. Sist men inte minst bjuder jag på en bild på dom allra finaste ♥