Det har varit dåligt med energi på sistone och orken har inte varit sen att tryta. Att ta sig upp på morgonen har varit hemskt, ja rena döden vissa mornar. Som idag till exempel. Kroppen vill inte och kämpar emot. När jag väl har tagit mig upp piggnar jag till för att sedan känna tröttheten komma smygandes någon timme senare. Tänk vad skönt det hade varit att sova, bara lite. Emilio går och sover och det gör även jag vissa gånger. Jag bara måste för att känslan av att rasa ihop ska försvinna. Tyvärr så resulterar det oftast i samma tunga uppstigningsprocedur som på morgonen och jag tänker att det inte är värt det.

Idag ska jag och Emilio passa på att gå ut en stund och fylla lungorna med frisk luft. Det kanske hjälper.