Det känns konstigt att sitta i soffan så här på morgonen, närmare bestämt inte alls bra. Det var bara till att glömma morgonpromenaden då gårdagens sviter är tydliga. Trots P´s lyxpaket med fotbad och tillhörande fotmassage igårkväll så är undersidan av fötterna svullna och varje steg gör ont. Tre promenader på samma dag visade sig vara i överkant.

Det är så att man blir påmind om hur det var sista tiden innan förlossningen, när fötterna och benen var sprängfyllda med vätska. Fy vilket elände det var. Det såg ut som om dom skulle spricka vilken sekund som helst. Tack och lov så ska väl inte det här vara lika långvarigt. Förhoppningsvis har det gett med sig till efter lunch så jag kan gå på en promenad då istället, åtminstone av det kortare slaget.

Natten har inneburit många uppvak då Emilio har vridit och vändit, stökat, bökat och vaknat om vart annat. Den ena gäspen avlöser den andra och det blir deffinitivt inte bättre av att sitta nermyst under en filt. Jag hade verkligen behövt den där friskluften för att vakna till liv.

Emilio sover ute i vagnen. Tänk vad graderna har sjunkit bara från igår. Från nästan plusgrader till -12. Jag tycker minsann att det kunde ha fått vara varmt i några dagar till. Då skulle vintern absolut inte bekomma mig. Nå ja.

Ska kila ut till köket för att mildra ner kurret. På återseende!