Jag vet knappt om jag vågar mig in här för att skriva några rader. Jag missköter mig så förbaskat, gång på gång, så den här gången lovar jag ingen skärpning. Jag ska försöka men se hur det har gått de sista gångerna. Jag har faktiskt för första gången övervägt att lägga ner bloggandet men det är trots allt jättekul att kunna gå tillbaka och läsa så nä jag behåller den ett tag till. Jag ska bara komma tillbaka till skrivandet, det är svårt att gå tillbaka och läsa om man ändå inte skriver någonting, inte sant!?

 

De sista veckorna har jag inte haft något att skriva, eller med handen på hjärtat massor men inget jag skulle ha delat med mig av här. De raderna skulle ha skrivits ner i min dagbok med två hänglås som jag skulle ha gömt så bra att jag knappt hittade den själv. Jag önskar åtminstone att det var så. Istället har det printats ner i hjärnan vilket inte alls är lika lätt att gömma....eller glömma.... Men nog om det.

 

I natt har tomten varit och hälsat på och lämnat klappar under granen. Att vi inte har vaknat..? Emilio har klämt och känt på alla. Han hittade snabbt ett stort paket och kan ni tänka er vem det var till!? WOW!!! Det är så roligt att se han vara så förväntansfull. Carisma blev nog lite rädd och ville vara i famnen. Igår velade hon fram och tillbaka hur vida hon faktiskt ska säga hej till tomten eller inte men jag tror att låta bli var det som vägde tyngst. Det var mycket daaah nääääe (skaka på huvudet) dopte nääääe.....nääääe... nääääe... Jag- Nä men du behöver inte säga hej till tomten. Daah dopte....näääe....nääääe (skaka på huvudet) och så fortsatte det gång på gång. Tittade jag inte på henne så var hon noga med att försäkra sig om att jag verkligen hörde och förstod henne. OM HON BARA VISSTE! Sötungar