Eftersom Emilio har ett brinnande intresse för allt vad matlagning och kokning heter bestämde sig jag och P för att köpa ett kök till honom i julklapp. Han släpper verkligen allt när man står vid spisen och ska också vara med. Med en bunke, diverse slevar och tomma pappersförpackningar kan man åtstadkomma mycket ska jag säga. Provsmaka är förståss också viktigt och han är inte sen med att bjuda på det han har kokat ihop.

Till saken hör att vi aldrig har hittat något kök som vi riktigt gillat men köpte i stundens hätta ett Miva Vital kök på Barnens Hus dagen innan julafton eftersom vi så gärna ville att han skulle få ett. Det fick duga och huvudsaken var trots allt att Emilio skulle tycka om det.

På julaftonskvällen när Emilio hade gått och lagt sig packade P upp alla delar för att bygga ihop det. Sagt och gjort så stod det där men kändes varken fint eller roligt, snarare plastigt och vi undrade hur länge det egentligen skulle hålla? P satte i batterier till några knappar som skulle låta och det var det absolut värsta ljud jag har hört i leksaksväg och jag visste direkt att dom där batterierna inte skulle få sitta i särskillt länge då det bokstavligen skar i hjärnan.

På natten kunde jag inte riktigt släppa eländet och låg och funderade tills den självklara uppenbarelsen dök upp. VI BYGGER ETT EGET!!

På morgonen tvingade jag P att plocka isär allting och fint sätta ner det i lådan igen eftersom jag var fast besluten om att det skulle lämnas tillbaka. Sånna här tokigheter får man väl passa på att göra innan barnen blir så pass stora att dom förstår vad dom har fått bara genom att se på kartongen tänkte jag. Emilio var ju helt ovetandes.

Sedan började planeringen följt av ett evigt tänkande om hur man skulle få ihop allting. Några IKEA prylar, spånskivor, vinkeljärn, plexiglas, sticksåg, skruv, måttstock osv. I tanken lät det inte allt för svårt och vi såg till att införskaffa oss material och började vårt arbete. Till en början när Emilio var vaken men vi insåg rätt snabbt att vi förmodligen skulle få mer gjort om vi väntade tills han hade lagt sig på kvällarna eftersom han självklart också ville bidra med sin sorts hjälp.

Det har varit mycket mätande, centimetrar och millimetrar för att få det att stämma, vi har stött på problem efter vägen, skrattat och svurit och som alltid när man börjar med något så har det tagit längre tid än vad vi först trodde men igårkväll blev det äntligen färdigt. Så här efteråt helt klart värt varenda timme då det föll gossen i smaken direkt då både tre- och fyra rätters menyer hittils har tillagats :)