Sitter och läser Musikfrökens blogg,om hur hon kämpat och opererats mot tjocktamrscancer, om hur hon åkt in och ut på sjukhus, kommit på fötter men sedan fallit tillbaka igen. Tyvärr inträffade inget mirakel och Anna somnade in 12/6. Hon efterlämnar make och två döttrar och vad det verkar som en underbar familj. Inläggen berör och jag kämpar mot dom rullande tårarna. Tänk vad påverkad man blir trots att man inte kände henne. Det är svårt att sätta sig in i någon annans situation men jag förmodar att en tung tid väntar, men trots tvivel kommer mörkret skingras och förhoppnningsvis kommer dom kunna se det hela med andra ögon.