Lummelundagrottorna var farsinerande, riktigt läckra! ändå gick vi bara in i dom första grottorna för att slippa vadarstövlar, gummibåt, de trängre gångarna och det bläcksvarta mörkret. Blir det däremot att besöka grottorna igen så skulle det ca 3 timmar långa grottäventyret helt klart stå högst upp på listan.

Det var intressant att höra bakgrunden om hur tre pojkar 1948 började intressera sig för grottan. De blev nyfikna på en bäck som försvann in i kalkstensberget och började följa efter den, men fick snart ge upp eftersom det blev för mörkt. De kom tillbaka, denna gång med stearinljus, och fortsatte sitt utforskande och upptäckte så de första salarna. Intresset växte och de började mer metodiskt under flera år kartlägga grottorna och gångarna. Vid ett av dessa tillfällen lossade ett stort stenblock från taket. De kunde då krypa vidare genom en smal gång som mynnade ut i det som nu kallas Bergakungens sal och till ytterligare grottsalar. Utforskandet fortsatte under många år och så småningom stod det  klart att det fanns mer att upptäcka i kalkstensberget och har nu under de 50år som gått sen dess blivit en turistattraktion som lockat många



Efter grottorna åkte vi in till stan, strosade omkring, gick in innanför ringmuren och käkade pizza och nu sitter vi hemma i lägenheten igen. Sitter med varsin drink och tanken är att spela risk, hoppas på utklassning ikväll stället. Det gäller att vänta tillräckligt länge tills alkoholen har gått ut i blodet så ska jag nog kunna plocka en efter en :-P 

På återseende!