Tack!


Tänk vad internet är mötespunkten nu för tiden. Hur man snabbt och enkelt kikar in i folks liv och håller sig uppdaterad. Det dröjde inte många minuter efter det att jag publicerat föregående inlägg om att vi väntar ett till barn så började både kommentarer och mess rassla in. I vilket fall så får jag tacka så hemskt mycket för alla gratulationer :)

Trots tuffa veckor så tycker jag att dom har gått i ett hiskeligt tempo. Idag går jag in i vecka 15 och det dröjer inte länge så har halva tiden gått. Det är knappt så att man förstår att vi snart kommer att få se den lilla för första gången på rutin ultraljudet.

Den här graviditeten skiljer sig på många sätt från när jag väntade Emilio. Tack och lov så har jag inte lika ont den här gången men har däremot mått mycket mer illa och har hittils varit betydligt mer trött. Blodtrycket har fört med sig huvudvärk och vissa dagar vill jag bara gråta för att jag inte orkar men MÅSTE orka. Så är det bara. Det jag egentligen vill komma till är att man inte bara har sig själv att tänka på under dagarna den här gången oavsett om man mår bra eller dåligt vilket givetvis är den största skillnaden. Det behöver man inte vara gravid för att förstå.
Jag älskar Emilio över allt annat men ibland kan jag inte låta bli att önska att han hade haft en off knapp på ryggen, bara för en liten stund så att jag fick chansen att lägga mig ner. Men nog om det.

Emilio har varit ganska grinig och missnöjd på sistone och igår kom febern krypandes. Dom envisa tänderna som inte har velat tränga igenom kom sprutandes tre stycken efter varandra under samma dag. Stackars! Inte konstigt att han har ont och är hängig.

Idag fortsätter det och han har precis fått en zupp för att kunna sova en stund efter en tidig morgon. Mammas hjärtegryn. Jag hoppas det ger med sig snart.

Vidare så blir Emilio ett år till helgen, ett HELT år. Givetvis måste det firas så det blir kalas för hela slanten. Våran lilla kille som har blivit så stor.

Men nu ska jag passa på att vila en stund jag också. På återseende!





Kommentarer
Postat av: Madde

När jag väntade Eskil hade vi en vanlig säng i Sixtens rum så jag kunde ligga där och vila medan han lekte. Han var nöjd så länge jag var i samma rum.. Sen kan du testa att låta han se typ Pippi, det funkade iaf för Sixten..han tycke om att se barn.. Då kunde han ta det luft i soffan en hel timme ibland :)

2011-06-08 @ 09:43:27
Postat av: Anonym

Allt är bara fint med oss. Fullt ös medvetslös mest hela tiden! Vi trivs jätte bra i huset. Det är så skönt att bara gå ut på gården med barnen, och ha alla roliga grejjer på gården, gunga och snart sandlåda och plaskpool :) (allt för att få sitta ner och ta det lunch några minuter) ;)



Det är sjukt skönt med ett barn dom sover.. Sixten har ju typ bara sovit en hel natt i sitt liv ännu.. Man får gå upp till honom minst 3 gånger varje natt. Men när Joel får semester ska vi låta honom sluta med tutte och så låta barnen sova i samma rum så det hoppas jag ska hjälpa.. Men nån gång ska han nog börja sova bra oxå.

2011-06-08 @ 10:22:08
Postat av: Karro

Eländes tänder. Stackars liten! Man hade önskat att dom skulle slippa

2011-06-08 @ 19:07:27
Postat av: Lisa - mamma till Knut

Jag förstår att det varit lite svårsmält :) tiden kommer att gå jättefort tror jag! Du är ju nästan halvvägs! :D



Jag förstår att det kan vara lite knepigt att hitta skor åt Emilio! Vilken strl har han? Jag pratade med mamma idag om skorna och mamma sa att Rikards första skor var i strl 17, Knut har på sandalerna strl 21. Men när vi mätte fötterna så har han strl 22.



Vad roligt det ska bli på lördag! :D

2011-06-08 @ 20:23:48
URL: http://mammatillknut.bloggplatsen.se
Postat av: carro

Okej, härligt :) Jodå, allt är bara bra med oss, hur är det med er?



Grattis lilla Emilio i förskott :)

2011-06-08 @ 22:28:33
URL: http://carolinekarlsson.webblogg.se/
Postat av: Sinne

Hehe, lite spontant sådär tänkte jag nog på bröllop ja. Men, en bebis är ju faktiskt roligare och varar mycket längre :)

2011-06-09 @ 07:45:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!