Idag bär det av mot Göteborg. Lever med en inre stress på morgon. Känns lika bra att ställa in. Just den här biten, timmarna innan man ska åka är ingenting för mig. Skulle helst hoppa över dom. Stressen växer liksom inom mig samtidigt som blir helt paralyserad och inte kan ta mig för någonting. Jag tycker mest att jag stirrar på alla grejer som ligger huller om buller och önskar att dom skulle packa sig själv vilket än så länge inte har lyckats. Suck!

Som ni ser så blev det ingen packning igår eftersom tvätten visade sig ta sån jäkla tid. Som om jag egentligen borde vara förvånad!? Usch det är ett rent helv*te och tvätta hos oss och än värre lär det bli när vi kommer måsta börja tvätta ännu mer när bebis kommer.

Är det att leva i en fantasi om man tänker att man kanske kommer hem till en ny lägenhet? Flyttad och klar. Vad tror ni? Ja man kan i alla fall önska.

Men nu måste jag ta tag i dagen och försöka få någonting gjort. Det här går inte. Känns inge vidare att åka i morgonrock och handduk på huvudet.