Från operationssal och sjukhussäng


Och hem till sitt EGET. Gissa vilket jag föredrar? Kanske inte så svårt, att komma hem såklart.

Som ni förstår så fick jag det väntade samtalet igårmorse och det blev raka spåret från sängen till Sunderbyn. Fick ta på mig en otroligt snygg grön outfit innan jag fick lägga mig på britsen så dom fick sätta kanyl och ge mig lugnande och proppa i mig en massa värktabletter. Det dröjde inte länge tills det kändes som om att det var fredagkväll. PARTY!! Fick ett sånt härligt mood :-P

Sedan bar det iväg in till operationssalen för att sövas.

Plötsligt vaknade jag upp från en härlig "sömn", precis som om någon skakade liv i mig. Det var då det mindre trevliga började. Ingreppet var färdigt. Det tog några sekunder innan jag faktiskt fattade vart jag var. Jag var helt väck och mådde allmänt dåligt. Jag kände mig helt uppsvälld, tungan och läpparna kändes som en fotboll stora och jag var jätte torr i munnen. Jag frös och mådde illa. Så här efteråt var det helt klart det som var det värsta.

Inte nog med det så kände jag mig ännu mer kvävd av den syrgasmask dom skulle tvinga mig att ha på mig, jag ville bara bli av med den. Ovanför mig hängde dropp och smärtlindring och en dosa från pulsmätaren och den minsta rörelse fick skiten att larma. Vadå att man var uppkopplad? Nä fy det där hoppas jag att jag slipper i framtiden. Var inte alls roligt.

När jag så småningom vaknade till liv ringde jag till P som väntade otåligt på att jag skulle höra av mig och en stund senare började han rulla mot Sunderbyn för att se hur jag hade det och därefter ta med mig hem.

Väl hemma fick jag blommor. Jag blev såå glad, det värmde verkligen. Älsklingen min :)

Rosor


Resterande av kvällen var urmysig. Vi tog det bara lugnt, sov en stund och mös sedan ner oss i soffan och åt lite glass och rådde om varandra. Eller rättare sagt så skämde P bort mig trots att jag kanske inte var det roligaste sällskapet då jag kände mig allmänt trött i rutan och hade en ihärdig huvudvärk som vägrade att ge sig.

Idag bråkar huvudet fortfarande och jag kämpar mot halsont och illamåendet av en hemsk blodsmak i munnen. Den här dagen går förmodligen i samma spår som gårdagen, vila med andra ord. Är fortfarande inte fit for fight.

Men nu vet ni att jag är hemma igen i alla fall. Ni får ha överseende med att det blir lite dålig uppdatering en dag till eller så.

Ska dra upp täcket lite högre och blunda en stund. Ha det bra, och tack för visad omtanke. Kram på er!




Kommentarer
Postat av: Malin

men huvva:( vad har du nu varit med om? kram

2009-10-08 @ 14:39:34
URL: http://minnan.blogg.se/
Postat av: Anonym

Skönt att höra att det gått bra i alla fall

2009-10-08 @ 14:50:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!