Hej allihopa, nu har de blivit eftermiddag. Tiden tar väldigt små kliv idag, känns som dagen hittils har tagit en evighet. Tristessen har vuxit sig stor och den verkar ha drabbat P ganska hårt. Hittade honom i köket där han satt och surade och spelade något töntigt spel på Ipoden. Kunde inte göra annat än att skratta :) Men nog tusan var han söt för det hehe. Passade på att påminna honom om att jag har det så här ganska ofta då han jobbar och inte jag. Nå ja, får väl se vad som kan få den här dagen att vända. För just nu känns det...

Vet en dundermedecin som för det mesta funkar, men det är väl inte av det nyttigaste laget :-P Är första gången på länge som jag känner att det skulle sitta fint med en sockerchock. Men,men nog om det.

Ska återgå till televisionen en stund. Ciao!