Det är kämpigt just nu var av den dåliga uppdateringen. Jag borde veta bättre men den lilla energi som finns läggs inte i första hand på bloggen. Ni kommer bli underrättade förr eller senare om bebisen har bestämt sig för att komma till världen, det lovar jag :)

Jag längtar tills allt är över, då jag slipper all smärta från fogar, sammadragningar och förvärkar. Ja från resten av kroppen också för den delen. Det gör verkligen ont att finnas till för tillfället. Man börjar undra om det verkligen stämmer att ingenting består för evigt. Tankarna kring förlossningen har visat sig bli mer ångestladdat än vad jag först trodde.

Tröttheten är ett faktum och att ha ork för städning, tvätt och seriös matlagning är ingen ide att inbilla sig. Tack och lov så ställer mamma upp och hjälper mig vilket är guld värt även om hon kanske vissa gånger är svår att bromsa och verkar göra allt för att leva upp till att slita ut en generation i taget.

Natten har varit hemsk då jag vaknat upp av värkar som fått mig att kvida, varit upp och vandra, gått på toaletten, ställt mig upp och vagga från sida till sida och tagit alvedon i ett desperat försök för att få det att sluta utan att lyckas. Inte förän på morgon efter en lång varm dusch började det lätta och finns nu bara där som en diffus molvärk.