Det är inte väntan som är värst...
Jag vill börja återfå orken, kunna sova på natten, slippa halsbrännan, slippa snarka, slippa extra kilon, slippa smärtan av foglossning, slippa känslan av nedstämdhet då jag inte tycker att jag räcker till. Jag vill kunna röra på mig igen och känna mig som den där mamman som jag vill vara. Hon som orkar och inte får skuldkänslor då hon inte gör det.
Hade jag inte vetat bättre så hade jag varit övertygad om att Emilio var uttråkad och i brist på annat måste försöka roa sig på något sätt när han skrattar åt sånna där småsaker som småbarn faktiskt gör. Dom behöver inte alltid jätte stora pådrag för att tycka att det är kul men ibland kan jag inte låta bli att tycka lite synd om honom. Jag tycker verkligen om att se honom leka på egen hand och jag skulle förmodligen kunna sitta och titta på hur länge som helst men ibland undrar jag vart jag är..?
Men snart så ska det bli nya tag, det lovar jag. Mamma älskar dig!
Hoppas du får orken så du inte känner så, men de är ju ofta en själv som skapar känslan av att man inte hinner/orkar med allt de man faktiskt egentligen vill.
Ja de blir nog bra tror ja i de stallet :) Hoppas de!
Ja, det är inte roligt att inte orka med längre. Jag känner med att jag inte kan lägga all min tid som jag vill på min son..
Vi får hoppas att luckan uppfinns innan dess då:) Hade varit skönt! ;) Nej, absolut man ska inte förvänta sig någon drömförlossning det är bättre att förbereda sig på det värsta för då blir det inte värre än man tänkt ialllafall:)
Precis, lika bra att inse fakta. Det kommer något gott ur det i vilket fall, förr eller senare:)
I fredags jobbade jag natt och igår tog vi det väldigt lugnt med massor av lördagsmys. Hittar/hittade ni på i helgen då?
Nä de är ju verkligen inte länge kvar nu :)
Ja då, fast åkte till mamma och sov istället så, haha.
Haft en bra helg?
