Ett evigt kurrerande

 
Antibiotikakuren börjar närma sig sitt slut, 3 dagar kvar och vi andra har tack och lov klarat oss från eländet. Emilio har haft si så där 3 prickar vilket är en fis i rymden i gemförelse med Carismas 100. Var inställd på dagis i veckan men det ena avlöser det andra- right! Jag fick feber i gårnatt vilket består men värst är för tillfället huvudvärken. Emilio som inte riktigt har återfått formen sedan han var sjuk har varit väldigt trött dom senaste dagarna, knappt ätit någonting och klagat på ont i öronen. Igår eftermiddag fick han också en släng med feber så idag och förmodligen resten av veckan är vi hemma och kurrerar oss då ordinarie personal är på kurs i slutet av veckan. Carisma duracellkanin är det förövrigt inget fel på (än så länge) och har minst sagt energi för en hel skock med ungar. Man kan just undra vad dom har tryckt ner för uppåtchack i pencilinen :-P
 
 
 

10 dagars antibiotikakur och naken till jobbet

 
Som rubriken säger så blev resultatet av gårdagens besök på VC en 10 dagars antibiotikakur för Carisma. Min diagnos stämde om än den inte var av det typiska slaget då den är väldigt utspridd. Distriktssköterskan som först tittade på henne skakade direkt på huvudet när jag sa vad jag trodde att det var och pratade på om en massa andra prickar men sa att hon inte kunde säga säkert vad det var men att det nog var virusrelaterat och att det inte går att behandla. NOG!? tänkte jag och låg på henne och sa att vi gärna vill kunna återgå till det "normala" snart och att vi inte har särskilt stor lust att ha eländet fram till midsommar. En kort stund senare gick hon och hämta jourläkaren som bekräftade mina misstankar så fort hon kom in i rummet, två sekunder senare printade hon ner vad hon vägde på en lapp och gick iväg för att skriva ut medicinen. Tack och lov för att jag inte nöjde mig det sköterskans luddiga svar. Ännu mer tacksamt är att medicinen slinker ner utan problem med lite glass som belöning. Långt ifrån dom 40 minuter som det kunde ta när Emilio åt antibiotika.
 
Vi försöker roa oss så gott det går här hemma, varvat med lite mindre roande arbete i tvättstugan då det blir hemskt mycket tvättande när man ska byta kläder, handdukar, sängkläder etc varje dag för att minska smittspridning vilket vi förstås gör allt vi kan för att undvika.
 
Bjuder på en bild på stundens hitta på. Emilio hade så bråttom till jobbet att han inte hann få på sig några kläder. Den prickiga assistenten slängde han med på flaket ;)
 
 
 
 
 
 

Feber och misstänkta svinkoppor

 
Igårkväll knackade febern på dörren igen. Den här gången hos Emilio. Idag är han fortsatt hängig och han har hittils sovit mest hela tiden för att vara vaken och ojja sig mellan varven. Han är så söt när han med sina rosiga kinder och trötta ögon åtminstone gör ett försök till att "vara med" en stund om än liggandes i soffan. Just nu är han vaken och ligger och ser på Dumma Mej.
 
Inte nog med det så har vi en för tillfället sovande lillasyster med misstänka svinkoppor. Jag är inte säker men på morgon hade hon lite prickar på kroppen som jag först tänkte var virusprickar eftersom hon har varit förkyld ganska länge nu men sen när hon tog ut tutten ur munnen så gömdes där några andra prickar som ser misstänkta ut, mest bara för att jag vet att det har gått på dagis. Återstår att se hur det artar sig. 
 
Ja det var en liten lördagsuppdatering från oss. På återseende!
 
 
 
 

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!