Godmorgon i stugorna. Hur har ni det? Här har vi precis ätit frukost, åtminstone den mindre av oss. Vi vuxna väntade en stund, mest för fridens skull. P är ledig eftersom det är Kristi himmelsfärd idag och jag kan inte säga annat att jag älskar att ha honom hemma.

Jag undrar just om stan är öppet idag eller om allt är stängt? Hade behövt åka iväg för några ärenden senare på eftermiddagen. Nå ja det återstår och se.

Idag fyller Emilios farmor år så ett STORT grattis till henne :) Är bjuden på middag och fika där klockan 16.00. Trevligt!


Sedan till något helt annat...
Jag har nog aldrig längtat till något eget så mycket som jag har gjort dom senaste veckorna. Vi trivs i sig toppen här men vi skulle helst utrota alla runt omkring, åtminstone dom flesta. Jag är så less på att vakna av att grannarna har gymnastiska övningar i sovrummet mitt i natten eller tidigt på morgonen, då av en fruktansvärt knarrande säng. Att grannar lever om precis som om det skulle vara ett gäng elefanter som gör upp. Att ha en granne med 40 årskris som köpt ett vrålåk som låter förjävligt och som han mer än gärna visar upp genom att dra på lite extra och givetvis åker igenom området med på morgonen. Alla chanser till eventuell sovmorgon är därmed förstörda.

Under dagarna är det knappt så att Emilio kan sova ute i vagnen utan att bli väckt eftersom att det alltid är sånt jäkla liv. Främst från barn som skriker alldelens bredvid vagnen eller utnyttjar tjutet i bromsarna på deras cyklar men även vuxna som inte visar respekt. Barnen kan jag till viss del förstå men när vuxna ställer sig och ropar en meter från vagnen, smäller med grejer osv då blir man bara förbannad. Jag förväntar mig verkligen inte att folk ska viska och smyga sig förbi men något slags sunt förnuft tycker jag att man borde ha. Nå ja, sluttjatat om det.

Nu dags för frukost, magen kurrar. På återseende!