Bättre sent än aldrig finns det ett uttryck som säger :) Har ni haft en bra jul? Här har det varit fullt upp. Julafton firades med P's familj vilket kom att bli en mysig kväll med god mat och massa klappar. Mötet med tomten var spännande och gick över förväntan. Carisma vinkade och tittade lite så där nyfiket på behagligt avstånd men brorsan som tinade ganska snabbt fick sköta hämtningen av julklapparna. Man får inte förhasta sig. 

 

På kvällen snöade det, flingor stora som lappvantar. Mysigt men tungt att ploga sig hem med vagnen genom kvarteren. Några grannar var ute för en julrök och ropade och frågade hur det gick när jag kämpade mig fram i en mer eller mindre vågrät position. Jo då, ropade jag med andan i halsen. Det är bra med lite extra träning så här efter kvällens godsaker fast än jag innerst inne var väldigt trött och inte alls upplagd för något plogarbete. Men är det jul så är det :)

 

På juldagen vaknade jag upp med världens huvudvärk och ont i kroppen och det var med tunga steg jag packade ihop grejer för att rulla vidare mot Kalix och nästa firande. Väl på plats dröjde det inte länge så trillade resterande av sällskapet in och årets andra julbord dukades fram. Det var god mat. Mätta och belåtna var det julklappsutdelning och Emilio och Carisma hade fullt upp med att hinna med och ännu en lyckad dag var passerad.

 

På kvällen när barnen hade gått och lagt sig blev det lite gott att dricka och spel för oss vuxna.

 

Igår var ytterligare en tung dag. Ont i huvudet och värk dagen igenom men vi tog oss ut en stund på förmiddagen för att åka pulka och leka i snön och till och med Carisma som annars brukar tycka att ta sig fram i snö är överskattat trams var glad och med på noterna. Bjuder på en bild där jag lyckades fånga ett ögonblick när hon tittade på fåglarna som var och flög bland träden och åt utsatta frön. Tyckte hon var så fin :) 

 

 

 

 

 

Titta, titta vem som tar sig tid att skriva. En klapp på axeln till mig :)

 

Morgonen började med uppstigning vid 7. En timmes sovmorgon dagen till ära. Kanske dock ska tilläggas att vi hade kvällsmys(all day long) hos Emma och Christoffer igår vilket resulterade i att barnen inte kom i säng för än halv elva. Så oansvarigt tänker ni nu men ibland får man lov att busa till det. Huvudsaken att det är glada miner. Ikväll blir det ordning i ledet och vanlig tid i säng inför vad som komma skall. Julafton är en stor dag då man är liten :) All väntan och längtan på tomten, klappar och bus kräver ordentlig uppladdning!

 

Idag kom min (skäggige) storebror och hans tjej Elin hem från Göteborg. Så himla roligt att se dom. Jag önskar att vi hade fått ha dom närmare oss. Dom finns i vårat liv men lite så där på håll, lite som ett tomrum som längtar efter att fyllas. Nu har dom efter ett par timmar här tillsammans med mamma och pappa åkt hem till Kalix men på juldagen syns vi igen för att fira julafton nr 2. Det ser vi fram emot. Morgondagen firas här i Luleå med P´s familj.

 

 

 

 

 

 

 

Jag vet knappt om jag vågar mig in här för att skriva några rader. Jag missköter mig så förbaskat, gång på gång, så den här gången lovar jag ingen skärpning. Jag ska försöka men se hur det har gått de sista gångerna. Jag har faktiskt för första gången övervägt att lägga ner bloggandet men det är trots allt jättekul att kunna gå tillbaka och läsa så nä jag behåller den ett tag till. Jag ska bara komma tillbaka till skrivandet, det är svårt att gå tillbaka och läsa om man ändå inte skriver någonting, inte sant!?

 

De sista veckorna har jag inte haft något att skriva, eller med handen på hjärtat massor men inget jag skulle ha delat med mig av här. De raderna skulle ha skrivits ner i min dagbok med två hänglås som jag skulle ha gömt så bra att jag knappt hittade den själv. Jag önskar åtminstone att det var så. Istället har det printats ner i hjärnan vilket inte alls är lika lätt att gömma....eller glömma.... Men nog om det.

 

I natt har tomten varit och hälsat på och lämnat klappar under granen. Att vi inte har vaknat..? Emilio har klämt och känt på alla. Han hittade snabbt ett stort paket och kan ni tänka er vem det var till!? WOW!!! Det är så roligt att se han vara så förväntansfull. Carisma blev nog lite rädd och ville vara i famnen. Igår velade hon fram och tillbaka hur vida hon faktiskt ska säga hej till tomten eller inte men jag tror att låta bli var det som vägde tyngst. Det var mycket daaah nääääe (skaka på huvudet) dopte nääääe.....nääääe... nääääe... Jag- Nä men du behöver inte säga hej till tomten. Daah dopte....näääe....nääääe (skaka på huvudet) och så fortsatte det gång på gång. Tittade jag inte på henne så var hon noga med att försäkra sig om att jag verkligen hörde och förstod henne. OM HON BARA VISSTE! Sötungar