Emilio har varit väldigt mammig på sistone. Så fort han inte får klänga på mig så blir han missnöjd och att vara själv på golvet duger inte särskillt länge.

När P har varit hemma på sin ledighet dom här dagarna så har jag passat på att hålla mig lite på min kant för att låta pojkarna vara tillsammans och efter några dagar har jag till och med kunnat vara i närheten utan att Emilios fokus har förflyttats till mig. Ärligt talat ganska skönt men framför allt roligt för P.

I går återgick P till arbetet igen och det var det som behövdes. En dag tillsammans med mig och Emilio är lika fastklistrad som tidigare. Separationsångesten är total. Mammas lillhjärta.

Emilio som också alltid har varit ganska framåt har nu börjat visa lite tendeser till att vara avhållsam mot andra. Man ser hur han tittar allvarligt på dom för att sedan rygga tillbaka och ibland bli ledsen. Igår tex så var det Emilios farmor som var lite för snabb fram till honom och för några helger sedan var det hans morfar som hade på sig en konstig mössa som inte föll gossen i smaken.

Han behöver helt enkelt få lite tid på sig att tina och känna sig för. Man får vänta på att han själv tar initiativet till att vilja ta kontakt först och kanske vill komma för då går det hur bra som helst.

Allt detta hör till åldern och det är inte så mycket att göra åt även om det många gånger kan kännas både krävande och frustrerande. Men en sak är säker, mer älskad unge finns inte ♥