Ett decemberbarn


Håll i er nu men en vecka in i december väntas en lillebror eller lillasyster. Emilio ska bli storebror!


Gravtest


Där stod jag med testet i handen och såg plusset träda fram. Jag svalde en extra gång fast än jag hade det på känn, precis som förra gången då jag väntade Emilio. Samtidigt kunde jag inte förså hur det var möjligt. Vi hade visserligen pratat om att skaffa ett till barn men aldrig försökt. Än var det lite för tidigt.

Jag överöstes av tankar och känslor. Nej, nej, nej dunkade i huvudet, detta skulle inte hända nu. Samtidigt fick jag dåligt samvete över att ens ha tänkt tanken. Det var ju faktiskt ett liv vi pratade om. Den finaste gåvan.

Hade jag verligen rätt att känna som jag gjorde? Att inte bli så där glad som jag hade önskat? Jag kunde bara tänka på dom som skulle ha gjort vad som helst för just det pluset jag höll i handen och där stod jag och nästan önskade det motsatta.

Jag kunde inte hjälpa vad jag kände. Känslor styr man inte över vilket jag så här i efterhand har kommit underfund med. Jag måste givetvis få tänka och känna hur jag vill. Allt kändes bara så overkligt.

Jag kröp ner i sängen och tog P´s hand och gav honom testet. Han vände sig om och redan vid den stunden visste jag att vi inte kände likadant. Han var glad över beskedet medan jag befann mig i någon slags chock. Ja, jag visste helt ärligt inte riktigt vad jag kände. Att P skulle bli glad kom inte som någon större överaskning då han velat ha ett till barn länge. Till saken hör att han inte har behövt gå igenom samma sak som mig och kan givetvis omöjligt göra det heller. Graviditeten med Emilio gjorde sig påmind.

Morgonillamåendet kom snabbt att öka och pågick hela dagarna. Många gånger kom jag på mig själv att titta mig omkring efter lämplig plats att lägga en pizza. Jag som hatar att spy!

En sjuklig trötthet infann sig, huvudvärken spökade och vissa dagar var/är jag så matt så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag mår så dåligt och kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Veckorna gick och chocken började lägga sig. Jag började vänja mig vid tanken.

Inskrivningen kom på MVC hos samma BM som med Emilio. Det känns bra att vi redan känner varandra. Utöver den vanliga proceduren pratade vi om Emilio, hur jag mådde, om livet i magen, känslor och framför allt den tuffa graviditeten med Emilio. Kerstin (BM) förklarade att det inte måste bli likadant den här gången vilket jag är väl medveten om. Samtidigt är det svårt att bortse ifrån. Min graviditet med Emilio blev långt ifrån vad jag hade önskat och tyvärr skuggas dom fina minnena av smärta, sjukhusväggar och havandeskapsförgiftning.

Det blev dags att kolla blodtrycket. Machetten pumpades upp och pyste efter en stund ut igen. BM tittade upp på mig och genast hon gjorde det så kände jag igen blicken. Blicken som sa mig att det inte var riktigt bra. En blick som jag har fått allt för många gånger tidigare. Hon provade ta om det, närmare bestämt fyra gånger och det landade slutligen på 143/90. Ett förhöjt tryck från start med andra ord...

Jag kunde inte låta bli att bli lite ledsen efter att precis ha pratat om min fundering om hur vida det här barnet kommer att få stanna kvar i magen tiden ut. Om det är större risk att hon/han kommer tidigt bara för att Emilio gjorde det osv. Jag fick då till svar att det helt beror på hur jag kommer att må vilket gjorde att det kändes som om förutsättningarna sjönk.

Första tiden med Emilio är ingenting som jag har gått och funderat på men sedan graviditeten så kommer känslorna tillbaka. Man minns hans hoppande bröstkorg och rädslan för att något skulle gå fel som igår. Tänk om vi skulle bli tvungen att gå igenom det igen?

Drygt en vecka efter inskrivningen blev jag uppring av Kerstin som hade samrådat med min läkare som direkt ordnierat medicinering. Luften gick ur mig. Det var inte sant?!

Nu några veckor senare sitter jag här med blodtrycksmedicin, dubblad dos från tidigare och har hela graviditeten framför mig. Det är knappast någon hemlighet att oron om hur den närmsta framtiden kommer att se ut finns.

Bortsett ifrån att jag givetvis hade velat må bra och slippa allt vad som heter förhöjt blodtryck och extra kontroller så är nog min värsta mardröm att inte orka vara mamma till världens goaste unge, bli inlagd längre fram och känna mig otillräcklig. Men nu tar vi en dag i taget. Det behöver som sagt inte alls bli så. Jag ska försöka att tänka possitivt även om det vissa dagar är tyngre än andra.

Istället fokuserar vi på att vi på några månader ska bli föräldrar igen och ska få återuppleva livets mirakel vilket är helt fantastiskt ♥




Kommentarer
Postat av: Anna

GRATTIS :)

2011-06-06 @ 21:02:21
Postat av: Lisa - mamma till Knut

Hihii jag sa ju det!!! :D Grattis till er alla tre!! :D :D

2011-06-06 @ 21:15:45
URL: http://mammatillknut.bloggplatsen.se
Postat av: Sara

STORT grattis!!!:-D jag visste det! Efter sist ni var här sa jag till Robert att jag trodde du var gravid (inte att det syntes kan tilläggas). Min radar visar sig än en gång effektiv;-) vad roligt!

2011-06-06 @ 21:17:12
URL: http://krutgumman.blogg.se/
Postat av: carro

Grattis!!! Hur långt gången är du? :) Hoppas du får en enklare graviditet denna gång!

2011-06-06 @ 21:42:10
URL: http://carolinekarlsson.webblogg.se/
Postat av: Sofia

Men gud så roligt. Grattis! Får verkligen hoppas att det visar sig gå bättre den här gången.

2011-06-06 @ 22:01:52
Postat av: Madde

Åh vad mys med en bäbis. Jag förstår att det känns lite jobbigt, men jag tror det kommer gå bra. Sen har ni ju fördelen nu att kunna vara hemma med varsitt barn om det känns tungt. Och så roligt de kommer få när de blir större! :) jag skulle inte kunna tänka mig livet utan Eskil även om det inte kändes så från dag 1...

2011-06-07 @ 06:43:47
Postat av: Sinne

Grattis! :) Av allt jag tänkte så var ett syskon långt ner på gissa listan haha.



Jag håller tummar och tår att det går bra! Se till att vila och inte stressa upp dig för att du är orolig.



Förresten så tyckte jag faktiskt att det kanske var något när vi träffades, nu så här i efterhand.



Kram!

2011-06-07 @ 07:22:26
Postat av: Terese

Men Grattis! Va roligt. Är övertygad om att Emilio kommer bli en bra storebror :)

2011-06-07 @ 08:34:38
Postat av: Sanna

Men va kul stort Grattis!!! :) Hoppas du får kontroll på det bråkande Bt.

2011-06-07 @ 09:07:18
Postat av: Elin

Grattis Sandra :)

2011-06-07 @ 13:52:13
Postat av: Sandra

Grattis! =)

2011-06-07 @ 15:55:19
URL: http://mirola80.blogspot.com
Postat av: Josse

Åh men stort grattis! Vad roligt! Det är ju helt underbart med barn... :) Lycka till med allt! Kram

2011-06-25 @ 21:06:28
URL: http://annajosefin.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!